Planbestämmelser måste ha lagstöd

Alla planbestämmelser som används i en detaljplan måste ha stöd i plan- och bygglagen och i Boverkets föreskrifter om detaljplan. Det måste också tydligt framgå av planbestämmelsen vad som regleras.

Regler för bestämmelser

I fjärde kapitlet plan- och bygglagen, PBL, regleras vad som ska och vad som får regleras i en detaljplan. PBL ställer också krav på att planbestämmelser måste vara tydliga. Alla planbestämmelser som används i en detaljplan måste ha stöd i PBL och följa Boverkets föreskrifter om detaljplan. Föreskriften reglerar bland annat vilka planbestämmelser som får användas.

Detaljplaner med planbestämmelser som inte uppfyller kraven i lagstiftningen innebär svårigheter vid tillämpningen av planen, osäkerhet för berörda och minskar trovärdigheten för rättssystemet. Vilka planbestämmelser som följer lagens krav är en tolkningsfråga. Kommunen kan underlätta sitt arbete med detaljplaner genom att använda de bestämmelser som rekommenderas i Planbestämmelsekatalogen.

Planbestämmelsekatalogen

Inga krav på vidare utredningar

I och med att en detaljplan får laga kraft anses marken vara lämplig för den användning som planen anger. Kommunen får inte anta en detaljplan där detta inte säkerställts. Planbestämmelser kan därför inte innehålla krav på att utredningar ska genomföras efter att planen fått laga kraft. Alla utredningar som behövs för att säkerställa markens lämplighet måste ha genomförts innan planen antas.

Inga upplysningar

Planbestämmelser får inte innehålla upplysningar. Däremot kan sådan information finnas i planbeskrivningen. Till exempel ska information om att genomförandet av detaljplanen kräver tillstånd eller dylikt enligt annan lagstiftning inte skrivas som planbestämmelse. 

Inga hänvisningar till andra dokument eller lagar

Bestämmelser får inte formuleras så att de innehåller hänvisningar till planbeskrivningen, andra handlingar eller författningar. Skälet är att sådana hänvisningar skapar otydlighet om vad som är juridiskt bindande vid genomförandet.

Begränsade möjligheter att ändra lovplikt

PBL och plan- och byggförordningen, PBF, anger när lov krävs. Det finns endast ett fåtal möjligheter för kommunen att förändra lovplikten genom planbestämmelser i detaljplan. Utöver detta finns inga möjligheter att ändra lovplikten.

Det går inte att ändra på hur lov ska prövas

I nionde kapitlet PBL anges hur lov prövas och detta kan inte förändras med planbestämmelser. Undantaget är att kommunen i vissa särskilda fall får villkora lov eller startbesked. Uttryck som "där byggnadsnämnden så prövar lämpligt", som var vanliga i äldre planer, antagna enligt byggnadslagen, ska därför inte användas.

Det går inte att ändra bygglovsprocessen

Processen för bygglov och anmälan styrs i nionde och tionde kapitlet i PBL. Dessa processer går inte att förändra genom planbestämmelser. Det går till exempel inte att genom en planbestämmelse reglera att samråd ska ske med en särskild tjänsteperson eller en granne innan bygglov ges.

Reglera inte upplåtelseform och ägande

Detaljplanen kan inte reglera vilken upplåtelseform bostäder inom planområdet ska komma att ha. Det går inte heller att styra vem som får eller inte får köpa eller äga en fastighet i detaljplan.

Inga krav utanför planområdet

En detaljplan kan endast reglera åtgärder inom planområdet. Undantaget är för bestämmelser om högsta tillåtna värden för störningar om det finns särskilda skäl.

Planbestämmelser måste vara tydliga

I PBL ställs också krav på att den avsedda regleringen tydligt ska framgå av detaljplanen. Det betyder att bestämmelser inte får vara otydligt formulerade utan det ska tydligt framgå vad som avses med varje bestämmelse.

En detaljplan är ett förvaltningsbeslut som innebär myndighetsutövning och som kan beröra väldigt många människor under lång tid. De som berörs måste därför kunna förstå detaljplanens reglering och hur den påverkar dem. När en detaljplan tas fram är det särskilt viktigt att bestämmelserna är tydliga för att det ska finnas en realistisk möjlighet att lämna synpunkter, och eventuellt överklaga om synpunkterna inte tillgodoses. Även de politiker som ska fatta beslut om detaljplanen måste förstå dess innebörd. (jfr prop. 1985/86:1 sid. 166)

Med förslag till ny plan- och bygglag, prop. 1985/86:1 (på Sveriges riksdags webbplats)

Tydligheten är också viktig för att syftet med detaljplanens reglering ska kunna genomföras. Exempelvis vid bygglovsprövning är det viktigt att byggnadsnämndens handläggare förstår vad som avses. Annars finns det en stor risk att bestämmelsen inte tillämpas i praktiken. Det finns också en risk att bestämmelsen tillämpas olika beroende på vilken handläggare som tolkar den.

Använd inte otydliga uttryck

Det är olämpligt att använda bestämmelser som innehåller uttryck som bör, kan eller liknande. I detaljplanen reglerar kommunen hur marken får användas. Planbestämmelser ska därför inte formuleras som rekommendationer eller riktlinjer, exempelvis att en byggnad bör vara röd eller att det inte är lämpligt att ha parkeringsplatser inom planområdet. Inte heller ska planbestämmelser formuleras med kriterier som är rent subjektiva eller känslomässiga, såsom att ett kvarter ska upplevas som öppet, att vedeldning bara får ske för trivselbehov eller att en byggnad ska utformas med omsorg. Sådana bestämmelser kommer med stor sannolikhet tolkas olika beroende på vem som läser dem.

Uppföljning av bestämmelser

En planbestämmelse ska alltid ha stöd i lagen. Krav på att en planbestämmelse följs kan ställas först vid någon form av förändring, oftast i samband med ansökan om bygglov. Bestämmelser som är viktiga för att säkerställa lämplig markanvändning måste i princip vara föremål för efterkommande prövning, till exempel bygglovsprövning eller en lantmäteriförrättning.

Planbestämmelsers verkan