Detaljplan och planprogram ur ett brottsförebyggande och trygghetsskapande perspektiv

Kommunen får, och till viss del ska, reglera användningen av mark- och vattenområden och bebyggelse i detaljplaner och områdesbestämmelser. Både detaljplaner och områdesbestämmelser får rättsverkan, men de senare ger ingen garanterad byggrätt. Den bedömning som görs i en detaljplan ger ramarna för prövningen av framtida bygglovsärenden vilket gör lovhanteringen enklare.

Detaljplan och områdesbestämmelser

Kommunen kan använda en detaljplan för att pröva om ett område är lämpligt för bland annat bebyggelse. Det gäller både när det ska byggas nytt och när bebyggelse ska förändras eller bevaras. En detaljplan slår bland annat fast markens användning och byggrätternas storlek.

Detaljplanen anger vad som är allmän platsmark och kvartersmark. Allmän platsmark är mark som ska vara tillgänglig för alla och där kommunen oftast är huvudman, det vill säga har anläggnings- och skötselansvar. Kvartersmark är mark som kommunen eller någon privat markägare bebygger för ett specifikt ändamål såsom bostäder, samhällsservice, industriell produktion, kultur eller rekreation. Under detaljplanearbetet vägs de olika allmänna och enskilda intressena i planområdet, eller i dess närhet, mot varandra. Exempelvis den enskilde exploatörens eller den framtida användarens intressen. Detaljplanens plankarta och planbestämmelser är juridiskt bindande, medan planbeskrivningen fungerar som ett viktigt vägledningsdokument vid genomförandet av planen.

Områdesbestämmelser kan upprättas inom begränsade områden som inte har detaljplan, exempelvis om kommunen vill reglera grunddragen i mark- och vattenanvändningen för att säkerställa syftet i översiktsplanen. Områdesbestämmelserna styr inte markanvändningen på samma sätt som detaljplaner och saknar planbeskrivning.

I arbetet med detaljplaner finns tillfälle att skapa diskussion kring brottsförebyggande och trygghetsskapande arbete i det enskilda området och på så sätt skapa förståelse hos invånare och övriga samhällsbyggnadsaktörer för vad som går att påverka med fysisk planering. Liksom med översiktsplanen följer framtagandet lagstadgade processteg, samråd och granskning, där olika formella parter och allmänheten ges tillfälle att studera kommunens förslag och ge synpunkter på planen. Samråds- och granskningsskedena är viktiga för förankring och informationsutbyte. Öppna samrådsmöten där allmänheten ges tillfälle att diskutera förslaget med kommunens förtroendevalda och ansvariga handläggare är extra viktiga för att identifiera vilka åtgärder som bör prioriteras i det brottsförebyggande och trygghetsskapande arbetet.

Planprogram

För att underlätta detaljplanearbetet kan kommunen välja att upprätta ett särskilt program där utgångspunkter och mål för planområdet framgår, ett planprogram. Planprogram tas vanligen fram för ett större nybyggnads- eller omvandlingsområde, till exempel en stadsdel, och fungerar som underlag för en eller flera detaljplaner. Ett planprogram är inte juridiskt bindande.

I ett planprogram kan kommunen ange de övergripande dragen för gestaltning vid utveckling eller komplettering av ett område. Dimensionering och lokalisering av vägar, kvarter, byggnader och grönområden liksom placering av ytkrävande bebyggelse såsom skolor, förskolor och centrumanläggningar är andra exempel på sådant som kan tas upp i programmet. I arbetet med att ta fram ett planprogram genomförs samråd på samma sätt som för detaljplan. Precis som för detaljplaneprocessen är samrådsskedet för ett planprogram viktigt för förankring och informationsutbyte. Öppna samrådsmöten där allmänheten ges tillfälle att diskutera förslaget med kommunens förtroendevalda och ansvariga handläggare är extra viktiga för att identifiera vilka åtgärder som bör prioriteras i det brottsförebyggande och trygghetsskapande arbetet.

Vad kan göras i detta skede

I detaljplaneskedet bestäms markanvändningen med bland annat gång- och cykelvägars sträckning, kvartersstorlekar, viss byggnadsutformning, hållplatser för kollektivtrafiken, parkeringslösningar för bil och cykel, verksamhetslokaler och platser för idrott och rekreation. Detta är faktorer som påverkar upplevelsen och användningen av den byggda miljön under en lång tid framöver. En blandning av bostäder och verksamheter bidrar till att öka det naturliga flödet av människor i ett område under olika tider på dygnet. En blandad bebyggelse tillsammans med goda siktlinjer, överblickbarhet och orienterbarhet är några faktorer som kan ha en positiv påverkan på tryggheten.

Vid gestaltning och utformning av bebyggelse är det ur trygghetssynpunkt viktigt att tillgodose en möjlighet för människor att se och bli sedda av andra som bor eller uppehåller sig på platsen. I det här skedet går det att i viss mån styra så att till exempel byggnaders entrésidor riktas mot huvudstråk och offentliga ytor samtidigt som baksidor vänds inåt kvarter.

Det är alltid viktigt att den fysiska utformningen av en plats utgår från den specifika kontexten i varje enskilt fall. Några saker att beakta kan exempelvis vara om det finns dolda hörn, flyktvägar och om platsen skapar en känsla av anonymitet eller synlighet. Här kan exempelvis byggnadsverks placering regleras för att undvika dolda hörn och främja överblickbarhet.

Vid hållplatser för kollektivtrafik och vid idrotts- och rekreationsstråk är det särskilt viktigt att beakta siktlinjer, överblickbarhet och orienterbarhet. Stråk för gång och cykel ska gärna utformas på ett sätt som främjar daglig användning så stor del av dygnet som möjligt.

För att skapa en tydlig och sammanhållen plats, där det är lätt att orientera sig, måste de olika ytorna och funktionerna i området kopplas ihop. Det innebär att redan i planeringsskedet se till att det inte skapas barriärer mellan naturligt sammankopplade platser och planera för sammanhängande gång- och infrastrukturstråk. För att säkra att exempelvis gång- och cykelstråk hålls tillgängliga för alla, är frågan om huvudmannaskap viktig. För nyproduktion innebär det också att beakta det befintliga i området och integrera nya fastigheter och användningar i samspel med det befintliga.

Parkeringslösningar kan lokaliseras och utformas i anslutning till centrala funktioner, målpunkter och huvudstråk. Mindre parkeringsytor för bil och cykel kan med fördel placeras så att de är överblickbara från bostäder och intilliggande delar av området. Den upplevda säkerheten och tryggheten på offentliga ytor och torg kan generellt främjas av en blandad bebyggelse med både verksamheter och bostäder.

Ett tidigt samarbete mellan planerare, invånare, brottsförebyggare och polis ger möjlighet att integrera lokalkännedom om trygghet och brottslighet tidigt i planerna och det är viktigt att det framgår vilka brottsförebyggande och trygghetsskapande åtgärder som bedömts som lämpliga, så att intentionerna lever kvar under senare skeden av samhällsbyggnadsprocessen.

Skedena samråd och granskning är också givna tillfällen att skapa diskussion kring trygghetsfrågan och på så sätt skapa förståelse hos invånare och övriga samhällsbyggnadsaktörer för vad som går att påverka med fysisk planering. Skedena är också extra viktiga för att identifiera vilka åtgärder som bör prioriteras i det brottsförebyggande och trygghetsskapande arbetet då boende och näringsidkare ofta är de som har bäst kunskap kring hur vardagslivet fungerar på en plats – vad som fungerar bra, vilka behov och vilka utmaningar som finns, vilka miljöer som är otrygga och så vidare. För att lyckas med dialogen i planskedena, liksom med andra former av medborgardialoger, behövs kunskap om och hänsyn tas till människors olika förutsättningar och behov. I dialogen behöver belysas hur samhällsstrukturer skapar olika villkor för olika grupper av människor. Intersektionella analyser är ett verktyg för att göra detta.

Planbeskrivningen är ett viktigt dokument för att förtydliga avsikterna bakom detaljplanen och hur den ska genomföras. När planbeskrivningen redovisar bakgrund, syfte och innehåll i de brottsförebyggande och trygghetsskapande åtgärder som regleras i planen, ökar förståelsen för dessa i senare skeden. 

Fallgropar

Det är alltid viktigt att den fysiska utformningen av en plats utgår från den specifika kontexten i varje enskilt fall. En sådan hänsyn blir särskilt viktig vid olika typer av förtätningsprojekt, där befintliga områden kompletteras med nytt, då det både är en chans att tillskapa nya trygga miljöer, och förbättra det redan befintliga i en positiv riktning.

Markägarfrågan har stor betydelse för hur en offentlig plats etableras och används. Det centrala torget har genom tiderna varit den naturliga mötesplatsen i ett område och är en plats som alla har tillträde till. En privat ägd offentlig plats är emellertid inte alltid för alla, utan det är fastighetsägaren som sätter gränserna för vistelse och vissa medborgargrupper riskerar då att bli utestängda.

Om genomförandeavtal används kan där beskrivas i vilken ordning olika utbyggnadsetapper ska ske och vem som ansvarar för vad när planen ska omsättas till byggd miljö. Detta blir särskilt viktigt om planen innehåller både allmän platsmark och kvartersmark och om flera olika markägare är involverade, så att exempelvis bostäder, samhällsservice och grönområden växer fram i samma takt.