Märkningars innebörd

Märkning på bärverksdelar kan ge viss information om dess egenskaper eller peka mot var mer information kan inhämtas. Denna sida redogör generellt om märkningar och ger exempel på vanligt förekommande märkningar för förtillverkade betongelement, limträ, stål och tegelsten.

Generellt om märkningar

Förtillverkade bärverksdelar och andra byggprodukter förses och har historiskt försetts med någon form av märkning. Informationen som framgår av märkningen har ofta styrts av den tillverkningsstandard som har gällt vid tidpunkten för tillverkning. Många gånger framgår även tillämpad standard av märkningen.

Märkning finns sällan bevarad hos inbyggda bärverksdelar. Detta då det huvudsakliga syftet med märkningen är att deklarera dess egenskaper för att säkerställa att rätt produkt är levererad. Ibland anger märkningen även var i byggnaden produkten ska placeras, exempelvis genom en littera. När bärverksdelen väl har monterats har märkningen således uppfyllt sitt syfte.

I de fall märkningen finns kvar innehåller den i dag och historiskt sett mycket knapphändig information om de egenskaper som är relevanta att känna till vid återbruk. Ibland finns information om vem som tillverkat. Då kan mer information om bärverksdelens egenskaper finnas i tillverkarens arkiv, vilka ofta sträcker sig långt tillbaka i tiden.

På sidan marknadskontroll kan du läsa mer om CE-märkning.

Marknadskontroll

Förtillverkade betongelement

Märkning görs och har historiskt gjorts i de flesta fall med märklapp eller märkbricka.

På håldäcksplattor placeras märkningen normalt nära upplag på elements sida och ibland på ovansidan. Vid foggjutning eller pågjutning försvinner oftast märkningen. I de fall ingen pågjutning görs tas märkningen oftast bort vid montage.

De flesta förtillverkade betongelement omfattas i dag av en harmoniserad standard eller en europeisk teknisk bedömning (ETA) och ska därför CE-märkas vid tillverkning. Den information som i dag framgår av CE-märkningen har ofta även framgått av äldre tiders märkning. Dock gäller att elementets egenskaper endast delvis finns deklarerade på märklappen.

Limträ

Märkning av limträ utförs alltid på ändträt. I dag används klisterlappar vars beständighet är osäker. Tidigare utfördes märkning med ett brännverktyg eller stämpel och kan vara bevarad.

Sedan 2013 finns en harmoniserad standard för limträ och därmed krav på CE-märkning vid tillverkning. Exempel på hur märkning av limträ kan se ut ges i SS-EN 14080:2013 figur ZA.1.

Mellan 1995 och 2013 tillämpades SS-EN 386 för limträ. Den angav att limträbalkar skulle märkas med

• standardens nummer (SS-EN 386)
• certifikatets nummer
• tillverkarens namn eller identitet
• hållfasthetsklass eller annan identifiering av hållfastheten (exempelvis namn på balktyp eller liknande)
• limtyp
• produktionsvecka och år eller produktionsnummer.

Mellan 1967 och 1995 tillämpades så kallade L-regler omfattande tillverkningsregler och -kontroll av limträ enligt Svensk Limträkontroll. Enligt L-regler skulle limträ märkas med

• L-märket (en cirkel omslutande bokstaven L)
• limklass (I för inomhusbruk, U för utomhusbruk)
• hållfasthetsklass (L30, L40 eller L50)
• fabriksbeteckning
• tillverkningsnummer eller tidkod.

Stål

Märkning av stål har över tid varierat. Hård stämpling är endast tillåtet då detta är överenskommet med kunden. Det har genom åren förekommit märkning med hjälp av färg.

Då stål ofta rostskyddas genom målning eller varmförzinkning och dessutom ofta brandskyddsmålas, gör ytskikten det svårt att hitta märkningen. Ofta är därför arkiv hos bygglovsavdelning eller fastighetsägaren en mer framkomlig väg för att hitta information om stålets egenskaper.

Sedan 2011 finns en harmoniserad standard för stål- och aluminiumkonstruktioner och därmed krav på CE-märkning vid tillverkning. Bärverk och bärverksdelar som omfattas av standarden, exempelvis stålbalkar och stålpelare, märks enligt SS-EN 1090-1 och SS-EN 1090-2.

Tegelsten

Det är ovanligt att finna märkning på tegelstenar i Sverige. I förekommande fall är det i form av prägling i stenen som visar tillverkande tegelbruk. Präglingen utfördes innan bränning och är ofta svårtydd.

Utifrån en märkning är det svårt att få ut relevant information då de flesta äldre svenska tegelbruk sedan länge är nedlagda.