Anpassningen ska vara nödvändig

De åtgärder som bostadsanpassningsbidrag söks för ska vara nödvändiga för att bostaden ska vara ändamålsenlig för sökanden. Bidrag lämnas inte om behovet kan tillgodoses med hjälpmedel som erbjuds av regionen eller kommunen. 

Vad innebär det att en åtgärd ska vara nödvändig?

Bostadsanpassningsbidrag lämnas bara för åtgärder som är nödvändiga för att bostaden ska vara ändamålsenlig för personen med funktionsnedsättning (5 § lagen om bostadsanpassningsbidrag).

Finnas en klar koppling mellan funktionsnedsättning och sökta åtgärder

Det ska finnas en klar koppling mellan funktionsnedsättningen och de åtgärder som bidrag söks för. Åtgärderna ska kunna bedömas som nödvändiga med hänsyn till funktionsnedsättningen och tillgodose de behov personen har på grund av funktionsnedsättningen. (Proposition 2017/18:80 sid. 69.)

Det fanns en liknande skrivning i propositionen till 1992 års lag om bostadsanpassningsbidrag (proposition 1992/93:58 sid. 18). Här följer ett referat av en dom där prövningen skedde enligt 1992 års lag. Domen är enligt Boverkets mening fortfarande relevant som exempel på bedömningen av kopplingen mellan funktionsnedsättningen och den åtgärd som bidrag söks för. 

Bidrag även om det inte är helt omöjligt att klara sig utan anpassningsåtgärden

Enligt den kammarrättsdom som refereras nedan krävs inte för bidrag att det är helt omöjligt för sökanden att klara sig utan anpassningsåtgärden. Målet prövades utifrån 1992 års lag om bostadsanpassningsbidrag men är enligt Boverket fortfarande relevant. 

För bidrag krävs inte att bostaden måste anses vara uppenbart olämplig utan den anpassning som bidrag söks för. Något sådant krav finns inte i lagen om bostadsanpassningsbidrag.

Behovet ska ha viss varaktighet

Varken 2018 års lag om bostadsanpassningsbidrag eller propositionen till lagen anger hur långvarigt ett behov ska vara för att bidrag ska beviljas. Det gjorde inte heller 1992 års lag om bostadsanpassningsbidrag eller propositionen till den lagen.

I samband med ändringar i ännu äldre regelverk för bostadsanpassningsbidraget beskrevs gällande rätt som att det fanns ett krav på att behovet av anpassningsåtgärden kunde anses långvarigt eller bestående (proposition 1984/85:142 sid. 31).

Om förbättrade boendeförhållanden för gamla, handikappade och långvarigt sjuka, proposition 1984/85:142 (på Sveriges riksdags webbplats)

Kammarrätten i Göteborg

I en dom från Kammarrätten i Göteborg framför domstolen att behovet av anpassningsåtgärden ska ha viss varaktighet. Detta som en följd av nödvändighetsrekvisitet, det vill säga villkoret att bidrag bara lämnas om åtgärden är nödvändig med hänsyn till funktionsnedsättningen. Domstolen hänvisar också till propositionen från 1984/85:142. Domen har vunnit laga kraft.  (Kammarrätten i Göteborg, dom 2022-01-18, målnummer 3570-21.) 

Hur ska varaktigheten bedömas?

Hur varaktigt ett behov är får bedömas utifrån intyg från en läkare, arbetsterapeut eller någon annan sakkunnig. Här följer ett referat av en kammarrättsdom som handlade om bland annat funktionsnedsättningens varaktighet. 

Begynnande funktionsnedsättningar

Bidrag kan lämnas även vid begynnande funktionsnedsättningar som på sikt kan bli bestående. Åldrandet medför normalt funktionsnedsättningar. Möjligheten att i tid kunna göra vissa förbättringar i bostaden kan ofta vara utslagsgivande för en gammal människas möjlighet att bo kvar i sin bostad och sköta sig själv. (Proposition 1986/87:100 bilaga 13 sid. 52-53.)

Hur bedöma om en åtgärd är nödvändig?

Sökanden ska till sin ansökan bifoga intyg av arbetsterapeut, läkare eller annan sakkunnig som visar att de åtgärder som bidrag söks för är nödvändiga med hänsyn till funktionsnedsättningen. Om behovet av en åtgärd är uppenbart så kan kommunen avstå från att kräva in ett intyg. (2 § Boverkets föreskrifter [2018:12] om bostadsanpassningsbidrag.)

Kommunens serviceskyldighet

Boverkets föreskrifter kan inte läsas isolerade. Vid handläggningen av ärenden om bostadsanpassningsbidrag måste även hänsyn tas till förvaltningslagen (2017:900). Till exempel bestämmelsen om serviceskyldighet i 6 §.

Det finns personer som inte själva klarar av att göra allt det som krävs för att göra en ansökan om bostadsanpassningsbidrag. Till exempel på grund av sjukdom. Ibland finns kanske en anhörig eller god man som kan hjälpa till. Men om det inte gör det kan sökanden behöva kommunens hjälp för att inte tvingas avstå från en anpassning på grund av att han eller hon inte klarar av att göra ansökan själv.  Hur mycket hjälp varierar från person till person. Det beror också på hur omfattande ansökan och anpassningsprojektet är. 

Mer information om kommunens serviceskyldighet och utredningsansvar finns i handläggningsguiden, avsnittet "Ansökan". Det finns en länk dit under "Relaterad information".

Kommunen ska värdera intyget

Ett sakkunnigintyg är sökandens bevisning av behovet. Men intyget är inte ensamt avgörande för om bidrag ska lämnas eller inte. Kommunen ska nämligen värdera intyget, det vill säga pröva intygets styrka. Det innebär att kommunen måste vara lyhörd för intygets olika nyanser och ta ställning till om intyget verkligen uttrycker den nödvändiga kopplingen mellan funktionsnedsättningen och åtgärderna. Observera att intyget inte måste innehålla själva ordet "nödvändig" för att behovet av en viss åtgärd ska anses styrkt. 

Intyget tillhör sökanden

Den som är sakkunnig skriver intyget åt sökanden. Intyget är alltså sökandens.

Det händer att den som skriver intyget skickar det direkt till kommunen för att inte sökanden ska behöva göra det.

Kommunicera intyget 

När du som handläggare ser att ett intyg inte kommer direkt från sökanden är det viktigt att du tänker på bestämmelserna om kommunikation i förvaltningslagen (2017:900).  

Normalt måste kommunen kommunicera allt material av betydelse för beslutet med sökanden innan den fattar ett beslut i ärendet. Det vill säga underrätta sökanden om sådant material och ge sökanden tillfälle att yttra sig över det. Du kan läsa om detta på webbsidan "Kommunikation" i "Guide för handläggning". Du finner en länk till sidan i "Relaterad information". 

Åtgärdsprogram

Boverkets föreskrifter till den numera upphävda lagen (1992:1574) om bostadsanpassningsbidrag innehöll en bestämmelse om så kallade åtgärdsprogram.

Vad en äldre föreskrift sa om åtgärdsprogrammet 

Enligt en äldre föreskrift, som inte gäller längre, borde sakkunnigintyget kompletteras med ett åtgärdsprogram vid mer omfattande åtgärder. Åtgärdsprogrammet kunde innehålla en detaljbeskrivning rum för rum av lämpliga åtgärder.

Nuvarande föreskrifter

Föreskrifterna till 2018 års lag om bostadsanpassningsbidrag innehåller inte någon motsvarande bestämmelse om åtgärdsprogram. Det innebär inte att åtgärdsprogram eller åtgärdsförslag inte kan inhämtas vid handläggningen av ett anpassningsärende. Av förvaltningslagen framgår att en myndighet ska se till att ett ärende blir utrett i den omfattning som dess beskaffenhet kräver (23 §). Kommunen har alltså ett utredningsansvar. Den kan därför begära in uppgifter när den handlägger ett ärende om bostadsanpassningsbidrag, om den bedömer att det är nödvändigt för att ett ärende ska bli tillräckligt utrett.

Om kommunen anser sig behöva ett åtgärdsprogram kan den alltså begära att sökanden kompletterar ansökan med ett sådant.

Det finns inget som hindrar att själva sakkunnigintyget innehåller motsvarande uppgifter som ett åtgärdsprogram.

Kan behovet tillgodoses med hjälpmedel?

Om behovet  kan tillgodoses med hjälpmedel ska något bostadsanpassningsbidrag inte lämnas (5 § lagen om bostadsanpassningsbidrag). Det handlar om sådana hjälpmedel som erbjuds av regionen eller kommunen enligt hälso- och sjukvårdslagen (2017:30).  

I propositionen till lagen uttalas att det i varje enskilt fall måste stå klart om behovet kan eller inte kan tillgodoses med ett hjälpmedel förskrivet av ett landsting (numera region) eller en kommun. Hälso- och sjukvårdslagen ger inte enskilda någon rätt till hjälpmedel och inte heller någon möjlighet att överklaga. Det innebär att kommunen inte kan neka en sökande bostadsanpassningsbidrag med hänvisning till att sökanden borde kunna få hjälpmedel, om sökanden nekas förskrivning av hjälpmedlet från landsting (numera region) eller kommun. (Proposition 2017/18:80 sid. 28.)

För att kommunen ska kunna avslå en ansökan med hänvisning till att behovet kan tillgodoses med hjälpmedel så måste det stå klart att sökanden har möjlighet att få sitt anpassningsbehov tillgodosett genom hjälpmedel från sjukvårdshuvudmannen (proposition 2017/18:80, sid. 70).

När det gäller vem som kan bedöma om bostadsanpassningsåtgärden kan ersättas av hjälpmedel framförs i propositionen (2017/18:80 sid. 29) att det bör vara en person

• med kompetens om hjälpmedel
• med god kännedom om utbudet av förskrivbara hjälpmedel i sökandens hemlandsting (numera hemregion) och hemkommun, och
• som är väl införstådd med den enskildes behov.

Handläggningen

Den praktiska hanteringen i ett visst ärende, med hänsyn till villkoret att bidrag endast lämnas om behovet inte kan tillgodoses med hjälpmedel, kommer att variera. Till exempel utifrån om sökanden själv redan har haft kontakt med hjälpmedelsförskrivande myndighet när ansökan om bidrag görs och om det i så fall finns någon dokumentation över denna kontakt.

För att kunna ta ställning till om behovet kan tillgodoses med hjälpmedel kommer kommunernas handläggare av bostadsanpassningsbidrag få anledning att i en del ärenden undersöka utbudet av hjälpmedel hos regionen och/eller den egna kommunen.

I en del fall kan det utan närmare utredning stå klart att behovet inte kan tillgodoses med ett hjälpmedel därför att den typ av hjälpmedel som eventuellt skulle kunna tillgodose behovet saknas. Det kan också i en del fall vara möjligt att utläsa i det sakkunnigintyg som sökanden bifogat ansökan att behovet inte kan tillgodoses med ett hjälpmedel, även om sådana förskrivs.

Samverkan

Hanteringen påverkas förstås av förekomsten av hjälpmedel och av vem som förskriver dessa.  Är det kommunen eller regionen eller båda? För att underlätta hanteringen kan det finnas skäl att den del inom kommunen som ansvarar för handläggningen av ärenden om bostadsanpassningsbidrag samverkar med den del inom kommunen och/eller regionen som ansvarar för hjälpmedlen enligt hälso- och sjukvården.

Att välja mellan alternativa anpassningar

I kravet på att åtgärden ska vara nödvändig ligger, enligt propositionen till lagen, att om behovet kan tillgodoses genom olika typer av anpassningar så ska det billigaste och minst omfattande alternativet väljas. Om bidrag till exempel söks för en tillbyggnad med ett nytt, större hygienrum kan ansökan avslås om behovet kan tillgodoses genom att det befintliga hygienrummet utökas inom huskroppen. I så fall kan bidrag i stället lämnas för denna mindre omfattande anpassning. (Proposition 2017/18:80 sid. 69.)

Hänsyn till andra

Av propositionen till lagen framgår också att kommunen i rimlig utsträckning ska ta hänsyn till att anpassningen utformas så att bostaden kan användas av övriga hushållsmedlemmar och andra som regelbundet hjälper personen med funktionsnedsättning i bostaden (proposition 2017/18 sid. 69-70).

Trångboddhet

Av 8 § lagen om bostadsanpassningsbidrag framgår att bostadsanpassningsbidrag inte ska lämnas om åtgärden behöver utföras på grund av vissa brister i bostaden. De brister som räknas upp i 8 § är byggnadstekniska brister, eftersatt underhåll, avsaknad av eller avsevärda brister i grundläggande bostadsfunktioner och avvikelser från tillgänglighetskraven. 

Andra brister i bostaden än de som räknas upp i 8 § ska prövas mot villkoret i 5 § att bidrag bara lämnas om åtgärden är nödvändig med hänsyn till funktionsnedsättningen.

Om en person med funktionsnedsättning har behov av en anpassningsåtgärd men det finns andra brister i boendet än de som räknas upp i 8 § får en bedömning göras enligt 5 § av om åtgärden är nödvändig på grund av funktionsnedsättningen eller inte. Det gäller till exempel frågan om en åtgärd som bidrag söks för kan anses bero på trångboddhet. (Proposition 2017/18:80 sid. 35 och 72.)  

Det finns, enligt vad Boverket känner till, inga vägledande avgöranden från kammarrätter eller Högsta förvaltningsdomstolen där frågan om trångboddhet prövats enligt den nuvarande lagen om bostadsanpassningsbidrag. 

Trångboddhetsnormer

Det finns förvaltningsrättsdomar där domstolarna hänvisat till Boverkets norm 3 för trångboddhet. Boverket vill därför uppmärksamma att myndigheten inte har skrivit någon sådan trångboddhetsnorm. Däremot har olika riksdagar ställt sig bakom tre trångboddhetsnormer.

Den senaste trångboddhetsnormen, norm 3, är från 1980-talet och anger att utöver kök och vardagsrum ska alla hushållsmedlemmar utom gifta eller partners ha var sitt rum.

De tre trångboddhetsnormerna finns beskrivna i Boverkets rapport 2016:28, ”Trångboddheten i storstadsregionerna”, sidorna 9-12. Där använde myndigheten trångboddhetsnorm 2 från 1960-talet som indikator på trångboddhet. Norm 2 skiljer sig från norm 3 genom att två personer generellt anses kunna dela sovrum. Det finns en länk till rapporten under ”Relaterad information”. 

Socialstyrelsens allmänna råd om ekonomiskt bistånd

Socialstyrelsens allmänna råd om ekonomiskt bistånd har tidigare innehållit en definition av trångboddhet. Den användes för att bedöma om en högre hyra borde beaktas vid beräkningen av det ekonomiska biståndet när sökanden hade flyttat till en dyrare bostad. Av definitionen framgick att för att ett hushåll inte skulle anses trångbott borde det (frånsett ensamstående utan barn) ha sovrum utöver vardagsrum och kök eller kokvrå. Två barn borde kunna dela sovrum. Med beaktande av stigande ålder och personlig integritet borde de dock inte behöva göra det. Vuxna som inte var sambor borde inte heller behöva dela sovrum.

Socialstyrelsen tog bort definitionen av trångboddhet våren 2021 (genom HSLF-FS 2021:31, Gemensamma författningssamlingen avseende hälso- och sjukvård, socialtjänst, läkemedel, folkhälsa med mera). 

Av Socialstyrelsens konsekvensutredning inför ändringen (”Konsekvensutredning – förslag till ändringar i allmänna råd om ekonomiskt bistånd”, diarienummer 31350/2020, sidan 2) framgår att definitionen av trångboddhet slopades av följande anledningar:

• Definitionen var inte längre relevant. Med den förändrade situationen på bostadsmarknaden och bostadsbrist i de flesta kommunerna så var det många hushåll som inte kunde räkna med att bo på ett sådant sätt att de inte räknades som trångbodda enligt definitionen.
• Domstolarna hade många gånger, vid sin prövning av överklaganden om ekonomiskt bistånd, gjort en annan bedömning av vad som var att anse som trångboddhet än definitionens och beaktat andra faktorer än bara antal rum.

Enligt Socialstyrelsen är det rimligt att socialnämnderna gör en helhetsbedömning. Andra faktorer, utöver antal rum, som kan påverka bedömningen är

• bostadens storlek
• hur den disponeras
• den enskildes situation och
• i vilket skede i livet som de enskilda befinner sig i (ung, gammal och så vidare).

Helhetsbedömning i ärenden om bostadsanpassningsbidrag

Enligt Boverket är det rimligt att också i ärenden om bostadsanpassningsbidrag göra en helhetsbedömning av sökandens situation när kommunen ska bedöma om behovet av en viss åtgärd kan anses bero på trångboddhet och åtgärden därför inte kan anses nödvändig med hänsyn till funktionsnedsättningen. Observera dock att det är kommunerna och förvaltningsdomstolarna som ska ta ställning i frågan.

Bidrag för att bostaden ska vara ändamålsenlig 

Under rubriken "Ändamålsenlig bostad", som du hittar i menyn, kan du läsa om att bidraget är begränsat till åtgärder för att bostaden ska anses vara ändamålsenlig för sökanden. 

Exempel på åtgärder som bidrag kan beviljas för 

Under rubriken "Exempel på åtgärder" har Boverket samlat olika exempel på åtgärder som kan ge rätt till bostadsanpassningsbidrag. Du hittar rubriken i menyn.