Att ordna och underhålla allmänna platser

Kommunen ska ordna, upplåta och underhålla de allmänna platser som kommunen är huvudman för. Om staten är väghållare enligt väglagen för en allmän plats som kommunen är huvudman för, gäller motsvarande skyldigheter i stället för staten. Vid enskilt huvudmannaskap tillämpas bestämmelserna i anläggningslagen om inrättande av gemensamhetsanläggning.

Kommunalt eller enskilt huvudmannaskap

Huvudregeln är att kommunen ska vara huvudman för allmänna platser. Kommunen får dock i detaljplanen bestämma att huvudmannaskapet i stället ska vara enskilt för en eller flera allmänna platser om det finns särskilda skäl för det.

Att kommunen inte är huvudman för en allmän plats innebär att det är upp till fastighetsägarna inom planområdet att bestämma hur den allmänna platsen ska ordnas och underhållas. Normalt hanteras detta genom att det i enlighet med anläggningslagen bildas en gemensamhetsanläggning, som sedan förvaltas av en samfällighetsförening.

I detaljplanen ska kommunen bestämma hur de allmänna platser som kommunen är huvudman för ska utformas och användas. Skälet till detta är att fastighetsägare och andra under detaljplanesamrådet ska kunna bedöma vilken miljö och vilken kostnad förslaget medför.

Kommunen får i detaljplanen bestämma också hur allmänna platser som kommunen inte ska vara huvudman för ska utformas och användas. Kommunen får dessutom i detaljplanen bestämma hur allmänna platser som är särskilt värdefulla ska skyddas. Detta gäller oberoende av vem som är huvudman.

Att ordna allmänna platser som kommunen är huvudman för

Efter hand som bebyggelsen färdigställs enligt detaljplanen ska kommunen ordna de gator och andra allmänna platser som kommunen är huvudman för, så att de kan användas för avsett ändamål. Kommunen ska upplåta platserna för allmän användning så snart det område som platserna finns inom är färdigbebyggt enligt detaljplanen. Om genomförandetiden har löpt ut, ska kommunen upplåta allmänna platser efter hand som bebyggelsen färdigställs. När platserna upplåts för allmän användning ska de vara ordnade på ett ändamålsenligt sätt och i enlighet med ortens sed och gällande detaljplan. Begreppet "i enlighet med ortens sed" ska utläsas som att kommunen exempelvis är skyldig att hålla en likvärdig gatustandard inom likartade planområden. Kommunen får göra små avvikelser från planen om dessa inte motverkar syftet med planen.

Om staten är väghållare enligt väglagen inom ett område som omfattas av detaljplanen är det i stället staten som är skyldig att ordna gator. Om en gata får en större bredd eller ett dyrbarare utförande i övrigt än vad som behövs  för trafiken, ska kommunen betala merkostnaden. Regeringen får dock i det enskilda fallet besluta att staten ska svara även för merkostnaden.

Innan kommunen har hunnit ordna den gata som en fastighet ska ha utgång till eller den avloppsledning som en fastighet ska få vara ansluten till, får den som vill bygga på fastigheten

• själv ordna utfartsväg och avloppsanläggning, och
• utan ersättning använda kommunens mark för utfartsvägen och avloppsanläggningen, om marken är avsedd för det ändamålet.

Kommunen får besluta att kostnaderna för att ordna allmänna platser ska betalas av fastighetsägarna i området.

Att underhålla allmänna platser som kommunen är huvudman för

Kommunen ska svara för underhållet av gator och andra allmänna platser som kommunen är huvudman för. Detta ansvar gäller även om detaljplanen upphävs.

Om staten är väghållare för en allmän väg inom ett område som omfattas av detaljplanen, ska i stället staten svara för att vägen underhålls i enlighet med väglagen. Om underhållet blir dyrare än vad som behövs med hänsyn till trafiken ska kommunen betala merkostnaden. Detta gäller dock inte om regeringen beslutar att staten ska betala merkostnaden.

Kommunen kan inte få bidrag för sina kostnader för underhåll av allmänna platser från fastighetsägarna, utan dessa kostnader måste täckas med skattemedel.

Allmänna platser som kommunen inte är huvudman för

Om kommunen inte är huvudman för en allmän plats är det upp till fastighetsägarna inom planområdet att bestämma om hur den allmänna platsen ordnas, upplåts och underhålls. Om detta finns det bestämmelser i anläggningslagen.

Det regleras alltså inte närmare i plan- och bygglagen hur det enskilda huvudmannaskapet ska organiseras och det finns inga formella hinder mot att de berörda fastighetsägarna löser detta på det sätt de själva finner vara lämpligt.

Ofta genomförs och förvaltas en sådan allmän plats genom att en gemensamhetsanläggning inrättas efter att någon av fastighetsägarna eller kommunen ansökt om en förrättning enligt anläggningslagen. En sådan gemensamhetsanläggning förvaltas normalt av en samfällighetsförening.

I beslutet om att inrätta en gemensamhetsanläggning anges närmare hur vägar och andra allmänna platser ska utformas. Beslutet får inte strida mot detaljplanens bestämmelser, men mindre avvikelser får göras i den mån som syftet med planen inte motverkas. Vid förrättningen beslutas även om andelstal, som reglerar hur kostnaderna för utförande och drift av de allmänna platserna ska fördelas mellan de fastigheter som deltar i gemensamhetsanläggningen.