Regionplan ur ett brottsförebyggande och trygghetsskapande perspektiv

För att hantera kommunöverskridande frågor som exempelvis infrastruktur, klimatförändringar och regional bostadsförsörjning krävs i många fall personal, kompetens och resurser, men också ett mandat som går utöver kommunernas ansvar. Regionplanen är ett användbart instrument, som även gör det möjligt att ta fram strategier för brottsförebyggande och trygghetsskapande arbete över kommungränser och dessutom samordna strategierna med det hittillsvarande regionala utvecklings- och tillväxtarbetet.

I plan- och bygglagen är det angivet att regional fysisk planering ska ske i landstingen i Stockholms län och i Skåne län. I övriga län ska regional utvecklingsplanering ske enligt lagen om regionalt utvecklingsansvar men regionplanerna ska successivt utsträckas till fler län som ett led i att åstadkomma större enhetlighet i hela landet.

I Sverige bedrivs även andra former av regional planering som inte regleras i plan- och bygglagen eller förordningen (2017:583) om regionalt tillväxtarbete.

Den regionala planeringen som finns idag har främst knutits till landstingens och kommunernas gemensamma utvecklingsansvar och förvaltning av statliga medel för att främja regional tillväxt. En del regional planläggning för till exempel infrastruktur, krisberedskap och åtgärdsprogram för miljökvalitetsmålen, utförs av statliga myndigheter.  På regional nivå har landstingen bedrivit en omfattande planering inom sina traditionella ansvarsområden, såsom hälso- och sjukvård, kultur och kollektivtrafik. Denna planering är avsedd att överföras till de nya regionerna.

Regionplanen påminner i stora drag om strukturen i en kommunal översiktsplan, men omfattar en större geografisk yta som motsvarar en region. Regionplanen ska på samma sätt som översiktsplanen till exempel ta hänsyn till nationella och regionala mål, men dessutom sådana kommunala planer och program som är av betydelse för en hållbar utveckling i länet. Den ska ange grunddrag för mark- och vattenanvändningen inom länet och riktlinjer för lokalisering av bebyggelse av betydelse för länet. Regionplanen är inte bindande, men ska vara vägledande för kommunernas beslut om översiktsplaner, detaljplaner och områdesbestämmelser. Kommunerna inom länet är skyldiga att redovisa om deras översiktsplaner eventuellt avviker från regionplanen, och i så fall på vilket sätt, samt skälen för detta.

Vad kan göras i detta skede

Regionplanen innebär nya förutsättningar att ta fram relevant kunskap inom det brottsförebyggande området, identifiera riskfaktorer och deras samband som kan komma till godo i ett större perspektiv. Trygghetsskapande och brottsförebyggande åtgärder kan samordnas över kommungränser, till exempel utmed trafikleder, vid regionala besöksmål, större handelsområden, vid etablering av arbetsplatser eller i planerade bebyggelsestråk som tangerar kommungränser.

En regional kartläggning av begångna brott kan visa på var olika typer av brott är vanligast, vilket kan ge underlag till var olika typer av åtgärder bäst vidtas. Mellankommunal samverkan inom fysisk planering kan här få ett helt nytt genomslag och generera positiva lösningar i den fysiska planeringen vad gäller tryggheten.

Fallgropar

Regionplanen ställer omfattande krav på samverkan med andra kommuner och myndigheter, inte minst vad gäller beslutsunderlag och tolkning av dessa. Detta kan mångfaldiga konfliktytor och leda till kompromisser i planeringen, vilka kan leda till att till exempel åtgärder för ökad trygghet som rör delar av regionen men bara en kommun eller få kommuner anser är viktiga ändå inte kommer med i regionplanen.

Planläggning som inte är bindande tenderar inte sällan att bli ytlig för att upprätthålla handlingsfriheten på lägre planeringsnivåer.