Miljöer som lockar till gång och cykling

Peter Schantz är professor i humanbiologi vid Gymnastik- och idrottshögskolan, GIH och forskar bland annat om fysisk aktivitet med koppling till folkhälsa och hur folkhälsa bättre behöver länkas samman med hållbar utveckling. Vi har fått en pratstund med Peter för att höra om de viktigaste slutsatserna från hans forskning och hur hälsa och aktiv mobilitet kan få ett ökat genomslag i planeringen.

Peter Schantz, professor vid GIH. Foto: Linus Hallgren

Du har i din forskning bland annat tittat på hur vi kan utforma miljöer för att locka till cykling. Vilka är de viktigaste faktorerna som bidrar till sådana miljöer?

I den fysiska planeringen kan det sammanfattas i fyra faktorer: målpunkter, avståndsrelationer, kombinationsresor och färdvägsmiljöer. 

Målpunkter - Närhet mellan målpunkter i staden är viktig när man planerar för både gåendes och cyklisters behov. Det innebär att vi i staden bör blanda bostäder, affärer och nöjen, samt arbets-, idrotts- och friluftsplatser så att vi lätt kan nå dem. I förorter är det viktigt med till exempel lokala centrum som skapar närhet. När tätorter växer är det därför bra att skapa flerkärnighet och bygga ut inom gång- och cykelavstånd från viktiga målpunkter i tätortens centrum. Genom att koncentrera utbyggnad till befintlig bebyggelse, till exempel förtätning och återanvändning av gammal industrimark i stället för ny mark, blir avstånden mellan dagliga målpunkter kortare. Men samtidigt får inte förtätning leda till att grönska tas bort på ett sätt som minskar det miljö- och hälsomässiga välbefinnandet. 

Avståndsrelationer - Hur långt ett avstånd kan vara beror både på val av färdmedel och hur lång tid vi är beredda att lägga på resan. För gång anses avståndet till kollektivtrafiken som acceptabelt om det är 500 meter till stadsbuss, en kilometer till spårväg och två kilometer till tåg. Besöksintensiva verksamheter läggs med fördel inom 600 meter från tågstation. För resor under fem kilometer är cykel ofta ett bra alternativ. 

Kombinationsresor - Kollektivtrafiken kan bidra till fysisk aktivitet genom kombinerade resor med cykel och gång vid längre avstånd. Det är en viktig aspekt att tänka på vid planering av kollektivtrafiken. Närhet till en knutpunkt och möjlighet att kunna ta med cykeln eller tryggt kunna parkera den är faktorer som främjar aktiv mobilitet.  

Färdvägsmiljöer - Det finns flera aspekter att tänka på när man planerar en gång- eller cykelväg. Först och främst behöver den vara säker, inte bara objektivt, utan den behöver också upplevas som säker. Låga fordonshastigheter, topografi, belysning och underhåll (både vinterväghållning och barmarksunderhåll) är alla faktorer som spelar in för hur säker en färdväg känns. Den omgivande miljön behöver också vara inbjudande. Miljön längs en färdväg kan upplevas som trafiksäker, men ändå uppfattas som att den inte stimulerar till rörelse. Miljöer behöver planeras så de inte bara fyller en funktion som färdväg, utan också som en plats att spendera tid på. Allt talar för att både grönska och skönhetsupplevelser i gatumiljön är mycket viktiga. Även avsaknad av buller och avgaser bidrar till att det upplevs som trevligare att gå eller cykla. Kan man dessutom gömma stora flöden av bilar, till exempel längs motorvägar, bakom åtminstone någon form av skärmar, ja då är mycket vunnet. Slutligen behöver gång- och cykelnäten vara sammanhängande; en gång- och cykelväg får inte plötsligt ta slut utan att de gående eller cyklisterna vet vart de ska ta vägen.

Hur ser du att kommuner kan arbeta för att i högre grad använda hälsa som utgångspunkt i planeringen?

Även om det kan tyckas gå långsamt framåt så sker det ändå mycket arbete och det är viktigt att följa upp det arbete som görs. Hälsoeffekterna syns dock först på lång sikt och det är väldigt komplexa samband. De planerare som arbetar i kommunerna idag, kommer inte att direkt få uppleva de medicinska effekterna av att exempelvis cyklister skyddas från miljöer med höga nivåer av buller eller höga halter av partiklar i luften. Men om man genomför sådana åtgärder och samtidigt mäter det miljömässiga välbefinnandet, ja då kan man få ett direkt kvitto på om åtgärderna har förbättrat upplevelsen av miljön. För att visa på effekter och få gehör i kommunerna kan det vara mer framgångsrikt att mäta miljömässigt illabefinnande – välbefinnande, och sedan utvärdera insatser som görs för att öka välbefinnande.

Skala för skattning av den omgivande miljöns påverkan på välbefinnandet. Upphovsman: Peter Schantz.

WHO:s definition av hälsa inkluderar både välbefinnande och frånvaro av sjukdomar. Vår forskning visar exempelvis att cyklister upplever ett direkt illabefinnande när de utsätts för höga nivåer av buller på cykelvägar i anslutning till en högtrafikerad bilväg. Samtidigt vet vi också att buller har negativ påverkan på hälsan på längre sikt. Genom att även utvärdera hur människor uppfattar olika enskilda miljövariabler, kan planerare i kommunerna få ett mer direkt kvitto på om insatserna leder till välbefinnandet här och nu, samtidigt som det bidrar till att motverka sjukdomar på längre sikt.