Miljöer som samspelar med natur och klimat

Illustration: Trollbäck och The New Division

Nya miljöer som planeras och växer fram innebär ofta en belastning på våra naturliga ekosystem. Gestaltningen av våra livsmiljöer ska bidra till bland annat en effektiv energi- och resursanvändning, miljövänliga sätt att förflytta sig, materialval som inte belastar våra ekosystem och vardagsmiljöer fria från farliga kemikalier.

Gröna, hälsosamma och trygga städer

Ett ökat byggande innebär stora möjligheter för att ställa om till ett klimatsmart, attraktivt samhälle med människan i centrum. Exempelvis kan personbilstrafiken, som idag dominerar stora delar av trafiksystemet, förändras så att avvägningar mellan olika trafikslag görs i högre utsträckning. Miljön ska både utformas med  miljövänliga material men även på ett sådant sätt att den möjliggöra hållbara livsval.

Arkitekturen gör skillnad

Samspelet mellan människor, trafik och bebyggelse behöver utgå från en värdegrund där platsens samlade kvaliteter lyfts fram och där platsen utformas på ett sådant sätt att människor kan göra hållbara livsval. Den täta bebyggelsemiljön behöver också kunna hantera stora mängder dagvatten, såväl normala flöden som plötsliga skyfall. Pågående klimatförändringar väntas ge stor påverkan i kust- och havsområden, med stigande havsnivåer och ökad risk för erosion längs utsatta kuststräckor. Arkitekturen kan bidra till innovativa lösningar som sparar vatten och energi, hanterar extrema skyfall, upprätthåller fungerande ekosystem och minskar våra utsläpp.

När en allt större del av jordens yta täcks av bebyggelse, infrastruktur och storskaligt jordbruk kan naturliga ekosystem och den biologiska mångfalden bli lidande. Det är därför viktigt att den byggda miljöns parker, vatten- och grönområden utgör livsmiljöer för en mångfald av arter samtidigt som de erbjuder möjlighet till rekreation och vila. Dessa så kallade grönblåa strukturer främjar hälsa och välbefinnande, bidrar till klimatanpassning, stärker den biologiska mångfalden och ökar attraktiviteten och hållbarheten i våra städer och tätorter. Idag finns exempelvis en stor del av de träd som är värdefulla för den biologiska mångfalden i våra städers gröna områden.

Tillgång till grönstruktur har också visat sig utjämna skillnaden i hälsa mellan socioekonomiskt svaga och starka grupper. Tillräcklig och rättvis tillgång till grönområden ger jämlika, trygga och hälsosamma städer. I den lilla skalan kan det handla om att bygga insektshotell, anlägga ängsliknande avsnitt på gräsmattor och att skapa miniparker (så kallade pocket parks). I den större skalan kan det handla om stadsdelsparker och sammanhängande grönstrukturer genom kvarter, stadsdelar eller samhällen. Lokala växter och djurarter bör ligga till grund för landskapsutformningen, så att befintliga, lokala ekosystem stärks.

Att återanvända arkitektur

Den byggda miljön är en av våra största energiförbrukare, men även en potentiellt avgörande energiproducent. Det är därför viktigt att utforma och konstruera byggnader och samhällen som använder energiteknik anpassad till givna geografiska, klimatmässiga och kulturella förhållanden. Exempelvis användning av dagsljus, naturlig ventilation eller ett materialval som stöder uppvärmning eller kylning. Den byggda miljön kan också bidra genom att utveckla och integrera innovativa källor till förnybar energi.

Ett bättre bruk av befintlig bebyggelse är centralt i hållbarhetsarbetet. Byggbranschen står för 20% av Sveriges klimatutsläpp och en tredjedel av allt avfall som produceras. Ungefär hälften av en byggnads klimatutsläpp uppstår i byggskedet. Dessa siffror visar ju att det redan byggda - inklusive alla de kulturvärden som ryms däri - är en ändlig resurs väl värd att värna. Det befintliga omfamnar hållbarhetens samtliga dimensioner: Vår byggda miljö berättar inte bara om vårt förflutna utan är dessutom redan använda naturresurser och redan bundet kapital.

Byggnadsindustrin måste sätta fokus på total energikonsumtion ur ett livscykelperspektiv: från utvinning av material, genom konstruktionsfasen till användning och förvaltning och slutligen till demontering av byggnader och strukturer. Återbruk, utbildning och förändrade rutiner för materialhantering är avgörande för att minska råvaruförbrukningen.

Flexibel användning där exempelvis en stomme kan förändras över tid utifrån förändrade behov är idealisk ur miljösynpunkt, liksom lokala, icke-fossila byggnadsmaterial, exempelvis trä, och lokalt producerade byggnadsdelar. Förvaltningen av det befintliga bebyggelsebeståndet spelar stor roll för energianvändningen. Upprustning och anpassning till nya förhållanden är alltid mindre energikrävande än att bygga nytt.