Räcken och ledstänger

Räcken och ledstänger är viktiga för att undvika fall från höjder och som balansstöd vid nivåskillnader eftersom även små nivåskillnader kan vara riskabla om de inte uppmärksammas. För den som har gång- eller balansproblem är räcken och ledstänger mycket viktiga. För äldre är fallolyckor den vanligaste olycksorsaken, särskilt fall i trappor som ofta får allvarliga följder. Räcken och ledstänger förekommer i många olika sammanhang och med många olika utföranden. Det är därför viktigt att hålla reda på vilka regler som gäller var för olika räcken och ledstänger.

Räcken och ledstänger i eller i anslutning till byggnader

I BBR finns krav på räcken och ledstänger för byggnader. Kraven på räcken gäller för trappor, ramper och balkonger som inte avgränsas av väggar. Kraven avser inte enbart trappor inne i byggnaden utan även entrétrappor. I ett allmänt råd anges hur högt räcket bör vara för att skydda mot fall. Det finns också i allmänt råd mått för räcken på balkonger och i trappor som ska förhindra att barn klättrar på räcket eller fastnar med huvudet. Se vidare nedan under Barnsäkra räcken.

För altaner och takterrasser saknas särskilda föreskrifter i BBR om utformning av räcken. En bedömning av behovet och utformningen av ett räcke får istället ske utifrån det allmänna kravet i avsnitt 8:1 BBR på att byggnader ska utformas så att risken för olyckor genom fall begränsas. Idag är det inte ovanligt med förskolegårdar och lekplatser på tak. Utifrån användning och verksamhet på en takterrass kan räcket runt terrassen behöva vara betydligt högre än det höjdmått som i allmänt råd anges för balkongräcke, 1,1 meter. Även i den övriga utformningen av räcket måste barnsäkerheten särskilt beaktas, exempelvis utifrån räckets klättringsbarhet. Viktigt att tänka på när det gäller räckesutformningen för förskolegårdar och lekplatser på tak är också risken för att barn kastar saker över eller petar saker genom räcken.

Kraven på ledstänger avser balansstöd vid nivåskillnader mellan gångytor. I allmänt råd anges vilka ramper och trappor som bör ha ledstänger på båda sidor och hur ledstänger bör vara utformade och placerade. I vissa fall kan kontinuerliga ledstänger skapa problem både för användbarheten och för brandutrymningen. Det gäller exempelvis trappor som löper längs med åskådarläktare. I sådana fall kan en alternativ utformning av balansstödet göras med en serie kortare stöd som inte hindrar tillträdet till platserna på läktaren. Kraven på ledstänger eller balansstöd avser alla läktare, också de läktare som är exempelvis hopskjutbara, hopfällbara eller möjliga att ställa i ordning efter behov.

Räcken och ledstänger på tomter

Tomter som ska bebyggas ska ordnas så att risken för olycksfall begränsas. Detta gäller också för bebyggda tomter om en byggnad ändras så att lov eller anmälan krävs. I dessa fall gäller kravet endast i den omfattning som är skäligt med hänsyn till kostnaderna för arbetet och tomtens särskilda egenskaper. Det som gäller för tomter tillämpas i skälig utsträckning även för allmänna platser och områden för andra anläggningar som till exempel idrottsplatser, parker eller parkeringar.

För ett räcke på mark, till exempel vid en fristående uteplats, finns inga särskilda föreskrifter i BBR om utformning av räcket eller om nivåskillnader. Däremot gäller de allmänna kraven på säkerhet i PBL som anger att risken för olyckor ska begränsas på tomter, allmänna platser och på områden för andra anläggningar. Vid utformning av räcken vid fristående uteplatser eller andra nivåskillnader på mark får därför en bedömning göras av behovet och vad som kan vara lämpligt ur säkerhetssynpunkt. Även små nivåskillnader kan vara en risk beroende på situationen, användning och vilka som är berörda. På tomter och allmänna platser kan till exempel barns lek ställa andra krav på säkerhet än vuxnas beteende. Äldres utsatthet vid sämre rörelse- och uppfattningsförmåga behöver beaktas. Åtgärder mot risk för fall eller andra olyckor vid nivåskillnader utomhus kan därför variera beroende på situationen och vilka alternativa lösningar som är möjliga. Där det till exempel inte finns risk för nedstörtning utan endast fall kan det räcka med en ledstång som balansstöd vid kanter och vid små nivåskillnader.

Barnsäkra räcken

I utrymmen där barn kan vistas bör räcken ha de mått och utföranden som framgår av BBR. För öppningar, hål, springor och maskvidd med mera, i räcken som inte ska vara klättringsbara för små barn, finns inga särskilda mått angivna i BBR. Byggherren får göra en bedömning av vad som kan anses lämpligt, till exempel genom att använda någon allmän branschpublikation eller handbok.

Räcke som inte är barnsäkert. Illustration: Altefur Development / Boverket

Räcke som är barnsäkert. Illustration: Altefur Development / Boverket

Räcken och ledstång vid mindre nivåskillnader

Ramper och trappor ska ha balansstöd i form av ledstänger. I publika lokaler bör ledstång finnas på båda sidor. Andra ramper och trappor som har fler än tre steg, eller motsvarande höjd för ramper, bör ha ledstång på båda sidor. Ledstång bör löpa förbi trappans och rampens början och slut med minst 30 cm, om det inte finns något annat fast stöd att greppa.

Räcken i trapplopp

För räcken i trapplopp gäller mått enligt BBR. I utrymmen där barn kan vistas bör underkanten på ett räcke vara högst 50 mm över trappstegens stegnos. Samtidigt bör andra öppningar i eller vid räcket högst vara 100 mm, till exempel:

• mellan avslutning räcke och vägg
• mellan olika räcken
• mellan underkant räcke och trapplan
• mellan underkant räcke och trappsteg i trapplopp

Det betyder att om underkant räcke placeras 50 mm över stegnos kan öppningen mellan räcket och stegvinkeln blir för stor vid krav på barnsäkerhet, beroende på stegmåttet i trappan.

Boverkets byggregler (2011:6) – föreskrifter och allmänna råd - avsnitt 8:232

8:232 Trappor, ramper och balkonger

Trappor och ramper i eller i anslutning till byggnader ska utformas så att personer kan förflytta sig säkert.

Allmänt rådFör att trappan ska få en säker utformning bör man ta hänsyn till trappans lutning och längd samt måttförhållandet mellan trappstegens höjd och djup. Lutningen i gånglinjen bör inte ändras inom samma trapplopp. Enstaka trappsteg med avvikande höjd bör inte förekomma. Där det inte går att undvika bör trappstegen tydligt markeras. Stegdjupet i trappor bör vara minst 0,25 meter, mätt i gånglinjen. För utformning av ramper se avsnitt 3:1422.Trappor som är bredare än 2,5 meter bör delas i två eller flera lopp med räcken eller ledstänger.Trappor, utom i småhus och inom enskilda bostadslägenheter i flerbostadshus, bör förses med kontrastmarkeringar så att personer med nedsatt synförmåga kan uppfatta nivåskillnaderna. En trappas nedersta plansteg och motsvarande del av framkanten på trappavsatsen vid översta sättsteget i varje trapplopp bör ha en ljushetskontrast på minst 0.40 enligt NCS (Natural Color System). Markeringarna bör göras på ett konsekvent sätt inom byggnaden.

Figur 8:232 Kontrastmarkering av trappa

(BFS 2014:3).Trapplanen bör ha minst samma bredd som trappan. Dörrar på trapplan bör placeras så att det inte blir svårt att passera. I flerbostadshus bör trapplan vara minst 1,5 meter djupa. Inom enskilda bostadslägenheter bör trapplan vara minst 1,3 meter. Vangstycken, socklar, räcken, ledstänger och dylikt bör inte på någon sida inkräkta mer än högst 100 mm på trapploppens bredd. Avståndet mellan begränsningsväggarna och trapploppens sidor bör vara högst 50 mm.

Trappor och ramper från bostadslägenheter och övriga utrymmen där människor vistas mer än tillfälligt ska utformas så att transport av sjukbår blir säker. Detta gäller dock inte om transporten kan ske med hiss eller någon annan lyftanordning.

Allmänt rådRaka trappor, som leder till fler än två bostadslägenheter, uppfyller föreskriftens krav på säker transport av sjukbår om trapploppen har en minsta bredd på 1,20 meter. Vinklade eller svängda trappor kan behöva större svängradie.

Trappor, ramper, balkonger och dylikt i utrymmen där barn kan vistas, ska utformas så att risken för barnolycksfall begränsas.

Allmänt rådÖppningar mellan plansteg i trappor bör vara högst 100 mm.I bostadslägenheter bör trappor vara utformade så att grindar kan monteras i trappans övre och nedre del.