Lagar och andra regler som styr farligt gods

Granskad: 14 februari 2024

Flera lagar styr transporter av farligt gods och här redogör vi kortfattat för ett urval av dem.

Farligt gods är både definierat och reglerat i ett flertal bestämmelser

Farligt gods är både definierat och reglerat i ett flertal bestämmelser. Reglerna vänder sig till olika adressater och olika ansvarsled.

Tillämpningen kan handla om vad som klassificeras som farligt gods, hur det ska hanteras, var och när hanteringen sker beroende på omständigheter som lastning, lossning, transporter, lagring, användning, tillsyn med mera. Vid sidan av detta regelverk finns det också straffbestämmelser för uppsåtlig eller vårdslös hantering som leder eller kan leda, till skada på människor, egendom och miljö.

Följande redovisning är inte avsedd att vara en heltäckande kartläggning, utan är tvärtom avgränsad till vissa lagar, anslutande förordningar, och andra regler samt vägledningar. I fokus står just fysisk planering, bygglovsprövning och hantering som är, innebär eller medför frakt (transport) av farligt gods och hur dessa transporter påverkar omgivningen. Vissa föreskrifter och vägledningar finns angivna som komplement och förtydliganden och är då illustrationer av sekundär betydelse för framställningen. Denna redovisning inleds med lagar, följda av förordningar, andra föreskrifter och därefter allmänna råd, vägledningar med mera.

Plan- och bygglagen

Enligt plan- och bygglagen (2010:900), PBL, ska mark- och vattenområden användas till det de är mest lämpade för. Lämplighetsbedömningen sker i olika detaljeringsgrad genom de olika planinstrumenten regionplan, översiktsplan och detaljplan samt områdesbestämmelser (de senare behandlas inte i denna vägledning). Transport av farligt gods är en viktig parameter för regioner och kommuner att ta hänsyn till vid bedömning av vad mark- och vattenområden bäst kan användas till.

Plan- och bygglag (2010:900) (på Sveriges riksdags webbplats)

Planering enligt PBL och hänsyn till skydd mot uppkomst och spridning av brand och mot trafikolyckor och andra olyckshändelser kan du läsa mer om på sidan Farligt gods i planering enligt plan- och bygglagen.

Farligt gods i planering enligt plan- och bygglagen

Lag och förordning om transport av farligt gods

Lagen (2006:263) och förordningen (2006:311) om transport av farligt gods ålägger transportörer av farligt gods, samt andra aktörer som involveras i en transport, skyldigheter vad gäller skyddsåtgärder och försiktighetsmått i all hantering för att förhindra att transporter kan orsaka skador på liv, hälsa, miljö eller egendom. Bestämmelserna innehåller också definitioner, bland annat av vad som utgör farligt gods och vad som klassificeras som transportmedel.

Lag (2006:263) om transport av farligt gods (på Sveriges riksdags webbplats)

Förordning (2006:311) om transport av farligt gods (på Sveriges riksdags webbplats)

Lagen om skydd mot olyckor

Syftet med lagen (2003:778) om skydd mot olyckor, LSO, är att människors liv och hälsa samt egendom och miljö ska ges ett likvärdigt skydd mot olyckor även om hänsyn tas till lokala förhållanden på olika platser. Räddningsinsatser ska planeras och organiseras. De lagstadgade skyldigheterna till räddningstjänst fördelar sig på kommunala och statliga myndigheter, men också enskilda, i synnerhet fastighetsägare, har ett ansvar för att varna och tillkalla hjälp eller hjälpa till vid räddningsinsats. Fastighetsägarna har också ett särskilt förebyggande ansvar.

Lag (2003:778) om skydd mot olyckor (på Sveriges riksdags webbplats)

Föreskrifterna ADR-S och RID-S

Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB, ansvarar för att ta fram och publicera föreskrifter om farligt gods på väg och järnväg. Föreskrifterna utgörs i grunden av europeiska eller internationella överenskommelser, det vill säga ADR och RID för transport på väg respektive järnväg.

ADR är en förkortning för Accord relatif au transport international des marchandises dangereuses par route eller Överenskommelse för internationell transport av farligt gods på väg.

RID är motsvarande reglemente för internationell transport av farligt gods på järnväg. RID är en förkortning för Règlement Concernant le Transport International Ferroviaire des Marchandises Dangereus.

Förkortningarna ADR och RID innehåller i Sverige suffixen S som markerar de svenska versionerna.

ADR-S och RID-S består till övervägande del av bestämmelser som syftar till att förebygga risken för incidenter och olyckor med farligt gods. Bestämmelserna innehåller även åtgärder som ska vidtas för att begränsa effekterna om en olycka trots allt skulle ske. ADR-S och RID-S inkluderar även bestämmelser om brottsskydd (i ADR-S och RID-S kallat transportskydd). Syftet med dessa bestämmelser är att öka medvetenheten hos var och en som medverkar vid transport och att lämpliga åtgärder vidtas, för att skydda transporten och det farliga godset mot brottsliga angrepp som stöld och sabotage.

ADR-S gäller för internationell och nationell transport av farligt gods på väg och i terräng. Det finns också vissa bestämmelser i ADR-S om passage genom vägtunnlar med fordon som transporterar farligt gods.

Nya versioner av ADR-S och RID-S publiceras vartannat år och du kan hämta dem via MSB:s webbplats.

Gällande regler inom Transport av farligt gods (på MSB:s webbplats)

Boverket (2024). Lagar och regler. https://www.boverket.se/sv/PBL-kunskapsbanken/teman/godstransporter-i-fysisk-planering/godstransporter-i-planeringsprocessen/x/farligt-gods/om-farligt-gods/lagar-regler/ Hämtad 2024-11-21