Frivillig ekologisk kompensation i planering och byggande

Ekosystemtjänster kan påverkas negativt vid planering och byggande. För att motverka att ekosystemtjänsternas värden och funktioner minskar kan kompensation fungera som en sista åtgärd efter att alla möjligheter för att undvika, minimera och återställa skador har utretts. Kompensationsåtgärder avser skapandet av helt nya eller förbättring av befintliga natur- eller grönmiljöer. I PBL finns inte möjlighet att ställa krav på kompensation, men allt fler kommuner fattar beslut om att arbeta med frivillig kompensation vid all typ av exploatering.

Krav på ekologisk kompensation i miljöbalken

Krav på kompensationsåtgärder kan ställas med stöd av olika bestämmelser i miljöbalken. Kompensation kan till exempel bli en nödvändig åtgärd vid intrång i naturreservat, Natura 2000-områden, biotopskydd som alléer eller påverkan på arter som är upptagna i Artskyddsförordningen. Det kan också bli aktuellt att kompensera för andra allmänna intressen, som till exempel friluftsliv.

Läs mer om ekologisk kompensation i Naturvårdsverkets handbok under "Relaterad information"

Kompensation i samband med PBL

I PBL finns inte möjlighet att ställa krav på kompensation i till exempel en detaljplan. Men krav på ekologisk kompensation kan uppstå genom miljöbalken till följd av att detaljplanen berör ett område med till exempel biotopskydd eller riskerar bevarandemålen för ett Natura 2000-område.

Men det finns ett antal kommuner som använder sig av olika former av frivillig kompensation för att minska negativa effekter av exploatering. En statlig utredning har också konstaterat att ekologisk kompensation kan vara ett effektivt verktyg för att behålla ekosystemtjänster i samband med exploatering. (Jfr SOU 2013:68 s. 93)

Vad är en kompensationsåtgärd

Kompensationsåtgärder innebär att funktioner och värden som går förlorade vid en exploatering kompenseras. Det kan ske genom åtgärder inom planområdet eller på en annan plats i kommunen. Tanken är att exploateringar som leder till att ett värde skadas eller försvinner också ska bekosta åtgärder som återskapar eller ersätter detta värde på en annan plats. Kostnaden för detta får exploatören eller kommunen stå för.

Skadelindringshierarkin

Vid exploateringar ska man i första hand försöka undvika eller minimera påverkan, genom skyddsåtgärder. Först om detta inte är möjligt kan kompensation övervägas. Man bör utgå från följande modell, även kallad skadelindringshierarkin, där punkt 1–2 är skyddsåtgärder och 3–4 är kompensationsåtgärder, se figur nedan.

Kompensationstrappan eller skadelindringshierarkin.1. Undvika negativ påverkan – välja annan plats, skyddsåtgärder, förstärkningsåtgärder 2. Minimera negativ påverkan – skyddsåtgärder, förstärkningsåtgärder 3. Kompensera negativ påverkan – återskapa värdet i närområdet, vissa förstärkningsåtgärder 4. Kompensera negativ påverkan – ersätta genom åtgärder på annan plats eller av annat värde. Illustration: Boverket

Detta innebär att skador vid exploatering i första hand ska undvikas genom god planering, i andra hand ska hänsyn tas vid utformning av verksamheten för att minimera skadan av exploatering och i tredje hand ska efterbehandling och andra avhjälpande åtgärder på plats genomföras för att så långt det är möjligt mildra de negativa effekter som uppstår. Det är först om skada kan förväntas återstå trots att samtliga dessa åtgärder vidtagits som kompensation kan bli aktuellt.

Principer för kompensation

Nedan presenteras några förslag till principer för kompensation vid exploatering. Dessa principer överensstämmer med de principer som föreslås för kompensation vid tillståndsprövning och dispenser, men utvidgas för att omfatta även ekosystemtjänster istället för enbart ekologiska värden. Dessa principer kan vara:

• Tillämpa skadelindringshierarkin för alla relevanta ekosystemtjänster
• Beakta gränser för vad som kan kompenseras. Vissa typer av intrång eller skador kan inte uppvägas genom kompensation på grund av den påverkade naturmiljöns känslighet och/eller oersättlighet. Ekosystemtjänster kan ha stor lokal nytta som inte går att ersättas på annan plats. Det är också viktigt att utförandet av kompensation inte ska påverka bedömningen av ett områdes lämplighet för en viss markanvändning.
• Tillämpa ekologisk kompensation i ett landskapssammanhang.
• Tillämpa ekologisk kompensation med utgångspunkten att nettoförluster av relevanta ekosystemtjänster inte får uppstå.
• Beakta additionalitet, det vill säga ekologisk kompensation ska leda till positiv ekosystemtjänstnytta utöver det som skulle ha skett om kompensationen hade uteblivit.
• I ett exploateringsskede är det exploatörens ansvar att ta fram och bekosta utredningar samt förslag till och genomförande av kompensationsåtgärder som en del av kostnader för detaljplan. Kommunen kan i översiktsplanen vara tydlig i sitt ställningstagande hur man ser på kompensation.
• Utforma kompensationsåtgärder så att fördelningen av ansvar, skyldigheter, risker och nytta sker rättvist och balanserat, med hänsyn till lagstiftning och praxis.
• Utforma och genomför kompensationsåtgärderna så att värden bevaras över tid. Det är viktigt med rätt skötsel, uppföljning, och utvärdering. Uppföljning och utvärdering mot villkor ska ske i varje plan. Kompensationens varaktighet bör motsvara varaktigheten på det intrång den kompenserar för.
• Utforma och genomför kompensationsåtgärder på vetenskaplig grund.
• Tänk långsiktigt och fundera över vilken betydelse platsen kommer att få i framtiden.

Mer information

Regeringen tillsatte 2016 en utredning om ekologisk kompensation som 2017 resulterade i en offentlig utredning SOU 2017:34. Ta del av utredningen under rubriken "På andra webbplatser" under "Relaterad information".