Projektering för olyckshändelser

Kraven vid olyckshändelser ska säkerställa att en byggnad inte får oproportionerligt stora skador vid en olyckshändelse. Byggreglerna preciserar det tekniska egenskapskravet om bärförmåga, stadga och beständighet i byggnader m.m. i plan- och bygglagen, PBL och plan- och byggförordningen, PBF. De nya byggreglerna börjar gälla den 1 juli 2025. 

Sidan vänder sig till

Sidan vänder sig till dig som letar efter vägledning om vilka regler som gäller för bärförmåga, stadga och beständighet i byggnader m.m. Sidan vänder sig till dig som arbetar med att projektera och bygga och även till dig som arbetar med att bedöma om reglerna är uppfyllda.

Kraven på bärförmåga, stadga och beständighet preciseras i byggreglerna

De grundläggande kraven på bärförmåga, stadga och beständighet finns i plan- och bygglagen, PBL och plan- och byggförordningen, PBF. Byggreglerna preciserar hur en byggnad ska vara projekterad och utförd, för att uppfylla det tekniska egenskapskravet om tillräcklig bärförmåga, stadga och beständighet.  

Kraven gäller vid uppförande av nya byggnader och vissa andra anläggningar. Vid ändring av befintlig byggnad gäller andra regler.  

Kraven gäller för åtgärder som kräver bygglov eller anmälan. Kraven gäller också för åtgärder som inte kräver bygglov eller anmälan, men då får kraven anpassas och avsteg göras, i den utsträckning som är skälig med hänsyn till åtgärdens art och omfattning.  

Skador av olyckshändelser ska begränsas

Vid projekteringen av byggnader måste de skador som kan uppkomma vid en olyckshändelse begränsas. Skadorna får inte bli oproportionerligt stora i förhållande till den olyckshändelse som inträffat. Ett exempel på en oproportionerligt stor skada är ett så kallat fortskridande ras där fler delar av byggnaden dras med i raset än vad som påverkades av olyckshändelsen.

Det är bara byggnader i säkerhetsklass 3 som särskilt behöver utformas så att skador från olyckshändelser begränsas. För byggnader i säkerhetsklass 1 eller 2 kan en olyckshändelse innebära att det inte går att begränsa skadan i proportion till olyckshändelsen. Därför behöver inte byggnader i säkerhetsklass 1 och 2 utformas för att begränsa skador från olyckshändelser. Det räcker då med att dimensionera enligt övriga regler för att uppfylla kravet i PBF.

Dimensioneringsmetoder för olyckshändelser

Principerna för hantering av olyckshändelser delas in i kända respektive okända olyckshändelser. Det går att dimensionera bärverket på olika sätt beroende på om olyckshändelsen är känd eller okänd och på vilken strategi som används för att hantera olyckshändelser. De principer som beskrivs i i bilden är också beskrivna i SS-EN 1991-1-7. Vissa delar är mer specificerade i eurokoden. Till exempel finns värden på vissa olyckslaster och nivåer för sammanbindning. Vissa delar är mindre specificerade, så som beräkningsmodeller för att begränsa den kollapsade arean genom att överbrygga skadan. Om det saknas anvisningar i eurokoden kan man behöva söka vägledning i andra standarder eller handböcker.

Okänd olyckshändelse

En okänd olyckshändelse är en händelse där orsaken är svår att föreställa sig. Typiskt sett går det inte att på förhand säga vad som skulle orsaka olyckan eller var i byggnaden den skulle inträffa. Eftersom det inte går att veta hur olyckan uppkommer är det inte möjligt att begränsa sannolikheten för att händelsen ska ske. I Boverkets byggregler finns det därför regler om hur konsekvenserna av en okänd olyckshändelse ska begränsas. Byggnaden ska förbli stabil efter att en okänd olyckshändelse inträffat, annars kan oproportionerligt stora skador uppkomma i byggnaden. 

Begränsa kollapsad area – okänd olyckshändelse

Konsekvenserna av en okänd olyckshändelse kan anses begränsade om de leder till en maximal kollapsad area som motsvarar det minsta av 15 procent av bjälklagsarean eller 100 m² i vardera av två angränsande plan vid en lokal skada eller kollaps av en enskild bärverksdel. I figur 2 visas ett exempel på vad som menas med borttagande av en bärverksdel och vilka plan som räknas som angränsande.

Begränsning av kollapsad area kan göras genom att exempelvis säkerställa alternativa lastvägar, genom segmentering eller som en kombination av dessa. Alternativa lastvägar innebär att det kvarstående bärverket behåller sin bärförmåga trots en skada, till exempel genom att överbrygga skadan. 

Att det uppstår påtagliga deformationer är tillåtet, eftersom det kan krävas för att kunna överbrygga skadan. Segmentering innebär att bärverket utformats så att endast en begränsad del av byggnaden kommer kollapsa vid en lokal skada, till exempel genom att dela upp bärverket i fristående enheter eller ett takbärverk i fack. Man behöver avgöra i varje enskilt fall vilken metod som är lämpligast.

För tak med stora spännvidder, såsom takbärverk i hallbyggnader, kan det i praktiken bli orimligt att begränsa den kollapsade arean på samma sätt som i en flervåningsbyggnad. Se exempel på en hallbyggnad med stor spännvidd i figur 3. Det kan för en sådan byggnad vara svårt att säkerställa alternativa lastvägar. 

De detaljutformningar som behövs för att säkerställa alternativa lastvägar kan dessutom öka risken för ett fortskridande ras, det vill säga en oproportionellt stor skada. Därför tillåts en större kollapsad area för tak med stora spännvidder än för andra bärverk. Den kollapsade arean för taket ska i sådana fall begränsas till det minsta av 15 procent av takarean eller den area som motsvarar längden av en primärbärning multiplicerad med bredden på intilliggande fack.

Begränsning av kollapsad takarea kan också användas för hallbyggnader med en hjärtvägg eller annan motsvarande primärbärning inne i byggnaden. Ett exempel på tillåten kollapsad area för en sådan byggnad finns i figur 4.  

Man får anpassa lasterna vid dimensionering för att begränsa kollapsad area. Efter en olyckshändelse behöver inte bärverket ha lika stor bärförmåga som före händelsen, utan huvudsyftet är att byggnaden ska kunna utrymmas. Man får därför använda lastkombination 6 vid dimensionering för att beräkna kvarvarande kapacitet efter en lokal skada. Det ger en lägre last än för övrig dimensionering i brottgränstillstånd. Man får även tillämpa lägre partialkoefficienter för material vid beräkning av kvarvarande kapacitet efter lokal skada.

Väsentlig bärverksdel

Om en lokal skada skulle medföra en större kollapsad area än vad areabegränsningarna tillåter så kan ett fåtal och lämpligt valda bärverksdelar dimensioneras som så kallad väsentlig bärverksdel. Den kollapsade arean kan till exempel bli för stor när det är svårt att säkerställa alternativa lastvägar. Ett exempel där väsentliga bärverksdelar skulle kunna tillämpas är för hörnpelare i byggnader. 

Man får bara dimensionera ett fåtal bärverksdelar i bärverket som väsentlig bärverksdel. Anledningen är att det inte är möjligt att undvika oproportionerligt stora skador genom att uppföra hela bärverk med väsentliga bärverksdelar.

Upplag och infästningar av en väsentlig bärverksdel ska bland annat kunna motstå horisontella krafter. Vid dimensionering ska krafterna antas kunna verka horisontellt i vilken riktning som helst på den väsentliga bärverksdelen, dock endast en riktning i taget. Detta illustreras i figur 5, där man beräknar två fall med den horisontella kraften från två olika riktningar. Pelaren utsätts i exemplet enbart för en normalkraft i dimensionerande brottgränstillstånd enligt lastkombination 1 eller 2.

För pelare kan den horisontella lasten motsvara en okänd olyckshändelse som ger en horisontell påverkan på bärverksdelen. För en balk eller en takstol kan detta motsvara en tillräcklig minsta sammanbindning som gör att balken eller takstolen inte glider av sitt upplag vid en okänd olyckshändelse. 

Sammanbindning

Ytterligare en princip för att begränsa konsekvenserna av en okänd olyckshändelse är sammanbindning av bärverksdelar. Syftet med sammanbindning är att skapa en sammanhängande seg konstruktion som kan deformeras påtagligt vid en olyckshändelse. 

I Boverkets byggregler finns krav på laster som sammanbindningen ska dimensioneras för. För att beräkna kraften i ett horisontellt förband behöver influensarean för respektive förband beräknas. Exempel på influensareor för förband kan du se i figur 6. Den last som sammanbindningen ska klara motsvarar 60 procent av influensarean multiplicerad med den utbredda last som fås från lastkombination 6 i 3 kap. 11 §. 

Lastkravet för sammanbindningar kan översättas till ett uttryck för ett förband inom ett bärverk:

T_i = 0,6 ∙ (g_k + ψ ∙ q_k) ∙ s ∙ L, dock högst 600 kN

där T_i är dimensionerande dragkraft i förbandet, g_k är egentyngd, q_k är variabel last såsom nyttig last eller snölast, s är centrumavståndet mellan förbanden och L är förbandets längd, och ψ är reduktionsfaktor enligt lastkombination 6. Influensarean för ett förband längs en inre upplagslinje är s ∙ L, eller centrumavståndet mellan förbanden multiplicerat med förbandets längd.

För sammanbindning i yttre randen av ett bjälklag blir uttrycket hälften så stort:

T_p = 0,3 ∙ (g_k + ψ ∙ q_k) ∙ s ∙ L, dock högst 300 kN

där T_p är dimensionerande dragkraft i förbandet. Anledningen till att 0,3 används i ovanstående uttryck är att influensarean är hälften längs den yttre upplagslinjen jämfört med den inre upplagslinjen. 0,3 motsvarar därmed 0,6 ∙ 0,5. 

Vertikala sammanbindningar i pelare eller väggar ska kunna bära en dragkraft lika med den största dimensionerande kraften av permanent och variabel last på pelaren eller väggen från vilken enskild våning som helst. Dragkraften beräknas med lastkombination 6 i 3 kap. 11 §. 

Boverkets byggregler reglerar inte mängden sammanbindning som behövs för att klara lastkraven och hur sammanbindningen kan utformas. För att kunna bedöma mängden sammanbindning som behövs kan man använda bilaga A i eurokoden SS-EN 1991-1-7:2006.  

I Boverkets byggregler finns även krav på sammanbindning för att bärverksdelar inte ska glida isär. Detta krav ska inte sammanblandas med möjligheten till att begränsa konsekvenser från okända olyckshändelser med hjälp av sammanbindning. Sammanbindning som till exempel lagt in för att begränsa konsekvenser från en okänd olyckshändelse kan användas för att uppfylla krav på sammanbindning för att delar inte ska glida isär och vice versa. Läs mer om krav på sammanbindning på sidan Krav på material och geometri.

Krav på material och geometri

Känd olyckshändelse

En känd olyckshändelse är en händelse som går att förutse på förhand. Det kan till exempel handla om en gasexplosion i en byggnad där gas hanteras, en påkörning av fordon på en byggnad intill en väg eller ett slag eller en stöt som kan uppkomma i ett lager eller en industriverksamhet.

Begränsa olyckslasten

Ett sätt att begränsa skadorna från en känd olyckshändelse är att minska sannolikheten för att händelsen medför en olyckslast på bärverket, eller genom att begränsa storleken på lasten. Ett exempel är att uppföra påkörningsskydd då risk för påkörning av fordon föreligger. Den olyckslast som ändå kan uppstå behöver likväl hanteras, exempelvis genom dimensionering.

Dimensionera för olyckslast

Att dimensionera för den kända olyckslasten är den princip som normalt används för att undvika oproportionerligt stora skador vid en känd olyckshändelse. 

Eurokoden SS-EN 1991-1-7:2006 med nationell bilaga kan användas för att bestämma laster för ett flertal typer av kända olyckshändelser. 

Olyckslast ska vid dimensionering kombineras med övriga laster med en egen lastkombination. Detta beror på att det ofta inte är sannolikt med mycket höga övriga laster samtidigt som olyckshändelsen. Därför får övriga laster sättas lägre än vid ordinarie dimensionering. Endast en typ av olyckslast behöver normalt beaktas i taget, eftersom det är osannolikt att flera olyckshändelser skulle inträffa samtidigt. Man får även tillämpa lägre partialkoefficienter för material vid dimensionering för olyckslast.

Begränsa kollapsad area – känd olyckshändelse

Som alternativ till dimensionering för känd olyckslast tillåts en lokal skada eller kollaps av en enskild bärverksdel så länge den kollapsade arean begränsas till det minsta av 15 procent av bjälklagsarean eller 100 m2 i vardera av två angränsande plan på liknande sätt som vid okänd olyckshändelse. Figur 2 visar ett exempel på en lokal skada och vilka plan som räknas som angränsande. För bärande väggar motsvarar enskild bärverksdel en representativ del av väggen, beroende på väggens utformning och storlek. 

Man får anpassa lasterna vid dimensionering för att begränsa kollapsad area. Hur detta får göras kan du läsa om på den här sidan i avsnittet Begränsad kollapsad area – okänd olyckshändelse. 

Brand ska betraktas som känd olyckshändelse

Brand ska enligt Boverkets föreskrifter och allmänna råd om säkerhet i händelse av brand i byggnader betraktas som känd olyckshändelse. I den finns ytterligare krav på bärförmåga vid brand. Det är endast principen om dimensionering för olyckslast som får tillämpas i händelse av brand. 

Säkerhet i händelse av brand