Barns rättigheter i förvaltningsskedet

Förvaltningsskedet för ett område eller ett byggnadsverk är det längsta skedet i samhällsbyggnads-processen räknat i tid. Det är i detta skede den byggda miljön används, underhålls och utvecklas. Förvaltning och skötsel av en plats eller ett byggnadsverk spelar stor roll för upplevelsen och trivseln. Den som förvaltar ett område har särskilt ansvar att ha kännedom om platsen och byggnadsverkets funktioner, men också för utvecklingen och möjligheten att förbättra platsen över tid.

PBL ställer krav på underhåll

Ägaren av ett byggnadsverk är enligt PBL skyldig att underhålla byggnadsverket och hålla det i vårdat skick så att dess utformning och tekniska egenskaper i huvudsak bevaras. Ett motsvarande krav anges i PBL för tomter. En tomt ska hållas i vårdat skick och skötas så att risken för olycksfall begränsas och betydande olägenheter för omgivningen inte uppkommer.

Det finns även särskilda underhållskrav för lekplatser på tomter. På tomter ska lekplatser och fasta lekanordningar underhållas så att risken för olycksfall begränsas. Det är dock viktigt att göra en avvägning mellan de vuxnas tankar på säkerhetsaspekter och miljöns kvaliteter för ett barn.

Krav på lekplatser

Att ordna och underhålla allmänna platser

Illustration: Annika Carlsson/Boverket

Förvaltningsskedet viktigt för att behålla betydelsefulla värden

Det är viktigt att de tankar, värden och kvaliteter som tagits fram ur ett barnrättsperspektiv, bevaras i förvaltningsskedet. Till exempel kan en underdimensionering av en plats leda till högre slitage. Om en gräsmatta i ett närområde utsätts för högt slitage finns det exempel då den ersatts med konstgräs för att det rent ekonomiskt, drifts- och underhållsmässigt varit fördelaktigt. Men en sådan åtgärd kan strida mot grundsyftet för platsen. Om syftet till exempel varit att platsen ska vara både grön, naturlik och multifunktionell, uppfylls inte längre detta av konstgräs. Det är därför viktigt att veta platsens olika syften för att kunna förvalta den på rätt sätt.

Förvaltningsskedet är det längsta skedet i samhällsbyggnadsprocessen och har därför stor påverkan på barns och ungas livsmiljöer. Foto: Scandinav

Robusta materialval för en hållbar förvaltning

En god arkitektonisk kvalitet kan tillgodose barns behov genom att gestalta hållbara miljöer för utveckling, lärande och välbefinnande. Med en god arkitektonisk kvalitet går det att skapa rum som stödjer barnens utveckling och ger sinnliga upplevelser samtidigt som de klarar lekens slitage. Avvägningar mellan detaljer och helhet är en central del av utformningsarbetet, liksom att se till det längre tidsperspektivet. Materialens hållbarhet och detaljgrad är viktiga värdeskapande fak­torer liksom grönska och vegetation.

Materialval och materialens bearbetning har stor betydelse för hur ett rum eller en plats upplevs och kan användas. Miljöer där barn vistas behöver vara flexibla, hållbara och robusta. Materialen i dessa miljöer behöver därför vara slitstarka och åldras vackert, samtidigt som de skapar en bra ljudmiljö, upplevs behagliga, är lämpliga ur allergi- och hälsosynpunkt och underlättar städning och underhåll. Den initiala kostnaden för miljöer där barn rör sig är en mycket liten del av den långsiktiga ekonomin när kostnader för drift och ombyggnader över miljöns hela livslängd tas med i beräkningen. Investeringar i robusta material lönar sig i längden och skapar goda förutsättningar för förvaltningsskedet. Många av de äldre byggda miljöerna för barn har gedigna material som åldras och är välfungerande än idag. Stora träd och annan vegetation som är väletablerad, och därmed tålig, tillför kvalitet åt utemiljön.

Förutsättningar för god förvaltning

Förvaltningsskedet handlar såväl om vardaglig renhållning som om reparationer och ombyggnader av miljön utifrån användarnas förändrade behov. En genomtänkt förvaltning från start möjliggör goda förutsättningar för en plats eller byggnadsverks långa liv. Det är viktigt att tidigt formulera och fördela ansvar samt att sätta en realistisk budget för att skapa en långsiktig hållbarhet över tid.

I de fall som förvaltaren är en annan än byggaktören, är överlämningen från byggaktören till den framtida förvaltaren viktig för att möjliggöra miljöernas underhåll i linje med syftet för hur de planerades och projekterades för. Materialval som har beslutats i ett tidigt skede kan påverka kostnaderna för förvaltning och underhåll. Vissa typer av material kan initialt vara mer kostsamma, men kan däremot vara mer beständiga och slitstarka än andra billigare alternativ, som kan kosta mer att förvalta på sikt. En välplanerad och väl genomförd miljö kan snabbt försämras och få dåligt rykte om förvaltningen inte fungerar, vilket kan resultera i en såväl ekonomisk som social värdeminskning. För att få en överblick över kostnaderna är det viktigt att i tidiga skeden göra långsiktiga kalkyler för att få en samlad bild över den ekonomiska livscykeln.

Platskännedom för en långsiktigt hållbar miljö för barn och unga

Den som ska förvalta platsen eller byggnadsverket behöver ha kunskap om platsens eller fastighetens behov över tid. En tydlig målbild av platsens underhåll ger förutsättningar för en långsiktigt hållbar miljö för barn och unga. En förutsättning är att förvaltaren har en platskännedom, vilket kan ske genom att möta och föra samtal med människorna som vistas på platsen. När det gäller förståelse av barns och ungas perspektiv är det särskilt viktigt att möta dessa på deras plats och på deras villkor. Det kan exempelvis vara framgångsrikt att fysiskt närvara på plats och på så sätt skapa en kontinuitet av kontakt, inblick och informationsutbyte mellan användare och förvaltare.

Vad barn och unga kan tillföra i förvaltningsskedet

Det finns möjlighet att involvera barn och unga i förvaltning och skötsel för att öka kunskapsutbyte och samförståelsen för vad en plats behöver och kan vara. Barn har god kännedom om sin närmiljö och deras perspektiv skiljer sig ofta från vuxna. Ett aktivt och inlyssnande samspel mellan förvaltaren och barn kan leda till mer träffsäkra åtgärder och öka barns känsla av ägarskap kring en plats. Genom att barn får vara med och ta hand om en plats skapas meningsfullhet, samtidigt som risken för skadegörelse kan minska och ansvarskänslan för densamma öka.

Kunskap om vem som förvaltar

Det är normalt mark- eller fastighetsägaren som har huvudansvaret för förvaltningen. Förvaltning kan förekomma i privat, kommunal, regional eller statlig regi. Det framgår inte alltid tydligt vem som ansvarar för förvaltningen av en miljö. Förvaltning av olika platser och miljöer kan dessutom vara utspritt på olika aktörer. Det kan därför vara svårt att veta var och till vem som synpunkter och idéer ska framföras. Som barn kan det vara extra svårt att veta hur förvaltaren söks upp och vilka frågor som går att vända sig till förvaltaren med. Tydlig information om vem som är förvaltaren av en plats och kontaktinformation kan underlätta för barn och unga att framföra sina synpunkter.