Sevesodirektivet och Sevesoverksamhet i svensk lag
För att förebygga allvarliga kemikalieolyckor och begränsa följderna för människor och miljö har det så kallade Sevesodirektivet antagits på europeisk nivå. Arbetet påbörjades efter en allvarlig och uppmärksammad olycka den 10 juli 1976 i staden Seveso i norra Italien cirka 25 km norr om Milano.
Syftet med Sevesodirektivet är att förebygga allvarliga olyckshändelser och begränsa eventuella följder
Europaparlamentet och rådet har antagit Sevesodirektivet som en europeisk rättsakt. EU:s medlemsstater är skyldiga att genomföra Sevesodirektivet i nationell lagstiftning. Lagstiftningen ska tillgodose och reglera en markanvändning som uppfyller målen i direktivet. Syftet är att förebygga allvarliga olyckshändelser och att begränsa följderna av dem för att undvika att människors hälsa och miljön riskeras.
Sevesodirektivet har förnyats i två omgångar. Nuvarande direktiv är alltså det tredje i ordningen.
Direktivet är infört i Sevesolagstiftningen men har påverkat PBL
Sverige har huvudsakligen genomfört direktivet i svensk rätt genom lagen (1999:381) och förordningen (2015:236) om åtgärder för att förebygga och begränsa följderna av allvarliga kemikalieolyckor, det vi kallar Sevesolagen respektive Sevesoförordningen. Plan- och bygglagen (2010:900), PBL hänvisar dessutom till Sevesolagen i de anslutande bestämmelserna om detaljplanekrav i 4 kapitlet 2 § PBL.
2 §
Kommunen ska med en detaljplan pröva ett mark- eller vattenområdes lämplighet för bebyggelse och byggnadsverk samt reglera bebyggelsemiljöns utformning för
1. en ny sammanhållen bebyggelse med bygglovspliktiga byggnadsverk, om det behövs med hänsyn till bebyggelsens karaktär, omfattning eller inverkan på omgivningen, till behovet av samordning eller till förhållandena i övrigt,
2. en bebyggelse som ska förändras eller bevaras, om regleringen behöver ske i ett sammanhang med hänsyn till den fysiska miljö som åtgärden ska genomföras i, till åtgärdens karaktär eller omfattning eller till förhållandena i övrigt,
3. en åtgärd som kräver bygglov,
a) om åtgärden innebär att ett område kan tas i anspråk för, eller om den vidtas i ett område som redan har tagits i anspråk för, att anlägga
- ett industriområde,
- ett köpcentrum, en parkeringsanläggning eller något annat stadsbyggnadsprojekt,
- en skidbacke, skidlift eller linbana med tillhörande anläggningar,
- en hamn för fritidsbåtar,
- ett hotellkomplex eller en fritidsby med tillhörande anläggningar, utanför sammanhållen bebyggelse,
- en campingplats,
- en nöjespark, eller
- en djurpark, och
b) om åtgärden kan antas medföra en betydande miljöpåverkan,
4. ett nytt byggnadsverk som inte är ett vindkraftverk, om byggnadsverket kräver bygglov eller är en annan byggnad än en sådan som avses i 9 kap. 4 a §, och
a) byggnadsverket eller dess användning får betydande inverkan på omgivningen eller om det råder stor efterfrågan på området för bebyggande, eller
b) byggnadsverket placeras i närheten av en verksamhet som omfattas av lagen (1999:381) om åtgärder för att förebygga och begränsa följderna av allvarliga kemikalieolyckor, och
5. en åtgärd som kräver bygglov vid nyetablering av en verksamhet som omfattas av lagen om åtgärder för att förebygga och begränsa följderna av allvarliga kemikalieolyckor.
Första stycket 3 gäller inte åtgärder som enligt föreskrifter meddelade med stöd av 16 kap. 1 § 1 inte ska antas medföra en betydande miljöpåverkan.
Trots första stycket 4 krävs det ingen detaljplan om byggnadsverket kan prövas i samband med en prövning av ansökan om bygglov eller förhandsbesked. Lag (2021:785) .
I de delar Sevesolagstiftningen påverkar fysisk planering och PBL är syftet att på lång sikt undvika, förbygga, ta bort eller begränsa påverkan på omgivningen från Sevesoverksamhet genom att upprätthålla lämpliga avstånd mellan dessa och byggnadsverk eller områden där människor vistas.
Direktivet har dock även kommit att påverka andra lagar som miljöbalken och lagen (2003:778) om skydd mot olyckor, LSO.
Detaljplanekrav för ändrad markanvändning i närheten av en Sevesoverksamhet och för etablering av känd Sevesoverksamhet kan du läsa mer om på sidan Sevesoverksamhet i detaljplaneläggning.
Sevesoverksamhet i detaljplaneläggning
Kort historik om Sevesodirektiven
Efter den stora olyckan i italienska Seveso 1976, inledde dåvarande Europeiska gemenskapen, EG, föregångaren till dagens Europeiska Union, ett arbete för att ta fram gemensamma regler med syfte att ta fram gemensamma regler avseende förebyggande åtgärder och hanteringen av stora industriolyckor. Resultatet blev ett direktiv om risker för storolyckor i vissa industriella verksamheter (85/ 501/ EEG), det så kallade Sevesodirektivet, som antogs 1982.
Det andra direktivet, det så kallade Seveso II-direktivet, antogs 1996 och var en vidareutveckling av det ursprungliga Sevesodirektivet. Seveso II-direktivets fulla titel är Rådets direktiv (96/ 82/ EG) av den 9 december 1996 om åtgärder för att förebygga och begränsa följderna av allvarliga olyckshändelser där farliga ämnen ingår.
Nästa direktiv, Sevesodirektiv III, kom 2012 och trädde i kraft den 13 augusti 2012 men gällde parallellt med Seveso II-direktivet som upphörde att gälla den 1 juni 2015. Seveso III-direktivets fulla titel är Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/ 18/ EU av den 4 juli 2012 om åtgärder för att förebygga och begränsa faran för allvarliga olyckshändelser där farliga ämnen ingår och om ändring och senare upphävande av rådets direktiv 96/ 82/ EG.
Med Seveso III-direktivet kom nya krav på medlemsstaterna att sätta i kraft nödvändiga bestämmelser i lagar och andra författningar för att följa direktivet senast den 31 maj 2015 och tillämpa bestämmelserna från och med den 1 juni 2015.
I samband med att Sverige genomförde Seveso II-direktivet 1999 vidtog Sverige inga särskilda svenska författningsändringar som rörde planering av markanvändning med anledning av dåvarande artikel 12, numera artikel 13. Befintligt regelverk i form av främst miljöbalken och i den då gällande (äldre) plan- och bygglagen (1987:10), ÄPBL, bedömdes vara tillräckligt för att uppfylla såväl direktivet som Industriolyckskonventionens krav avseende lokalisering och markanvändning (jämför propositionen 2014/15:60 sidan 49).
Artikel 13 kan du läsa i faktarutan längst ner i artikeln.
Genomförande av Seveso III-direktivet. Prop. 2014/15:60 (på Sveriges riksdags webbplats)
Med Seveso III-direktivet infördes dock bestämmelser i PBL för att tydliggöra kravet på att upprätthålls tillbörliga säkerhetsavstånd mellan Sevesoverksamheter och större trafikleder, bostadsområden och andra områden som används av allmänheten (jämför propositionen 2014/15:60 sidan 157). Markanvändning som omfattar sådana anläggningar som ingår i Sevesoverksamheter har därför en särställning i PBL.
Genomförande av Seveso III-direktivet. Prop. 2014/15:60 (på Sveriges riksdags webbplats)
I denna vägledning avser vi Sevesodirektiv III när det står Sevesodirektivet eller direktivet.
Krav som ställs på medlemsstater vad gäller markanvändning
Huvudartikeln i direktivet vad avser platsval och markanvändning är artikel 13 (i tidigare direktiv artikel 12). Enligt den ska medlemsstaterna se till att målen att förebygga allvarliga olyckshändelser och begränsa följderna av dem för människors hälsa och miljön att beaktas i strategier för markanvändning och andra relevanta strategier (jämför propositionen 2014/15:60 sidan 49).
Genomförande av Seveso III-direktivet. Prop. 2014/15:60 (på Sveriges riksdags webbplats)
I direktivet finns bestämmelser om markanvändning där de mest väsentliga handlar om säkerhetsavstånd. Särskilda krav riktas mot ansvariga planmyndigheter i dessa bestämmelser.
Medlemsstaterna ska kontrollera att nya Sevesoverksamheter lokaliseras till lämplig plats. Om en befintlig verksamhet ändras så att den kommer att omfattas av direktivet ska medlemsstaterna tillse att den även fortsättningsvis är placerad på lämplig plats. Staterna ska även se till att nya projekt inte hamnar för nära pågående Sevesoverksamhet om den kan vara källa till eller öka risken för allvarliga olyckshändelser eller förvärra följderna av dem (jämför propositionen 2014/15:60 sidan 49).
Genomförande av Seveso III-direktivet. Prop. 2014/15:60 (på Sveriges riksdags webbplats)
Kraven är till för att skydda människor och natur från olyckor
Kraven är till för att på lång sikt skydda människor och natur från olyckor genom att ansvarig planmyndighet ser till att tillbörliga så kallade säkerhetsavstånd upprätthålls mellan verksamheter som omfattas av Sevesodirektivet och
- bostadsområden
- byggnader och områden som används av allmänheten
- rekreationsområden
- så långt det är möjligt större trafikleder
- vid behov naturområden som är av särskilt intresse eller är särskilt ömtåliga och som ligger nära Sevesoverksamheter.
Kraven gäller på lång sikt, det vill säga avstånden ska planeras så de blir hållbara över tid (jämför propositionen 2014/15:60 sidan 49).
Genomförande av Seveso III-direktivet. Prop. 2014/15:60 (på Sveriges riksdags webbplats)
Behovet av säkerhetsavstånd var ett av skälen till att Europaparlamentet och Europeiska unionens råd antog Sevesodirektivet från första början 1982.
Detaljplanekrav för ändrad markanvändning i närheten av en Sevesoverksamhet och för etablering av känd Sevesoverksamhet kan du läsa mer om på sidan Sevesoverksamhet i detaljplaneläggning.
Sevesoverksamhet i detaljplaneläggning
Det finns möjlighet för verksamhetsutövaren att använda kompletterande tekniska tilläggsåtgärder
Utöver säkerhetsavstånd finns det enligt direktivet även möjligheten för verksamhetsutövaren att använda sig av tekniska tilläggsåtgärder för befintliga verksamheter för att inte öka riskerna för människors hälsa och miljö. Tilläggsåtgärder ska komma i andra hand, det viktigaste är att det som planeras inte kommer för nära Sevesoverksamhet. Se Sevesodirektivet artikel 5.
Möjlighet för verksamhetsutövaren att komplettera med tekniska åtgärder så att riskerna för människor eller miljö behålls på en hanterbar nivå finns bara för befintliga verksamheter (jämför Sevesodirektivet skäl 18).
Kompletterande tekniska åtgärder kan du läsa mer om i faktaruta längst ner i artikeln.
Krav ställs också på samråd i samband med planläggning
I direktivets artikel 15 finns krav på offentligt samråd och deltagande i beslutsfattande. Det vill säga att allmänhetens och berörda organisationers deltagande och tillgång till information vid beslut som rör markanvändning i närheten av Sevesoverksamheter. Enligt direktivet ska medlemsstaterna se till att alla behöriga myndigheter, däribland planmyndigheter med beslutsansvar inom detta område, inrättar lämpliga samrådsförfaranden i samband med planering av markanvändning för, eller i närheten av, Sevesoverksamheter.
Syftet med samråden är dels att planmyndigheter ska ha tillräckligt med information om de risker som Sevesoverksamheten medför innan de fattar beslut om planerad markanvändning, dels att planmyndigheter ger allmänheten och berörda organisationer möjlighet att yttra sig tidigt i planprocessen. Se Sevesodirektivet artikel 13 punkt 3 och artikel 15.
I det svenska plansystemet tillgodoses kraven på samråd i artikel 15 genom detaljplanekrav och miljöbedömning av planer eftersom det med detaljplaneläggning följer krav på samråd.
För byggnadsverk som inte omfattas av detaljplanekrav krävs dock ingen miljöbedömning. Det ledde till att 4 kapitlet 2 § PBL ändrades så att det krävs detaljplan för byggnadsverk som placeras i närheten av en Sevesoverksamhet.
2 §
Kommunen ska med en detaljplan pröva ett mark- eller vattenområdes lämplighet för bebyggelse och byggnadsverk samt reglera bebyggelsemiljöns utformning för
1. en ny sammanhållen bebyggelse med bygglovspliktiga byggnadsverk, om det behövs med hänsyn till bebyggelsens karaktär, omfattning eller inverkan på omgivningen, till behovet av samordning eller till förhållandena i övrigt,
2. en bebyggelse som ska förändras eller bevaras, om regleringen behöver ske i ett sammanhang med hänsyn till den fysiska miljö som åtgärden ska genomföras i, till åtgärdens karaktär eller omfattning eller till förhållandena i övrigt,
3. en åtgärd som kräver bygglov,
a) om åtgärden innebär att ett område kan tas i anspråk för, eller om den vidtas i ett område som redan har tagits i anspråk för, att anlägga
- ett industriområde,
- ett köpcentrum, en parkeringsanläggning eller något annat stadsbyggnadsprojekt,
- en skidbacke, skidlift eller linbana med tillhörande anläggningar,
- en hamn för fritidsbåtar,
- ett hotellkomplex eller en fritidsby med tillhörande anläggningar, utanför sammanhållen bebyggelse,
- en campingplats,
- en nöjespark, eller
- en djurpark, och
b) om åtgärden kan antas medföra en betydande miljöpåverkan,
4. ett nytt byggnadsverk som inte är ett vindkraftverk, om byggnadsverket kräver bygglov eller är en annan byggnad än en sådan som avses i 9 kap. 4 a §, och
a) byggnadsverket eller dess användning får betydande inverkan på omgivningen eller om det råder stor efterfrågan på området för bebyggande, eller
b) byggnadsverket placeras i närheten av en verksamhet som omfattas av lagen (1999:381) om åtgärder för att förebygga och begränsa följderna av allvarliga kemikalieolyckor, och
5. en åtgärd som kräver bygglov vid nyetablering av en verksamhet som omfattas av lagen om åtgärder för att förebygga och begränsa följderna av allvarliga kemikalieolyckor.
Första stycket 3 gäller inte åtgärder som enligt föreskrifter meddelade med stöd av 16 kap. 1 § 1 inte ska antas medföra en betydande miljöpåverkan.
Trots första stycket 4 krävs det ingen detaljplan om byggnadsverket kan prövas i samband med en prövning av ansökan om bygglov eller förhandsbesked. Lag (2021:785) .
En detaljplan över markanvändning i närheten av en Sevesoverksamhet antas numera alltid medföra betydande miljöpåverkan. Det innebär att kommunen ska göra en miljöbedömning av planen och dess markanvändning och med detta följer krav på samråd.
Det finns ett undantag från detaljplanekravet och det är om byggnadsverket kan prövas i samband med en prövning av ansökan om bygglov eller förhandsbesked.
2 §
Kommunen ska med en detaljplan pröva ett mark- eller vattenområdes lämplighet för bebyggelse och byggnadsverk samt reglera bebyggelsemiljöns utformning för
1. en ny sammanhållen bebyggelse med bygglovspliktiga byggnadsverk, om det behövs med hänsyn till bebyggelsens karaktär, omfattning eller inverkan på omgivningen, till behovet av samordning eller till förhållandena i övrigt,
2. en bebyggelse som ska förändras eller bevaras, om regleringen behöver ske i ett sammanhang med hänsyn till den fysiska miljö som åtgärden ska genomföras i, till åtgärdens karaktär eller omfattning eller till förhållandena i övrigt,
3. en åtgärd som kräver bygglov,
a) om åtgärden innebär att ett område kan tas i anspråk för, eller om den vidtas i ett område som redan har tagits i anspråk för, att anlägga
- ett industriområde,
- ett köpcentrum, en parkeringsanläggning eller något annat stadsbyggnadsprojekt,
- en skidbacke, skidlift eller linbana med tillhörande anläggningar,
- en hamn för fritidsbåtar,
- ett hotellkomplex eller en fritidsby med tillhörande anläggningar, utanför sammanhållen bebyggelse,
- en campingplats,
- en nöjespark, eller
- en djurpark, och
b) om åtgärden kan antas medföra en betydande miljöpåverkan,
4. ett nytt byggnadsverk som inte är ett vindkraftverk, om byggnadsverket kräver bygglov eller är en annan byggnad än en sådan som avses i 9 kap. 4 a §, och
a) byggnadsverket eller dess användning får betydande inverkan på omgivningen eller om det råder stor efterfrågan på området för bebyggande, eller
b) byggnadsverket placeras i närheten av en verksamhet som omfattas av lagen (1999:381) om åtgärder för att förebygga och begränsa följderna av allvarliga kemikalieolyckor, och
5. en åtgärd som kräver bygglov vid nyetablering av en verksamhet som omfattas av lagen om åtgärder för att förebygga och begränsa följderna av allvarliga kemikalieolyckor.
Första stycket 3 gäller inte åtgärder som enligt föreskrifter meddelade med stöd av 16 kap. 1 § 1 inte ska antas medföra en betydande miljöpåverkan.
Trots första stycket 4 krävs det ingen detaljplan om byggnadsverket kan prövas i samband med en prövning av ansökan om bygglov eller förhandsbesked. Lag (2021:785) .
Nyetablering av Sevesoverksamhet ska alltid prövas med detaljplan. Genom detaljplanen inträder kravet på att kommunen ska göra en miljöbedömning – och därmed följer krav på samråd.
Detaljplanekrav för ändrad markanvändning i närheten av en Sevesoverksamhet och för etablering av känd Sevesoverksamhet kan du läsa mer om på sidan Sevesoverksamhet i detaljplaneläggning.
Sevesoverksamhet i detaljplaneläggning
Vad Sevesodirektivet är och omfattar
När begreppet Sevesolagstiftning används avses vanligtvis lagen (1999:381) och den anslutande förordningen (2015:236) om åtgärder för att förebygga och begränsa följderna av allvarliga kemikalieolyckor. Till Sevesolagstiftningen räknas även Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB, föreskrifter MSBFS 2015:8 om åtgärder för att förebygga och begränsa följderna av allvarliga kemikalieolyckor.
De olika kravnivåerna för Sevesoverksamhet
Beroende på hur kvantiteten av de farliga ämnen som verksamheten bearbetar och förädlar eller lagrar, finns det två kravnivåer för verksamheten i fråga: en lägre respektive en högre kravnivå. Dessa så kallade gränsmängder återges i bilaga 1 till Sevesoförordningen. Där finns också summeringsregler för de verksamheter som hanterar flera kemikalier som omfattas av Sevesolagstiftningen men som var och en för sig inte når upp till de gränsmängder som framgår av bilaga 1 till förordningen.
För verksamheter som hör till den högre kravnivån krävs tillstånd enligt miljöbalken.
Verksamheter som hanterar farliga ämnen i mängder som omfattas av den lägre kravnivån ska göra en anmälan till länsstyrelsen eller välja att lämna motsvarande information vid tillståndsansökan.
MSB har mer information om verksamhetsutövarens skyldighet.
Verksamhetsutövarens skyldigheter (på MSB:s webbplats)
Tillstånd enligt Sevesolagen
En del Sevesoverksamheter omfattas av tillståndsplikt enligt 9 kapitlet 6 § miljöbalken. För de verksamheter som däremot inte omfattas av tillståndsplikten ska verksamhetsutövaren lämna in en skriftlig anmäla till länsstyrelsen i det län där verksamheten ligger innan verksamhet påbörjas.
7 §
För verksamhet som omfattas av denna lag ska verksamhetsutövaren ge in en skriftlig anmälan till länsstyrelsen i det län där verksamheten ligger.
En anmälningspliktig verksamhet får påbörjas tidigast sex veckor efter det att anmälan har gjorts, om inte länsstyrelsen beslutar något annat.
Om verksamheten omfattas av tillståndsplikt enligt miljöbalken får regeringen meddela föreskrifter om begränsningar av anmälningsskyldigheten. Lag (2015:233) .
Om en anmälningspliktig verksamhet ändras ska detta också anmälas till länsstyrelsen minst sex veckor före ändringen. Det gäller vid
- betydande ökning eller minskning av mängden, betydande ändring av arten eller den fysiska formen av det farliga ämnet
- ändringar i verksamheten eller i en anläggning som väsentligt kan påverka faran för allvarliga kemikalieolyckor
- definitiv nedläggning av verksamheten eller om den ska tas ur drift
- ändringar i uppgifterna om vem som ansvarar för verksamheten.
Tillstånd för verksamheter som omfattas av Sevesolagen prövas av mark- och miljödomstolen.
8 §
Ansökan om tillstånd till miljöfarlig verksamhet prövas av mark- och miljödomstolen.
Regeringen får meddela föreskrifter om att ansökan om tillstånd för vissa slag av verksamheter ska prövas av länsstyrelsen. Regeringen får meddela föreskrifter om att en kommunal nämnd ska pröva frågor om tillstånd om den miljöfarliga verksamheten kan antas ha en liten miljöpåverkan. Tillstånd som rör Försvarsmakten, Fortifikationsverket, Försvarets materielverk eller Försvarets radioanstalt ska alltid prövas av länsstyrelsen.
Anmälan om miljöfarlig verksamhet ska, enligt föreskrifter som meddelas av regeringen, göras till försvarsinspektören för hälsa och miljö, länsstyrelsen eller kommunen. Lag (2017:782) .
I de fall tillstånd krävs ska domen innehålla bestämmelser om de villkor som behövs för att förebygga allvarliga kemikalieolyckor och begränsa följderna av sådana för människors hälsa och miljön.
25 §
/Upphör att gälla U:2029-01-01/
En dom som innebär att tillstånd ges till en verksamhet ska i förekommande fall innehålla bestämmelser om
1. den tid som tillståndet ska gälla,
2. verksamhetens ändamål, läge, omfattning, säkerhet och tekniska utformning i övrigt,
3. tillsyn, besiktning och kontroll såsom utsläppskontroll med angivande av mätmetod, mätfrekvens och utvärderingsmetod,
4. skyldighet att betala ersättning eller att utföra skadeförebyggande åtgärder samt hur betalningen ska ske,
5. skyldighet att betala avgifter,
6. de villkor om utsläpp, begränsningsvärden och bästa möjliga teknik som
a) behövs för att anpassa tillämpningen av sådana föreskrifter om försiktighetsmått som har meddelats med stöd av denna balk, om föreskrifterna medger eller förutsätter sådan anpassning, eller
b) annars behövs för att hindra eller begränsa skadlig påverkan på grund av föroreningar,
7. de villkor som behövs avseende hantering av kemiska produkter i verksamheten, om hanteringen kan medföra olägenheter för den yttre miljön,
8. de villkor som behövs om avfallshantering, återvinning och återanvändning, om hanteringen, återvinningen eller återanvändningen kan medföra olägenheter för den yttre miljön,
9. de villkor som behövs för att verksamheten inte ska medföra någon sådan försämring eller något sådant äventyr som avses i
5 kap. 4 § första stycket,
10. de villkor som behövs med avseende på hushållningen med mark, vatten och andra naturresurser,
11. de villkor som behövs med avseende på avhjälpande av miljöskada och ställande av säkerhet,
12. de villkor som behövs för att förebygga allvarliga kemikalieolyckor och begränsa följderna av dem för människors hälsa och miljön,
13. de villkor som i övrigt behövs för att skydda värdefulla natur- och kulturmiljöer eller för att förhindra annan skada på eller olägenhet för omgivningen,
14. den tid inom vilken anspråk i anledning av oförutsedda skador får framställas,
15. den förlust av vatten eller annat som en tillståndshavare enligt 31 kap. 22 och 23 §§ är skyldig att underkasta sig utan ersättning, och
16. rättegångskostnader.
Om tillståndet avser arbeten för vattenverksamhet, ska den tid som arbetena ska vara utförda inom (arbetstid) anges i domen. Denna tid får överstiga tio år endast om arbetena utgör ett led i en verksamhet som tillgodoser ett väsentligt samhällsintresse och av särskilda skäl inte kan slutföras inom tio år. I fråga om miljöfarlig verksamhet ska den tid som verksamheten ska ha satts igång inom (igångsättningstid) anges i domen.
Mark- och miljödomstolen får överlåta åt en tillsynsmyndighet att besluta villkor av mindre betydelse.
Ytterligare bestämmelser om vad en dom i ett mål om vattenverksamhet och vattenanläggningar ska innehålla finns i
7 kap. 6 § lagen (1998:812) med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet. Lag (2023:632) .
25 §
/Träder i kraft I:2029-01-01/
En dom som innebär att tillstånd ges till en verksamhet ska i förekommande fall innehålla bestämmelser om
1. den tid som tillståndet ska gälla,
2. verksamhetens ändamål, läge, omfattning, säkerhet och tekniska utformning i övrigt,
3. tillsyn, besiktning och kontroll såsom utsläppskontroll med angivande av mätmetod, mätfrekvens och utvärderingsmetod,
4. skyldighet att betala ersättning eller att utföra skadeförebyggande åtgärder samt hur betalning ska ske,
5. skyldighet att betala avgifter,
6. de villkor om utsläpp, begränsningsvärden och bästa möjliga teknik som
a) behövs för att anpassa tillämpningen av sådana föreskrifter om försiktighetsmått som har meddelats med stöd av denna balk, om föreskrifterna medger eller förutsätter en sådan anpassning, eller
b) annars behövs för att hindra eller begränsa skadlig påverkan på grund av föroreningar,
7. de villkor som behövs avseende hantering av kemiska produkter i verksamheten, om hanteringen kan medföra olägenheter för den yttre miljön,
8. de villkor som behövs om avfallshantering, återvinning och återanvändning, om hanteringen, återvinningen eller återanvändningen kan medföra olägenheter för den yttre miljön,
9. de villkor som behövs för att verksamheten inte ska äventyra möjligheterna att följa en miljökvalitetsnorm som avser vattenmiljön eller försämra vattenmiljön i strid med ett försämringsförbud i en sådan norm,
10. de villkor som behövs med avseende på hushållningen med mark, vatten och andra naturresurser,
11. de villkor som behövs med avseende på avhjälpande av miljöskada och ställande av säkerhet,
12. de villkor som behövs för att förebygga allvarliga kemikalieolyckor och begränsa följderna av dem för människors hälsa och miljön,
13. de villkor som i övrigt behövs för att skydda värdefulla natur- och kulturmiljöer eller för att förhindra annan skada på eller olägenhet för omgivningen,
14. den tid inom vilken anspråk i anledning av oförutsedda skador får framställas, och
15. rättegångskostnader.
Om tillståndet avser arbeten för vattenverksamhet, ska den tid som arbetena ska vara utförda inom (arbetstid) anges i domen. Denna tid får överstiga tio år endast om arbetena utgör ett led i en verksamhet som tillgodoser ett väsentligt samhällsintresse och av särskilda skäl inte kan slutföras inom tio år. I fråga om miljöfarlig verksamhet ska den tid som verksamheten ska ha satts igång inom (igångsättningstid) anges i domen.
Mark- och miljödomstolen får överlåta åt en tillsynsmyndighet att besluta villkor av mindre betydelse.
Ytterligare bestämmelser om vad en dom i ett mål om vattenverksamhet och vattenanläggningar ska innehålla finns i
7 kap. 6 § lagen (1998:812) med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet. Lag (2023:633) .
25 a §
En dom som omfattar tillstånd att behandla avfall ska dessutom alltid innehålla
1. uppgift om avfallstyper och mängder av avfall som får behandlas,
2. uppgift om den behandlingsmetod som ska tillämpas på avfallet,
3. de villkor som behövs i fråga om åtgärder för att övervaka och kontrollera att de skyldigheter som gäller för verksamheten uppfylls, och
4. de villkor som behövs i fråga om åtgärder för avslutande av verksamheten och efterbehandling. Lag (2019:1263) .
25 b §
En dom som omfattar tillstånd att bedriva verksamhet med förbränning av avfall ska dessutom alltid innehålla
1. uppgifter om förbränningsanläggningens totala kapacitet för förbränning av avfall,
2. en förteckning över de mängder av olika kategorier av farligt avfall som får förbrännas,
3. i fråga om det farliga avfall som får förbrännas, villkor om avfallets minsta och högsta flöde, lägsta och högsta värmevärde samt maximala innehåll av föroreningar,
4. villkor om begränsningsvärden för utsläpp som ska beräknas enligt föreskrifter meddelade med stöd av 9 kap. 5 §,
5. villkor om den längsta tid under vilken det i samband med tekniskt oundvikliga driftstopp, driftstörningar eller fel i renings- eller mätutrustning får ske sådana utsläpp av föroreningar till luft och vatten som överskrider fastställda värden, och
6. i fråga om tillstånd som omfattar energiåtervinning, villkor om att energiåtervinningen ska ske med hög energieffektivitet. Lag (2012:907) .
25 c §
En dom som omfattar tillstånd att bedriva verksamhet med deponering av avfall ska dessutom alltid innehålla
1. uppgift om vilken av deponiklasserna farligt avfall, icke-
farligt avfall eller inert avfall som tillståndet avser,
2. de villkor som behövs i fråga om åtgärder före och under driften av deponin, och
3. de villkor som behövs i fråga om skyldighet att rapportera om avfallstyper och mängder av avfall som har deponerats. Lag (2019:1263) .
25 d §
En dom som omfattar tillstånd till geologisk lagring av koldioxid ska, i stället för det som sägs i 25 a och
25 c §§, dessutom alltid innehålla
1. en beskrivning av den geologiska formationens egenskaper,
2. villkor om den exakta lokaliseringen och avgränsningen av
a) lagringsplatsen och det område runt lagringsplatsen som med hänsyn till de geologiska förhållandena har betydelse för lagringens integritet och säkerhet, och
b) den anläggning som ska användas för att tillföra koldioxid till lagringsplatsen,
3. villkor om lagringsplatsens hydrauliska egenskaper,
4. villkor om den totala mängd koldioxid som får lagras,
5. villkor om gränser för reservoartrycket,
6. en beskrivning av varifrån den koldioxid som ska tillföras lagringsplatsen kommer och hur den ska transporteras till lagringsplatsen,
7. villkor om sammansättningen av den koldioxidström som får tillföras lagringsplatsen (injekteras) och om kontroll av koldioxidströmmen,
8. villkor om högsta tillåtna injekteringstakt och injekteringstryck,
9. villkor om övervakning enligt en särskild övervakningsplan och om åtgärder enligt en särskild plan för avhjälpande av risker för koldioxidutsläpp samt om att planerna ska följas,
10. villkor om att verksamhetsutövaren ska förvissa sig om att den som är sysselsatt i verksamheten har den kompetens och utbildning som behövs,
11. villkor om vad som ska gälla i samband med att lagringsplatsen stängs för fortsatt tillförsel av koldioxid och om underhåll efter stängningen enligt en särskild plan,
12. villkor om att den säkerhet som krävs för verksamheten enligt 15 kap. 37 § fortlöpande ska vara giltig och i kraft,
13. upplysningar om
a) de krav på uppdatering av övervakningsplanen som kan följa av föreskrifter som har meddelats med stöd av denna balk,
b) kravet på miljörapport i 26 kap. 20 § och andra föreskrifter med krav på rapportering avseende geologisk lagring av koldioxid som har meddelats med stöd av denna balk,
c) de bestämmelser om omprövning och återkallelse av tillstånd som finns i denna balk, och
d) de krav på underrättelse till tillsynsmyndigheten i händelse av läckage av koldioxid eller betydande störningar som följer av föreskrifter som har meddelats med stöd av denna balk, och
14. skälen för avvikelse från synpunkter som Europeiska kommissionen har lämnat i samband med regeringens tillåtlighetsprövning. Lag (2016:782) .
25 e §
En dom som omfattar tillstånd till en ny förbränningsanläggning med en nominell elektrisk effekt på 300 megawatt eller mer ska dessutom innehålla villkor om att utrymme ska avsättas vid anläggningen för den utrustning som behövs för att avskilja och komprimera koldioxid, om
1. det är lämpligt med hänsyn till skyddet för människors hälsa och miljön att avsätta ett sådant utrymme,
2. det är tekniskt och ekonomiskt möjligt att eftermontera utrustning för koldioxidavskiljning,
3. en lämplig lagringsplats finns tillgänglig för koldioxid från anläggningen, och
4. transport av koldioxid från anläggningen till en sådan lagringsplats är tekniskt och ekonomiskt genomförbar. Lag (2012:430) .
25 f §
En dom som omfattar tillstånd till en förbränningsanläggning med en tillförd installerad effekt på minst 50 megawatt ska innehålla uppgift om de förfaranden som ska följas vid driftstörning i reningsutrustningen. Lag (2012:907) .
25 g §
/Upphör att gälla U:2025-01-01/
En dom som omfattar tillstånd till en sådan anläggning som avses i 1 d § ska dessutom innehålla en redovisning av slutsatserna i den kostnads-nyttoanalys vars slutsatser ska redovisas i ansökan om tillstånd till anläggningen. Lag (2014:269) .
25 g §
/Träder i kraft I:2025-01-01/
En dom som omfattar tillstånd till en sådan anläggning som avses i 1 e § ska dessutom innehålla en redovisning av slutsatserna i den kostnadsnyttoanalys vars slutsatser ska redovisas i ansökan om tillstånd till anläggningen. Lag (2024:963) .
25 h §
En dom som omfattar tillstånd att driva verksamhet som omfattas av krav på en avfallshanteringsplan för utvinningsavfall ska dessutom alltid innehålla
1. villkor om det belopp som säkerheten enligt 15 kap. 36 a § ska uppgå till,
2. villkor om att den säkerhet som ska ställas enligt 15 kap.
36 a § ska godtas innan den verksamhet som omfattas av krav på en avfallshanteringsplan för utvinningsavfall påbörjas och att säkerheten därefter fortlöpande ska vara betryggande, och
3. de villkor som behövs för att minimera verksamhetens påverkan på omgivningen vid oförutsedda avbrott i verksamheten. Lag (2022:1100) .
Tillsyn enligt Sevesolagen
Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB svarar för den centrala tillsynen av Sevesoverksamheter utifrån Sevesolagen.
Tillsynen på Sevesoområdet berör samtidigt flera lagstiftningar och därmed tillsynsmyndigheter på både central och regional eller lokal nivå. Samverkan mellan myndigheterna sker främst mellan de centrala tillsynsmyndigheterna. De operativa tillsynsmyndigheterna för Sevesotillsynen är länsstyrelserna.
MSB:s tillsynsvägledning inom Sevesoområdet består av uppföljning, utvärdering och samordning av den operativa tillsynen samt stöd och råd till operativa tillsynsmyndigheter vilket bland annat sker inom följande områden
- tillsynsbesök vid länsstyrelser
- samverkan med övriga myndigheter nationellt och inom EU
- kompetensutveckling i form av utbildningar och seminarier
- uppföljning och utvärdering.
Om det är lämpligt ska länsstyrelsen samordna tillsynen med den tillsyn som görs enligt arbetsmiljölagen (1977:1160).
Metodstöd – Sevesoplanering
Länsstyrelsen är enligt 11 § MSBFS 2015:8 operativ tillsynsmyndighet enligt Sevesolagen och ska utforma sin tillsyn så att den medger en planerad och systematisk granskning av de tekniska system samt organisations- och driftsystem som tillämpas vid Sevesoverksamheterna.
Som vägledning till planeringen av tillsynen har MSB utvecklat ett metodstöd. Metodstödet ska bidra till att tillsynsbehov och prioriteringsgrunder för tillsynen kan fastställas och ge underlag för samordning av Sevesotillsynen med angränsande lagstiftning. Det ska även ge struktur för utformningen av länsstyrelsernas tillsynsplaner och hur tillsynsprogram kan ske. En nationell och enhetlig systematik bidrar till att öka likvärdigheten i bedömningar och avvägningar, rättssäkerheten för verksamheterna och utbytet av erfarenheter mellan myndigheter.
Tillsyn - Seveso (på MSB:s webbplats)
Tillsynsplan
Länsstyrelsen ska besluta om en tillsynsplan för de verksamheter som omfattas av Sevesolagen i länet (18 § Sevesolagen). Tillsynsplanen ska uppdateras årligen (14 § MSBFS 2015:8). Ett förslag till rubrikstruktur och vad tillsynsplanen ska innehålla har tagits fram och kan laddas ned via länken nedan. I metodstödet står mer beskrivet om tillsynsplan och mallen finns beskriven i bilaga 1.
18 §
Länsstyrelsen ska besluta om en tillsynsplan för de verksamheter som omfattas av denna lag. Utifrån tillsynsplanen ska länsstyrelsen utarbeta ett tillsynsprogram för varje verksamhet. Lag (2015:233) .
18 a §
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om avgift för myndigheters kostnader för tillsyn enligt denna lag.
Regeringen får meddela föreskrifter om att en myndighet får besluta att dess beslut om att ta ut avgifter enligt denna lag eller enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av denna lag ska gälla omedelbart. Lag (2015:233) .
Tillsyn - Seveso (på MSB:s webbplats)
Tillsynsprogram
Länsstyrelsen ska utifrån tillsynsplanen utarbeta ett tillsynsprogram för varje verksamhet (18 § Sevesolagen). MSB har tagit fram en mall för hur ett tillsynsprogram kan utformas och som kan laddas ned via länken nedan. I metodstödet står mer beskrivet om tillsynsprogram och i bilaga 2 till metodstödet finns ett exempel på hur ett ifyllt tillsynsprogram kan se ut.
Tillsyn - Seveso (på MSB:s webbplats)
Handläggarstöd om klimatanpassning med information om Sevesoverksamhet
Länsstyrelserna och Miljösamverkan Sverige har tagit fram ett handläggarstöd Klimatanpassning i prövning och tillsyn av miljöfarliga verksamheter och förorenade områden, som även behandlar Sevesoverksamheter.
Klimatanpassning i prövning och tillsyn
Tillsynsprocessen enligt LBE och LSO kan ha koppling till tillsyn enligt Sevesolagstiftningen
Tillsynsprocessen för tillsyn enligt lagen (2003:778) om skydd mot olyckor, LSO och lagen (2010:1011) om brandfarliga och explosiva varor, LBE, överensstämmer i allt väsentligt. LSO reglerar situationer som kan leda till räddningsinsatser och LBE reglerar hantering, överföring och import av brandfarliga och explosiva varor.
Lag (2003:778) om skydd mot olyckor (på Sveriges riksdags webbplats)
Lag (2010:1011) om brandfarliga och explosiva varor (på Sveriges riksdags webbplats)
Tillsyn enligt lagen om brandfarliga och explosiva varor (på MSB:s webbplats)
Stöd till tillsyn LSO (på MSB:s webbplats)
MSB har tagit fram en boken om kommunal tillsyn enligt lagen om skydd mot olyckor som kan användas som stöd även vid tillsyn enligt LBE. Boken vänder sig till dig som arbetar med tillsyn i kommunen, till dig som ska bli tillsynsförrättare och till dig som vill lära dig mer om tillsyn. Boken ger stöd vid planering, prioritering och genomförande av tillsyn och genom konkreta exempel inspirerar den till att följa upp och utvärdera tillsynsverksamheten och de enskilda tillsynerna.
Stöd till kommunal tillsyn enligt LSO (på MSB:s webbplats)
Planering av markanvändning
1. Medlemsstaterna ska se till att målen att förebygga allvarliga olyckshändelser och begränsa följderna av dem för människors hälsa och miljön beaktas i deras strategier för markanvändning och andra relevanta strategier. Dessa mål ska uppnås genom kontroll av följande:
a) Lokalisering av nya verksamheter.
b) Ändringar av verksamheter enligt artikel 11.
c) Nya projekt, inklusive transportleder, platser som används av allmänheten och bostadsområden i närheten av verksamheter, när lokaliseringen eller utbyggnaderna kan vara källa till eller öka risken för allvarliga olyckshändelser eller förvärra följderna av dem.
2. Medlemsstaterna ska se till att deras strategier för markanvändning eller andra relevanta strategier och förfarandena för att genomföra dessa strategier beaktar följande behov på lång sikt:
a) Upprätthålla tillbörliga säkerhetsavstånd mellan verksamheter som omfattas av detta direktiv och bostadsområden, byggnader och områden som används av allmänheten, rekreationsområden och, så långt det är möjligt, större trafikleder.
b) Skydd av naturområden som är av särskilt intresse eller är särskilt ömtåliga och som ligger nära verksamheter, vid behov genom tillbörliga säkerhetsavstånd eller andra relevanta åtgärder.
c) Tekniska tilläggsåtgärder för befintliga verksamheter i enlighet med artikel 5 för att inte öka riskerna för människors hälsa och miljön.
3. Medlemsstaterna ska se till att alla behöriga myndigheter och planmyndigheter med beslutsansvar inom detta område inrättar lämpliga samrådsförfaranden för genomförandet av de principer som fastställs i punkt 1. Förfarandena ska vara utformade så att de säkerställer att verksamhetsutövarna när beslut fattas tillhandahåller tillräckligt med information om de risker som verksamheten medför, och att det finns teknisk vägledning om dessa risker, antingen på grundval av en bedömning av omständigheterna i det enskilda fallet eller enligt allmänna principer.
Medlemsstaterna ska se till att verksamhetsutövare i verksamheter på lägre nivå på begäran av den behöriga myndigheten tillhandahåller tillräcklig information om de risker som verksamheten medför i den mån informationen behövs för planering av markanvändning.
4. Kraven i punkterna 1, 2 och 3 i denna artikel ska gälla utan att det påverkar tillämpningen av Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/92/EU av den 13 december 2011 om bedömning av inverkan på miljön av vissa offentliga och privata projekt (1), Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/42/EG av den 27 juni 2001 om bedömning av vissa planers och programs miljöpåverkan (2) och annan relevant unionslagstiftning. Medlemsstaterna får inrätta samordnade eller gemensamma förfaranden för att se till att kraven i denna artikel och kraven i den lagstiftningen uppfylls, bland annat för att undvika dubbla bedömningar eller samråd.
För att bättre skydda bostadsområden, områden som besöks av allmänheten och naturområden, inklusive sådana som är av särskilt naturintresse eller är särskilt ömtåliga, bör medlemsstaterna i sina strategier för markanvändning eller andra relevanta strategier se till att lämpliga avstånd bibehålls mellan sådana områden och verksamheter som medför sådan fara och, när det gäller befintliga verksamheter, vid behov genomföra kompletterande tekniska åtgärder så att riskerna för människor eller miljön behålls på en acceptabel nivå. När besluten fattas bör tillräcklig information om riskerna och teknisk vägledning om dessa risker finnas tillgänglig. För att minska de administrativa bördorna, i synnerhet för små och medelstora företag, bör förfarandena och åtgärderna där det är möjligt integreras med de förfaranden som gäller enligt annan relevant unionslagstiftning.
Hjälpte informationen dig?
Bra att informationen hjälpte dig! Berätta gärna vad du tyckte var bra. Max 500 tecken. Observera att du inte får något svar.
Beskriv så tydligt som möjligt varför sidan inte hjälpte dig. Max 500 tecken. Observera att du inte får något svar.