Samlad bedömning

Om åtgärden avviker från detaljplanen och det har godtagits avvikelser på fastigheten tidigare ska en samlad bedömning göras av den aktuella avvikelsen och de tidigare godtagna avvikelserna.

Bestämmelsen innebär att bygglov bara får ges om samtliga avvikelser tillsammans kan ses som godtagbara avvikelser. Så även om den aktuella avvikelsen för sig skulle kunna vara en acceptabel avvikelse kan bygglov inte ges om avvikelserna tillsammans med tidigare avvikelser är så omfattande att de inte hade kunnat godtas om avvikelserna hade prövats vid ett och samma tillfälle. Det är avvikelser på den berörda fastigheten som ska bedömas. Det framgår dock varken av förarbeten eller rättspraxis om det är avvikelser avseende fastigheten i sig och samtliga byggnadsverk på fastigheten som ska beaktas, eller om det är avvikelser avseende fastigheten i sig och enbart det byggnadsverk som åtgärden avser som ska ingå i den samlade bedömningen. (jfr prop. 2013/14:126 sid. 311)

En enklare planprocess, prop. 2013/14:126 (på Sveriges riksdags webbplats)

Ett exempel på när en samlad bedömning ska göras är om en byggnad tidigare har beviljats bygglov med avvikelse från detaljplanen vad gäller avstånd till tomtgräns och bygglov söks för en tillbyggnad som delvis placeras på prickmark. Även om de båda avvikelserna skulle kunna vara acceptabla var och en för sig måste en samlad bedömning göras om avvikelserna i kombination kan vara godtagbara. 

En samlad bedömning ska göras för samtliga typer av avvikelser, det vill säga för:

• liten avvikelse
• avvikelse där åtgärden är av begränsad omfattning och nödvändig för området
• avvikelse som tillgodoser ett angeläget gemensamt behov eller allmänt intresse, och
• avvikelse som är ett lämpligt komplement till användningen i detaljplan.

I en dom tog Mark- och miljööverdomstolen, MÖD, ställning till om en liten avvikelse kunde medges. Ärendet gällde bygglov för inglasning av fyra balkonger på två flerbostadshus. Enligt planbestämmelserna fick fastigheten bebyggas med högst 2800 m² bruttoarea. På fastigheten fanns två flerbostadshus som hade en sammanlagd bruttoarea på 2935 m². Tre lägenheter hade tidigare getts bygglov för inglasning av balkonger. Sammanlagt var avvikelsen från detaljplanen redan cirka 135 m². Inglasningen av de fyra balkongerna skulle innebära att ytterligare 45 m² bruttoarea tillkom vilket skulle medföra att bruttoarean överskreds med totalt cirka 180 m². Åtgärden var därmed inte förenlig med detaljplanen. Domstolen bedömde att med beaktande av tidigare godkända avvikelser, den nu sökta åtgärden samt den påverkan som inglasningen av balkongerna skulle få för byggnadernas karaktär, var avvikelsen från detaljplanen inte en liten avvikelse. Vidare ansåg domstolen att ett medgivande till den sökta åtgärden skulle kunna få en prejudicerande effekt i området. Nämndens beslut att avslå ansökan om bygglov fastställdes därför av domstolen. (MÖD 2018-04-03 mål nr P 9537-17)

Mål: P 9537-17 (på Mark- och miljööverdomstolens webbplats)

Ett annat mål gällde bygglov i efterhand för tillbyggnad av ett enbostadshus. Tillbyggnaden avsåg en höjning av taket på garaget som var sammanbyggt med bostadshuset och därför en del av huvudbyggnaden. Fastigheten omfattades av en stadsplan från 1944 och en ändringsplan från 1955. Gällande planer angav att byggnadens bottenyta inte fick överstiga en areal av 150 kvadratmeter. Det fanns ingen bestämmelse om minsta avstånd till gräns. Domstolen konstaterade därför att 39 § i byggnadsstadgan skulle tillämpas som planbestämmelse. Byggnader skulle därför placeras minst 4,5 meter från gräns.  Huvudbyggnaden hade en byggnadsarea på 175 kvadratmeter och var placerad 1,5 meter från grannens tomtgräns. Byggnaden avvek därför från planerna dels vad gäller avstånd till granntomt med 3 meter, dels från högsta tillåtna byggnadsarea med 25 kvadratmeter. Båda avvikelserna hade dock godtagits vid en tidigare bygglovsprövning 2014. Eftersom avvikelserna hade godtagits var det möjligt att ge lov trots att utgångsläget var planstridigt. Höjningen av taket var planstridig eftersom byggnaden var placerad närmare gräns mot granntomt än 4,5 meter. Domstolen ansåg vid en samlad bedömning att avvikelserna var så omfattande att bygglov för tillbyggnaden inte kunde ges. Byggnadsnämnden beslut att bevilja bygglov upphävdes därför. (MÖD 2017-03-17 mål nr P 9855–16)

Mål: P 9855-16 (på Mark- och miljööverdomstolens webbplats)

En annan dom som handlade om samlad bedömning gällde en tillbyggnad av ett enbostadshus som placerades på mark som enligt detaljplanen inte fick bebyggas, så kallad prickmark. Åtgärden som skulle utföras var ett inglasat uterum på en del av enbostadshusets takterrass som fanns ovanpå en suterrängvåning. När enbostadshuset uppfördes medgavs en planavvikelse som bland annat innebar att 47 m² av dess yta på 174 m² placerades på prickmark. Domstolen konstaterade att ursprungsläget därför var planstridigt. Den del av suterrängvåningen som tillbyggnaden skulle vara på var till övervägande del belägen på den punktprickade marken. MÖD ansåg att tillbyggnaden innebar att den punktprickade marken bebyggdes även fast den redan var bebyggd och konstaterade därför att åtgärden stred mot detaljplanen. Vid en samlad bedömning kom MÖD fram till att den nu sökta åtgärden inte var en mindre avvikelse. Det fanns därför inte förutsättningar att bevilja bygglov. (MÖD 2014-05-06 mål nr P 11603-13/2014:24) 

Mål: P 11603-13/2014:24 (på Mark- och miljööverdomstolens webbplats)

I ett annat mål var frågan om en tillbyggnad av ett bostadshus med 100,1 m² var en liten avvikelse. Fastigheten fick bebyggas med 247 m² och var bebyggd med en huvudbyggnad och ett garage. Tillbyggnaden medförde att tillåten byggnadsarea överskreds med 19,4 m2 vilket motsvarade 7,8 procent och åtgärden var därför planstridig. Detaljplanen reglerade även minsta avstånd mellan byggnader på tomten. Huvudbyggnaden avvek redan från avståndsbestämmelsen eftersom den vara placerad för nära garaget. Tillbyggnaden skulle göras som en förlängning av huvudbyggnaden och tillbyggnaden var därför placerad på samma avstånd från garaget som huvudbyggnaden, alltså för nära. MÖD konstaterade att den sökta åtgärden avvek från gällande planbestämmelser genom att tillbyggnaden skulle placeras för nära garaget samt genom att högsta tillåtna byggnadsarea på tomten överskreds. Respektive avvikelse var av den karaktären att den hade kunnat godtas som en liten avvikelse var för sig. Men vid en samlad bedömning ansåg domstolen dock att avvikelserna inte kunde godtas som liten avvikelse. (MÖD 2017-10-25 mål nr P 2237-17)

Mål: P 2237-17 (på Mark- och miljööverdomstolens webbplats)

MÖD prövade i en annan dom ett bygglov för en huvudbyggnad. Enligt detaljplanen fick huvudbyggnad uppföras i två våningar och ha en högsta höjd på 6,4 meter. Huvudbyggnaden hade en byggnadshöjd på cirka 7 meter vilket överskred den tillåtna byggnadshöjden med cirka 0,6 meter. Högst en sjättedel av fastigheten fick bebyggas, vilket innebar 152 m² för den aktuella fastigheten. Huvudbyggnad fick ha en största area på 110 m² och garagebyggnad fick ha en största area på 40 m². MÖD konstaterade att den aktuella huvudbyggnaden hade en area på 121 m². Det innebar en avvikelse med 11 m² från vad som tilläts. Huvudbyggnaden avvek alltså från detaljplanen både gällande högsta tillåtna höjd och största tillåtna area. När det gällde byggnadshöjden ansåg MÖD att den östra fasaden skulle vara beräkningsgrundande. Domstolen konstaterade dock att om den västra fasaden istället hade valts skulle byggnadshöjden vara planenlig. Taket var konstruerat som ett pulpettak och byggnaden skulle placeras i en kraftig sluttning. Dessa omständigheter tillsammans med storleken på huvudbyggnaden och på omgivande byggnader gjorde att MÖD ansåg att avvikelsen som byggnadshöjden utgjorde var liten och förenlig med detaljplanens syfte. När det gällde byggnadsarean konstaterade domstolen att byggnadsarean för huvudbyggnaden överskreds med 10 procent men att den totala tillåtna byggnadsarean på fastigheten däremot inte överskreds. På grund av det och på grund av skalan och karaktären hos den omgivande miljön, som bestod av ett förhållandevis tätbebyggt villaområde, ansåg MÖD att den avvikelse som byggnadsarean utgjorde var liten och förenligt med detaljplanens syfte. Vid en samlad bedömning ansåg domstolen att avvikelserna från planen som huvudbyggnadens höjd och area utgjorde, även sammantaget var en liten avvikelse som var förenlig med detaljplanens syfte. Bygglov skulle därför ges för huvudbyggnaden. (MÖD 2013-08-29 mål nr P 601-13)

Mål: P 601-13 (på Mark- och miljööverdomstolens webbplats)