Urbana ekosystem och nationell restaureringsplan
Inom ramen för EU:s förordning om restaurering av natur ska Sverige ta fram en nationell restaureringsplan. Boverket har ett särskilt ansvar för de urbana ekosystemen i enlighet med artikel 8 och arbetar med att göra en nulägesanalys, ta fram förslag på åtgärder och nödvändiga författningsändringar.
EU:s förordning om restaurering av natur
I augusti 2024 trädde EU:s förordning om restaurering av natur (EU) 2024/1991 i kraft. Den övergripande målsättningen med förordningen är att restaurera minst 20 procent av EU:s skadade ekosystem till 2030. Därefter ska alla skadade ekosystem vara restaurerade till år 2050. Regelverket är tydligt knutet till Natura 2000 och Art- och habitatdirektivet, men syftar också till att bidra till minskad klimatpåverkan, ökat klimatanpassningsarbete och ökad livsmedelsförsörjning i EU.
Förordningen omfattar totalt 28 artiklar som handlar om varför naturen behöver restaureras, vilka naturtyper eller ekosystem som ska restaureras, i vilken omfattning och på vilket sätt samt hur förordningen ska genomföras och hur genomförandet ska följas upp och återrapporteras till kommissionen.
Förordning om restaurering av natur i EU - 2024/1991 (på EU-kommissionens webbplats)
Framtagande av en nationell restaureringsplan
Inom ramen för förordningen ska varje medlemsstat i EU ta fram en nationell restaureringsplan (NRP). Regeringen har därför gett uppdrag till Naturvårdsverket att tillsammans med Havs- och vattenmyndigheten, Skogsstyrelsen, Statens jordbruksverk samt Boverket ta fram ett förslag till en sådan plan. I arbetet med planen ska myndigheterna ta in kunskap och synpunkter från länsstyrelserna. I uppdraget ingår även att analysera behov av och föreslå nödvändiga författningsändringar till följd av förordningen samt att göra en konsekvensutredning av förslagen. Uppdraget omfattar också att göra en konsekvensutredning av planförslaget. Regeringsuppdraget ska rapporteras till regeringen senast 27 februari 2026.
Den nationella restaureringsplanen ska också miljöbedömas enligt 6 kap. miljöbalken, och en miljökonsekvensbeskrivning tas fram.

Artikel 8 – Urbana ekosystem
I förordningen finns en artikel om restaurering av urbana ekosystem, artikel 8. Artikeln handlar dels om grönytor, dels om trädkrontäckning. Syftet med artikel 8 är lyfta fram urbana ekosystem som viktiga livsmiljöer för biologisk mångfald, särskilt växter, fåglar och insekter, inklusive pollinatörer. Urbana ekosystem erbjuder också många andra oumbärliga ekosystemtjänster, inklusive minskning och kontroll av risker för naturkatastrofer så som översvämningar och reglering av lokalklimat, nedkylning, rekreation, vatten- och luftfiltrering, samt begränsning av och anpassning till klimatförändringar.
Medlemsstaterna ska senast den 31 december 2030 säkerställa att det inte sker någon nettoförlust av den sammanlagda nationella arealen urbana grönytor och urban trädkrontäckning i de urbana ekosystemområdena.
Undantag kan göras för urbana ekosystemområden där tätbefolkade centra och kluster har över 45 procent grönyta och trädtäckningsgraden är över 10 procent. Det behövs data från EU för att bedöma vilka urbana ekosystemområden som kan undantas. Dessa data kommer under våren 2025.
Från och med 1 januari 2031 ska medlemsstaterna uppnå en ökande trend för den sammanlagda nationella arealen urbana grönytor. Det ska även, i varje urbant ekosystemområde, vara en ökande trend för urban trädkrontäckning. Både grönytor och trädkrontäckning ska öka tills dess att en tillfredsställande nivå har uppnåtts.
Definition av urbant ekosystem
Urbana ekosystem omfattar alla de grönytor som finns inom städer. Enligt artikel 3 i förordningen definieras urbana grönytor som den totala arealen av träd, buskmarker, buskar, permanent örtvegetation, lavar och mossor samt dammar och vattendrag som finns i städer och mindre städer och förorter.
Städer, mindre städer och förorter som omfattas av artikel 8
Artikel 8 omfattar alla kommuner i Sverige som definieras som städer, mindre städer eller förorter enligt Eurostat:s statistik 2023. Klassningen utgår från kommunernas urbaniseringsgrad, det vill säga hur stor andel av befolkningen som finns inom så kallade tätbefolkade centra och kluster. I Sverige handlar det om 151 kommuner.
Kraven i artikel 8 ställs på så kallade urbana ekosystemområden. Förordningen ger medlemsstaterna viss flexibilitet i hur dessa avgränsas. Som minst måste de omfatta tätbefolkade centra och kluster inom de 151 utpekade kommunerna, men de kan också utökas med en buffertzon runt dessa centra och kluster. Det är medlemsstaten som beslutar om avgränsningen.
Ale
Alingsås
Arboga
Arvika
Avesta
Boden
Borlänge
Borås
Botkyrka
Bromölla
Burlöv
Danderyd
Degerfors
Ekerö
Eksjö
Enköping
Eskilstuna
Eslöv
Fagersta
Falkenberg
Falköping
Falun
Filipstad
Finspång
Forshaga
Gnesta
Grums
Gällivare
Gävle
Göteborg
Habo
Hallstahammar
Halmstad
Hammarö
Haninge
Haparanda
Helsingborg
Hjo
Hofors
Huddinge
Håbo
Härnösand
Härryda
Höganäs
Höör
Järfälla
Jönköping
Kalmar
Karlshamn
Karlskoga
Karlskrona
Karlstad
Katrineholm
Kil
Kiruna
Knivsta
kommun
Kristianstad
Kristinehamn
Kumla
Kungsbacka
Kungälv
Kävlinge
Köping
Landskrona
Lerum
Lidingö
Lidköping
Linköping
Ljungby
Lomma
Ludvika
Luleå
Lund
Lycksele
Lysekil
Malmö
Mariestad
Motala
Mullsjö
Mölndal
Nacka
Nora
Norrköping
Nybro
Nykvarn
Nyköping
Nynäshamn
Nässjö
Olofström
Osby
Oskarshamn
Oxelösund
Partille
Perstorp
Piteå
Sala
Salem
Sandviken
Sigtuna
Skara
Skellefteå
Skurup
Skövde
Sollentuna
Solna
Sotenäs
Staffanstorp
Stenungsund
Stockholm
Strömstad
Sundbyberg
Sundsvall
Surahammar
Svedala
Säffle
Söderhamn
Södertälje
Tibro
Tidaholm
Timrå
Tranås
Trelleborg
Trollhättan
Tyresö
Täby
Uddevalla
Umeå
Upplands Väsby
Upplands-Bro
Uppsala
Vadstena
Vallentuna
Varberg
Vaxholm
Vellinge
Vänersborg
Värnamo
Västervik
Västerås
Växjö
Ystad
Åmål
Åstorp
Åtvidaberg
Älmhult
Älvkarleby
Ängelholm
Öckerö
Örebro
Östersund
Österåker
Alvesta
Aneby
Arjeplog
Arvidsjaur
Askersund
Bengtsfors
Berg
Bjurholm
Bjuv
Bollebygd
Bollnäs
Borgholm
Boxholm
Bräcke
Båstad
Dals-Ed
Dorotea
Eda
Emmaboda
Essunga
Flen
Färgelanda
Gagnef
Gislaved
Gnosjö
Gotland
Grästorp
Gullspång
Götene
Hagfors
Hallsberg
Heby
Hedemora
Herrljunga
Hudiksvall
Hultsfred
Hylte
Hällefors
Härjedalen
Hässleholm
Högsby
Hörby
Jokkmokk
Kalix
Karlsborg
Kinda
Klippan
Kramfors
Krokom
Kungsör
Laholm
Laxå
Lekeberg
Leksand
Lessebo
Lilla Edet
Lindesberg
Ljusdal
Ljusnarsberg
Malung-Sälen
Malå
Mark
Markaryd
Mellerud
Mjölby
Mora
Munkedal
Munkfors
Mönsterås
Mörbylånga
Norberg
Nordanstig
Nordmaling
Norrtälje
Norsjö
Ockelbo
Orsa
Orust
Ovanåker
Pajala
Ragunda
Robertsfors
Ronneby
Rättvik
Simrishamn
Sjöbo
Skinnskatteberg
Smedjebacken
Sollefteå
Sorsele
Storfors
Storuman
Strängnäs
Strömsund
Sunne
Svalöv
Svenljunga
Säter
Sävsjö
Söderköping
Sölvesborg
Tanum
Tierp
Tingsryd
Tjörn
Tomelilla
Torsby
Torsås
Tranemo
Trosa
Töreboda
Ulricehamn
Uppvidinge
Vaggeryd
Valdemarsvik
Vansbro
Vara
Vetlanda
Vilhelmina
Vimmerby
Vindeln
Vingåker
Vårgårda
Vännäs
Värmdö
Ydre
Ånge
Åre
Årjäng
Åsele
Älvdalen
Älvsbyn
Ödeshög
Örkelljunga
Örnsköldsvik
Östhammar
Östra Göinge
Överkalix
Övertorneå
Främja pollinering och plantera träd
Utöver artikel 8 finns även två andra artiklar som är knutna till urbana ekosystem. Artikel 10 handlar om restaurering av populationer av pollinatörer. Artikel 13 ställer krav på att medlemsstaterna tillsammans ska plantera minst 3 miljarder träd, bland annat för att öka den urbana trädkrontäckningen, till 2030. Plantering ska göras med hänsyn till ekologisk konnektivitet.
Boverkets roll i arbetet med nationell restaureringsplan
Boverket har i redovisningarna av regeringsuppdraget huvudansvar för frågor kopplat till artikel 8 i förordningen. Det handlar om:
- Nulägesanalys och avgränsning av urbana ekosystem.
- Förslag till åtgärder och behov av nödvändiga författningsändringar (inklusive konsekvensutredning).
- Bidra i arbetet med konsekvensutredning av planen.
- Bidra i arbetet med miljöbedömning av den nationella restaureringsplanen.
Boverket bedömer också hur den nationella restaureringsplanen påverkar kommunernas fysiska planering och byggande samt fastighetsägare, fastighetsbolag och byggaktörer.
Tidplan för arbetet, dialog och delaktighet
Hela regeringsuppdraget ska rapporteras till regeringen den 27 februari, 2026. Under 2025 kommer myndigheterna att informera och föra dialog med olika parter för att få fram ett så bra underlag som möjligt. Förordningen ställer krav på transparens och delaktighet. Naturvårdsverket, Havs- och vattenmyndigheten, Skogsstyrelsen, Jordbruksverket och Boverket kommer att arbeta med dialog på olika sätt.
Delaktighet i att ta fram förslag till nationell plan (på Naturvårdsverkets webbplats)
Dialoggrupp för artikel 8
För dialog och delaktighet kommer Boverket att arbeta med en extern dialoggrupp kopplat till artikel 8. Gruppen kommer att bestå av representanter från flera kommuner, regioner, Sveriges kommuner och regioner (SKR), länsstyrelsen och andra aktörer så som branschorganisationer för fastighetsägare, bostadsbolag och byggaktörer.
Frågor och svar
Här samlar vi vanliga frågor om Boverkets uppdrag om restaurering av natur.
I artikel 3 definieras restaurering som processen att aktivt eller passivt understödja återhämtningen hos ett ekosystem i syfte att förbättra dess struktur och funktioner. Målet är att bevara eller öka den biologiska mångfalden och ekosystemens resiliens. Detta görs genom att förbättra tillståndet till gott för en livsmiljötyp, återetablera en gynnsam referensareal och förbättra området för en livsmiljö för en art till tillräcklig kvalitet och kvantitet (i enlighet med artiklarna 4.1, 4.2, 4.3, 5.1, 5.2 och 5.3) samt uppnå målen och fullgöra skyldigheterna enligt artiklarna 8–12, inbegripet att uppnå tillfredsställande nivåer för de indikatorer som avses i dessa artiklar.
Naturvårdsverkets generaldirektör fattar beslut om ett förslag till nationell restaureringsplan som skickas till regeringen senast 27 februari 2026. Därefter ska regeringen skicka in sitt förslag till EU-kommissionen senast i september 2026. Kommissionen godkänner sedan planen i september 2027.
Enligt förordningen tillämpas artikel 8 på alla svenska kommuner som klassas som ”städer” (klass 1) eller ”mindre städer och förorter” (klass 2) i europeisk statistik. Klassningen baseras på kommunernas urbaniseringsgrad, som enkelt uttryckt handlar om fördelning av befolkning på ytan. Metoden beskrivs i en rapport på Eurostats webbplats.
En lista med kommuner klassade enligt urbaniseringsgrad finns här även på Eurostats webbplats. (Se flik SE för Sverige, och sedan rad DEGURBA för klassningen).
Boverket uppskattar det till 151 kommuner i Sverige som påverkas av artikel 8.
Artikel 8 om urbana ekosystem består av två delar:
- Fram till 2031 - ett mål om ingen nettoförlust av urbana grönytor och trädkrontäckning i städer. Medlemsstaterna har fram till dess att säkerställa att det inte sker någon nettoförlust.
- Från 2031 – ett krav på ökning av ytan av urbana grönytor och trädkrontäckning i städer fram till dess att tillfredsställande nivåer (satisfactory levels) har uppnåtts.
Undantag från första punkten kan göras för kommuner vars urbana kluster och urbana centra har minst 45 procent grönyta och minst 10 procent trädkrontäckning. Beräkningen baseras på Copernicus-data för urbana grönområden och trädkrontäckning, och Eurostats metod för urbana kluster och urbana centra i de relevanta kommunerna.
När det gäller utvecklingen efter 2030, så kommer de tillfredsställande nivåerna vara avgörande för vilka kommuner som berörs.
Syftet med artikel 8 är inte bara att främja biologisk mångfald utan också att bidra till hälsosamma och klimatanpassade byggda miljöer. Av dessa skäl kan det därför vara angeläget att arbeta med åtgärder som ökar både grönytor och trädkrontäckning, även om kommunen formellt inte omfattas av artikeln.
Enligt förordningen behöver städer, mindre städer och förorter öka sin yta urbana grönområden och trädkrontäckning tills att tillfredsställande nivåer har uppnåtts. Det innebär att de som redan nått dessa nivåer inte kommer omfattas av kraven om utveckling efter 2030.
Enligt förordningen ska de tillfredsställande nivåerna för artikel 8 tas fram av medlemsstaterna senast 2030. De ska baseras på vetenskaplig grund och vägledning från EU-kommissionen. Kommissionen ska komma med vägledning senast 2028.
Beroende på vilken ambitionsnivå som Sverige väljer för de tillfredsställande nivåerna kan det ha olika konsekvenser för berörda aktörer. Det är först när vägledningen från Kommissionen är på plats som det blir mer tydligt vilken ambitionsnivå medlemsstater förväntas ha för dessa nivåer. Och vilka konsekvenser det kan ha för berörda aktörer.
De urbana grönytorna ägs och förvaltas av många olika aktörer som kan komma att påverkas av artikel 8 och den nationella restaureringsplanen. Även mark som inte är grön idag kan komma i fråga för åtgärder i syfte att öka den urbana grönytan och trädkrontäckningen.
Kommunerna har en viktig roll som markägare och förvaltare av allmän platsmark så som parker, gator, torg och grönområden. Offentliga och privata fastighetsägare och bostadsbolag, olika typer av kommunala bolag kan också vara viktiga aktörer.
Åtgärderna, deras omfattning samt ansvaret kommer diskuteras i dialog med berörda aktörer. Detta arbete kommer pågå under 2025.
Hjälpte informationen dig?
Bra att informationen hjälpte dig! Berätta gärna vad du tyckte var bra. Max 500 tecken. Observera att du inte får något svar.
Beskriv så tydligt som möjligt varför sidan inte hjälpte dig. Max 500 tecken. Observera att du inte får något svar.