Hygieniska krav på material i installationer för tappvatten

Kraven på vatten- och avloppsinstallationer syftar bland annat till att säkra människors tillgång till dricksvatten av hög kvalitet. Byggreglernas hygieniska krav på installationer för tappvatten preciserar det tekniska egenskapskravet om skydd med hänsyn till hygien, hälsa och miljö i plan- och byggförordningen, PBF. Reglerna börjar gälla den 1 juli 2025.

Sidan vänder sig till

Sidan vänder sig dig som letar efter vägledning om vilka regler som gäller för vatten- och avloppsinstallationers beständighet. Sidan vänder sig till dig som arbetar med att utforma och bygga och även till dig som arbetar med att bedöma om reglerna blir uppfyllda.

Hygieniska krav på material i kontakt med dricksvatten

Installationer för tappvatten ska vara utformade så att ohälsosamma ämnen inte uppstår i dricksvattnet. En installation kan bestå av flera sammanfogade produkter. Det kan i praktiken innebära att kravet på installationen inte alltid uppfylls, även om byggprodukterna var för sig uppfyller kraven. Det kan exempelvis uppstå invändig galvanisk korrosion om man sammanfogar byggprodukter som inte passar ihop. 

I plan- och byggförordningen, PBF, finns dessutom krav för att släppa ut och tillhandahålla byggprodukter i kontakt med dricksvatten. Du kan läsa mer på sidan om material i kontakt med dricksvatten.

Vägledning om material i kontakt med dricksvatten

Krav på tappvatteninstallationers beständighet, livslängd och avzinkningshärdighet finns också i standarder, certifieringsregler för typgodkännande och branschregler.

Du kan läsa mer om krav på gränsvärden för bly vid olika testmetoder för byggprodukter och material i kontakt med dricksvatten i konsekvensutredningen till Boverket förslag till författning om HHM.

Boverkets föreskrifter om skydd med hänsyn till hygien, hälsa och miljö samt hushållning med vatten och avfall

Dricksvattenkvalitet

Krav på dricksvattnets kvalitet

Kvalitetskraven för dricksvatten finns i Livsmedelsverkets föreskrifter. Om tappkallvattnet inte uppfyller kraven vid tappstället kan det bero på att

• dricksvattnet som levereras till förbindelsepunkten från en allmän va-anläggning är bristfälligt
• vattnet har försämrats av byggnadens vatteninstallationer.

Livsmedelsverket är ansvarig myndighet för dricksvattenkvalitet och anger riktvärden för dricksvattenkvaliteten. Kommunens miljöförvaltning är ansvarig tillsynsmyndighet för dricksvattnets kvalitet. 

Livsmedelsverket reglerar också vilka dricksvattenprover som ska tas och när. Prov ska tas på kallt tappvatten. Varmt tappvatten kan ha en sämre kemisk sammansättning och ska därför inte användas till matlagning och dryck. Kravet ställs därför på tappkallvatten. Du kan läsa mer om föreskrifter om driftvatten på Livsmedelsverkets webbplats.

Livsmedelsverkets föreskrifter om dricksvatten (på Livsmedelsverkets webbplats)

Du kan läsa mer om små dricksvattenanläggningar för privat bruk i Livsmedelsverkets faktaskrift. Där finns fördjupad information om bland annat ansvar, lagstiftning, vattentäkter, provtagning, kvalitet och åtgärder.

Dricksvatten från små dricksvatten­­anläggningar för privat bruk (på Livsmedelsverkets webbplats)

Förorening av tappvatten

Vattnet ska skyddas mot föroreningar

Ur hälsosynpunkt är det viktigt att tappvattnet inte kontamineras av andra vätskor eller gaser. Med andra vätskor avses alla vätskor som inte är tappvatten, alltså även avloppsvatten.

Det är tillåtet att koppla ihop tappvatteninstallationer med installationer för andra vätskor, om det kan göras utan risk för förorening av tappvattnet. Detta innebär att exempelvis vattenburna värmesystem kan anslutas till tappvattensystemet, förutsatt att risken för förorening har eliminerats. 

Återströmningsskydd kan användas för att hindra förorenat vatten och andra vätskor från att komma in i tappvatteninstallationer.

Vad är återströmningsskydd och varför behövs de?

Återströmning innebär att förorenade vätskor trycks eller sugs in i en installation, och återströmningsskydd är en funktion som förhindrar detta. Backventil är ett exempel på en produkt som motverkar att vätska trycks in i installationer, och vacuumventil är ett motsvarande exempel på en produkt som motverkar återsugning av vätska in i installationer.

Vilket återströmningsskydd man ska välja beror på hur farligt det förorenade vattnet är, och behovet av att kunna kontrollera om återströmningsskyddet fungerar. 

Var ska återströmningsskydd placeras?

Återströmningsskydd bör placeras där det finns risk för förorenat vatten eller andra vätskor att tränga in i vatteninstallationen. Det kan exempelvis vara vid tvättställ, vattenutkastare, wc-stolar och installationer för påfyllning av värmesystem. 

Det kan även finnas en backventil vid anslutningen från va-huvudmannens ledningsnät till byggnadens vattenledningsnät. 

Installationer för övrigt vatten 

Övrigt vatten är vatten som inte uppfyller kraven för tappvatten men som används i en byggnad i stället för tappvatten, exempelvis regnvatten, recirkulerat vatten och sjövatten. Sådant vatten kan användas där kraven på vattnets kvalitet beror på användningsområdet men där det inte behöver vara tappvatten, såsom till toalettspolning och i tvättmaskiner.

Krav på installationer för övrigt vatten motiveras av hälsorisker, särskilt risken för mikrobiell tillväxt, såsom legionella, och förväxling med tappvatteninstallationer. Däremot finns inte krav på att övrigt vatten ska användas. 

Mikrobiell tillväxt kan förekomma i installationer för övrigt vatten, särskilt där aerosoler (vattenångor) sprids, exempelvis i duschar. Därför ska installationer för övrigt vatten utformas så att mikrobiell tillväxt inte främjas.

Installationerna för övrigt vatten ska märkas i sin helhet, inklusive vid tappställen, så att de inte förväxlas med tappvatteninstallationer.