Evidensbaserad design och olika typer av kunskap

Evidensbaserad design är ett arbetssätt som omfattar avvägning och grundligt genomarbetade beslut baserat på evidens, praxis och kontext. Tillgången till respektive kunskapsgrund varierar, vilket gör att triangeln inte nödvändigtvis är i balans. Illustration: Angelica Åkerman/Boverket baserad på diskussion med CVA

Genom att använda ett evidensbaserat angreppssätt säkerställs att projekt baseras på systematiskt genomförda studier och sammanställd kunskap. Evidens, praxis och kunskap om den specifika situationen är alla värdefulla att beakta och sammanväga.

Evidensbaserad design och olika typer av kunskap

Vid planering och gestaltning av vårdbyggnads projekt används begreppet evidensbaserad design, EBD och betyder att utformningsbeslut i ett projekt grundas på kunskap från forskning och beprövad erfarenhet. Utformningsbesluten baseras även på lokal och kontextuell kunskap. Evidensbaserad design är ett sätt att förhålla sig till bästa tillgängliga faktaunderlag och att i relation till dessa fatta beslut om gestaltning av vårdens miljöer.

I ett vårdbyggnadsprojekt är det viktigt att undersöka vilken kunskap som finns tillgänglig inom de områden som projektet berör, exempelvis medicinsk teknik, arbetssätt, ljusmiljö, energieffektivitet eller materialval. Även kvalitativt systematiskt sammanställd kunskap är viktig, exempelvis erfarenheter och upplevelser av den fysiska vårdmiljön från personer i behov av vård och omsorg, deras närstående och medarbetare i vården. Kunskaperna kan ibland vara motstridiga, vilket innebär att de behöver diskuteras och sammanvägas till en gestaltning. Därför blir det viktigt att dokumentera de val som görs, så att det även går att följa upp och utvärdera.

Evidensbaserade designbeslut i vårdbyggnadsprojekt väger samman tre typer av kunskap:

• evidens - forskning och vetenskaplig grund
• praxis och beprövad erfarenhet
• kontext – det som är givet i den specifika situationen, de lokala förutsättningarna.

Att förstå och använda forskningsresultat om vårdmiljöer

Många av de regler och standarder som används som stöd vid utformningen och kvalitetssäkringen av vårdmiljöer, exempelvis arbetsmiljölagstiftning, typrum och konceptprogram, bygger till stor del på forskningsresultat och den dokumenterade beprövade erfarenhet som tidigare framkommit.

När vårdmiljöer studeras i forskningssyfte mäts vissa hälsofaktorer i förhållande till andra påverkande faktorer kopplade till utformningen av den fysiska miljön. De hälsofaktorer som vanligen mäts eller uppskattas kan vara exempelvis upplevd sömnkvalitet, stressnivåer, arbetstillfredsställelse eller antalet fallolyckor. Påverkande faktorer i den fysiska vårdmiljön kan vara ljud- eller ljusmiljö, planlösning eller materialval.

Ibland är det svårt eller omöjligt att separera en faktor ur flera påverkande faktorer. Det är vanligt att forskningsresultaten pekar på att något i den fysiska miljön påverkar exempelvis arbetstillfredsställelse och sömn, men få studier svarar i resultaten på hur och vad i den utformning som studeras som har en effekt, helt enkelt för att det är svårt att mäta. Genom att kombinera kvantitativa studiers mätning av olika faktorer i miljön med kvalitativa studiers intervjuer och observationer av vad som händer och påverkar olika skeenden kan man uppnå en rikare förståelse för båda att, vad och hur.

Ibland finns tidigare studier om precis den situation som planeras att byggas, men ofta gäller resultaten för en annan patientgrupp eller verksamhet. Många studier ger dock en fingervisning om hur något borde utformas. Den som planerar eller gestaltar behöver ta ställning till den specifika situationen, väga forskningsresultaten med den beprövade erfarenheten och sammanhanget, för att uppnå de kvaliteter som eftersträvas.

När forskning studerar nya fenomen, utformningslösningar eller motsvarande, exempelvis enpatientrum, så görs inte sällan dessa studier baserat på ett nuläge. Ofta ger dessa studier initialt resultat som är positiva eller stödjande till de lösningar som studerats. Man kan rentav tala om ”nyhetens behag” där nytt kan upplevas som bättre än det som var, av de som svarar på enkäter och intervjuer. Detta kan leda till trender där vissa läsningar lyfts fram som i alla avseende bättre. När ytterligare studier görs nyanseras bilden och det skapas underlag för bedömningar på en bredare grund. Samtidigt är det ofta så att nya fenomen studeras mer när de är nya och mer sällan när de etablerats som en godtagbar lösning, och därmed inkluderats i så kallad ”best practice”, beprövad erfarenhet. Utformningslösningar behöver dock studeras systematiskt och över tid, varför ett mer konstruktivt angreppssätt är att dels sammanställa data från situationen innan förändringen, s.k. base line, dels planera in uppföljning efter att en ombyggnad är genomförd, så att jämförande studier går att göra.

Tabellen ovan visar relationen mellan designfaktorer och vårdens resultat utifrån ett urval 2008 som exempelvis gav genomslag för enpatientrum. Sambanden är idag mer mångfacetterade utifrån vidare forskningsstudier. Källa: Ulrich, R (2008), A Review of the Research Literature on Evidence-Based Healthcare Design. HERD Vol. 1, No. 3. Fritt översatt av Boverket. Klicka på bilden för att visa den i ett större format. Illustration: Angelica Åkerman/Boverket baserad på diskussion med CVA

Att samla, bygga och förvalta kunskap

För att evidens, erfarenheter, forsknings- och utvecklingsarbete ska kunna spridas och bidra till branschpraxis och gemensamma arbetssätt behövs ett gemensamt utvecklingsarbete inom en profession eller inom ett projekt.

Ett sätt att samla och utvärdera praktisk kunskap och beprövad erfarenhet är att använda dialogmetoder. I en dialogprocess görs olika deltagares kunskap och erfarenheter synliga och formulerade. Det sker ofta med ett prövande och utvecklande arbetssätt, vilket möjliggör för de som deltar att se sina erfarenheter med nya ögon. Först då kan det bli möjligt att utvärdera och utveckla den gemensamma kunskap som behövs för projektet. Dialogprocessen blir därmed ett sätt att både ta fram och medvetandegöra beprövade erfarenheter och ställa dem bredvid den evidens som finns.

Det kan ses som en del av designprofessionens roll att synliggöra de olika typer av kunskap som finns, för att sedan föra ett samtal om att synliggöra olika alternativ och konsekvensbedöma dem.

Läs mer om dialogprocess på sidan ”Process” i menyn.

Exempel på aktuell forskning med tillämpning inom vårdmiljö