Beslutet ska vara skriftligt

Kommunens handläggning av en ansökan om bostadsanpassningsbidrag ska mynna ut i ett skriftligt beslut. Ett positivt bidragsbeslut ska fattas innan åtgärderna påbörjas, om inte ansökan görs i efterhand. Här beskriver vi vilka krav som ställs på besluten. Vi förklarar också när en kommun ska avslå, avvisa eller avskriva en ansökan. 

Bidragsbeslutet ska vara skriftligt 

Kommunens beslut att bevilja eller avslå en ansökan om bostadsanpassningsbidrag ska vara skriftligt. Det framgår av 6 § Boverkets föreskrifter (2018:12) om bostadsanpassningsbidrag.

Övriga krav på bidragsbeslutet

Förutom att beslutet ska vara skriftligt måste de innehålla vissa uppgifter som framgår direkt i 18 § lagen om bostadsanpassningsbidrag. Dessutom ställer förvaltningslagen (2017:900) vissa krav på besluten.

Krav enligt lagen om bostadsanpassningsbidrag

Ett beslut om bostadsanpassningsbidrag ska ange 

• vilka åtgärder bidraget avser
• om bidraget lämnas som ett kontantbidrag, ett kommunalt åtagande, med en begagnad anordning eller en kombination av dessa olika bidragsformer
• det högsta belopp som kan utbetalas (gäller kontantbidrag). 

Förvaltningslagens krav på dokumentation 

I förvaltningslagen (2017:900) finns bestämmelser om hur skriftliga beslut ska dokumenteras (31 §).

Ett skriftligt beslut ska innehålla uppgift om

• beslutsdatum
• beslutets innehåll
• vem eller vilka som fattat beslutet
• vem eller vilka som varit föredragande
• vem eller vilka som medverkat vid den slutliga handläggningen utan att delta i avgörandet.

Beslutet behöver inte undertecknas

Det finns inget krav i förvaltningslagen som innebär att beslut om bostadsanpassningsbidrag, reparationsbidrag eller återställningsbidrag måste undertecknas av beslutande.

Förvaltningslagens krav på motivering av beslut

Normalt ska kommunen motivera sitt beslut om bostadsanpassningsbidrag.

Motiveringen ska

• vara klargörande
• innehålla uppgifter om vilka bestämmelser som har tillämpats
• innehålla uppgifter om vilka omständigheter som har varit avgörande för kommunens beslut. 

Klargörande

Kravet på att motiveringen ska vara klargörande innebär att sökanden ska ges möjlighet att förstå hur kommunen har resonerat i det enskilda fallet. Skälen för beslutet måste presenteras på ett sådant sätt att de blir begripliga för sökanden. I detta krav ligger också att kommunen i sina beslut ska använda ett språk som är enkelt, korrekt och anpassat så att besluten kan bli begripliga för mottagarna. (Proposition 2016/17:180 sid. 320-321.)

Bestämmelser och omständigheter

En motivering ska innehålla uppgifter om vilka bestämmelser som har tillämpats och vilka omständigheter som har varit avgörande för kommunens ställningstagande.

I beslutsmotiveringen ska alltså det författningsmässiga stödet för beslutet anges. Avslår kommunen en ansökan till exempel för att den bedömer att sökanden inte har visat att åtgärden är nödvändig med hänsyn till funktionsnedsättningen ska 5 § lagen (2018:222) om bostadsanpassningsbidrag anges. 

I motiveringen ska kommunen också redovisa vilka omständigheter – fakta – som den har tillmätt betydelse och hur den har värderat dessa. I kravet på redovisning av omständigheterna i ärendet ligger också att kommunen normalt bör förklara hur den har bedömt eventuella invändningar som sökanden har gjort i ärendet. (Proposition 2016/17:180 sid. 321.)

Att motivera besluten skapar rättssäkerhet

Sökanden måste förstå hur kommunen har kommit fram till sitt beslut. Motiveringen ska göra det begripligt för sökanden vilka faktiska förhållanden som varit avgörande för kommunens beslut, vilka bestämmelser som är tillämpliga och hur kommunen har resonerat på de punkter där kommunen inte går sökanden till mötes.

Ett krav på att kommuner och andra myndigheter ska motivera sina beslut skapar garantier för en omsorgsfull och saklig prövning av ärendena och för en enhetlig rättstillämpning. Det ökar också allmänhetens förtroende för att myndigheterna är objektiva. Det är angeläget att lika fall behandlas lika och beslut som motiverats utförligt kan bidra till att denna princip upprätthålls. Både genom att handläggare och beslutsfattare kan gå tillbaka till tidigare liknande beslut och se hur kommunen resonerat och genom att till exempel allmänheten har möjlighet att jämföra beslut.

Praktiska fördelar med att motivera besluten

Förutom hänsynen till rättssäkerheten finns det även praktiska fördelar med att motivera besluten ordentligt. Om kommunens beslut är oklart kanske sökanden tar kontakt med kommunen och ber om ett förtydligande. Och om sökanden inte får tillräcklig information i tid och därför känner sig tvungen att överklaga beslutet blir överklagandeskrivelsen av naturliga skäl mycket allmänt hållen. Det tar då tid och resurser i anspråk för förvaltningsrätten att utreda vad det överklagade beslutet innebär för sökanden och vad sökanden är missnöjd med.

Det finns exempel där domstolar har undanröjt en kommuns beslut på grund av bristfällig motivering och återförvisat målet till kommunen för en ny prövning och ett nytt beslut (Förvaltningsrätten i Linköping dels 2019-08-19, målnummer 1269-19, dels 2019-05-31, målnummer 9803-18). Förutom merarbete för kommunen innebär detta en avsevärd fördröjning för sökanden.

Motivering krävs inte om det är uppenbart obehövligt

Det framgår av förvaltningslagen att motivering bara kan utlämnas helt eller delvis i vissa särskilt angivna fall. Ett sådant fall är om det är uppenbart obehövligt att lämna en motivering.

Detta undantag ska enligt propositionen till förvaltningslagen tolkas snävt. För att uppenbarhetskravet ska vara uppfyllt måste det för myndigheten vid en objektiv bedömning i princip framstå som självklart att någon motivering inte är behövlig. Så kan fallet många gånger vara exempelvis vid avskrivning efter att sökanden har återkallat sin  ansökan. Eller när en myndighet fattar ett beslut som helt tillgodoser den enskildes önskemål på grundval uteslutande av den enskildes egna uppgifter och det inte finns någon enskild motpart som kan ha ett intresse av att ta del av en motivering för att överväga ett överklagande. (Proposition 2016/17:180, sid. 321.)

När utelämna motivering i ärenden om bostadsanpassningsbidrag?

Om man tillämpar det resonemang som förs i propositionen på ärenden om bostadsanpassningsbidrag kan motivering utelämnas om kommunen avskriver ett ärende efter att sökanden återkallat sin bidragsansökan.

Motivering kan också utelämnas om beslutet om bostadsanpassningsbidrag går sökanden till mötes i alla delar, det vill säga att bidrag beviljas helt enligt ansökan. 

Observera dock att även om motivering kan utelämnas så måste själva beslutet framgå klart och tydligt. Det vill säga bidragsform, bidragsbelopp och vilka åtgärder bidrag beviljas för. Dessutom är det enligt Boverket lämpligt att det författningsmässiga stödet för beslutet alltid framgår. Det vill säga att även om sökanden beviljas bostadsanpassningsbidrag fullt ut enligt ansökan så är det lämpligt att det står i beslutet att det är fattat enligt lagen (2018:222) om bostadsanpassningsbidrag.

Beslut ska fattas i förväg

Justitieombudsmannen, JO, har påtalat hur viktigt det är att kommunerna fattar formella, skriftliga beslut innan anpassningen påbörjas, om inte sökanden har ansökt om bidrag först efter det att åtgärderna utförts. Sökanden och kommunen kan ha olika uppfattningar om i vilken mån bostadsanpassningsbidrag ska beviljas. Sökanden har då givetvis rätt att få till stånd en överprövning i frågan och för det krävs att kommunen meddelar ett skriftligt beslut i ärendet. Om kommunen inte fattar något skriftligt beslut förrän anpassningen har utförts så medför det en fördröjning av en eventuell överprövning. (JO 2004-06-14, diarienummer 1739-2004 och diarienummer 1740--2004, och JO 2007-06-15, 1477-2007.)

Observera att det ska fattas skriftliga beslut i förväg även om en sökande gett kommunen fullmakt att ingå avtal med entreprenören. Likaså ska beslut fattas i förväg oavsett vilken bidragsform som är aktuell. Det är alltså inte bara vid kontantbidrag som besluten ska fattas i förväg utan också om bidrag lämnas som ett kommunalt åtagande eller med en begagnad anordning.

Avslå, avvisa eller avskriva en ansökan?

Boverket får många frågor om skillnaden mellan att avslå, avskriva eller avvisa en ansökan. Alla tre former av beslut leder till att något bidrag inte beviljas.

Avslagsbeslut 

Ett avslagsbeslut ska fattas när kommunen har prövat om villkoren för bidrag är uppfyllda och kommit fram till att i vart fall ett av villkoren inte är det. Kommunen har alltså tagit ställning till om sökanden har eller inte har rätt till bidrag.

Motsatsen är ett bifallsbeslut. Då har kommunen ansett att sökanden uppfyller alla villkor för bidraget och därför beviljat bidrag. Det förekommer också att kommunen i ett och samma beslut avslår ansökan för vissa åtgärder och bifaller den för vissa.

Avvisningsbeslut

Avvisningsbeslut blir aktuellt när sökanden har överklagat för sent. Då avvisas överklagandet.

Det kan också bli aktuellt om ansökan är så oklar eller ofullständig att kommunen inte kan ta ställning till om sökanden uppfyller villkoren för bidrag. Många gånger kan det dock vara mer korrekt att avslå ansökan i en sådan situation.

När sökanden överklagat för sent

Det klaraste exemplet på när en kommun ska fatta ett avvisningsbeslut handlar inte om att avvisa en ansökan utan om att avvisa ett överklagande som inkommit för sent till kommunen. Om sökanden överklagar kommunens beslut för sent ska kommunen som huvudregel fatta ett beslut om att avvisa överklagandet. Det framgår av 45 § förvaltningslagen (2017:900). 

Du kan läsa mer om avvisning efter ett för sent inkommet överklagande i handläggningsguidens avsnitt "Överklagande" som du hittar i menyn.   

När ansökan är oklar eller ofullständig

En ansökan ska avvisas om kommunen anser att den helt enkelt inte kan pröva om villkoren för bidrag är uppfyllda.

Innebörden av ett avvisningsbeslut är att kommunen inte har prövat om ansökan kan beviljas eller inte. Motsatsen till att avvisa en ansökan är att pröva den, att ta reda på om villkoren för bidrag är uppfyllda.  

Av 20 § förvaltningslagen framgår att ett avvisningsbeslut kan bli aktuellt när en ansökan är oklar eller ofullständig. 

I propositionen till förvaltningslagen framförs att myndigheten alltid noga måste överväga om en brist verkligen är av sådan betydelse att den hindrar ett beslut i sak. Vidare framförs att det i praktiken endast undantagsvis torde förekomma att en framställning är så bristfällig att den inte över huvud taget kan läggas till grund för en prövning i sak. Konsekvensen av att den enskilde, i förekommande fall vägledd av myndigheten, inte lyckas prestera ett underlag som är tillräckligt för att den enskilde ska nå framgång med sin framställning torde i normalfallet i stället vara att bristen leder till att framställningen avslås efter att prövning görs på befintligt material. (Proposition 2016/17:180, sidan 136.)

För att sammanfatta nyssnämnda skrivningar i propositionen till förvaltningslagen så avslås normalt en oklar eller ofullständig ansökan. Det vill säga det fattas då ett avslagsbeslut och alltså inte ett avvisningsbeslut. 

Som exempel på detta kan nämnas ett mål från Förvaltningsrätten i Stockholm där kommunen hade avvisat en ansökan om bostadsanpassningsbidrag med motiveringen att det saknades dels intyg som styrkte behovet av anpassningen, dels fastighetsägarens medgivande till att åtgärden fick utföras. Förvaltningsrätten ansåg  att ansökan varit bristfällig. Bristerna var dock enligt förvaltningsrättens mening inte av det slaget att kommunen varit förhindrad att pröva ansökan i sak. Kommunen hade därför inte haft fog för sitt beslut att avvisa ansökan. Det överklagade beslutet upphävdes och målet visades åter till kommunen för prövning av ansökan i sak. (Dom 2021-02-09, målnummer 1631-21.) Domen har vunnit laga kraft.

Avskrivningsbeslut

Genom att fatta ett avskrivningsbeslut så avbryter kommunen handläggningen av ansökan. Det görs när ansökan inte längre är aktuell. Till exempel om sökanden inte längre vill ansöka om bidrag och därför återkallar sin ansökan. Då avskriver kommunen ärendet. Själva ansökan ska dock inte skickas tillbaka till sökanden. 

Underrättelse om beslut

Kommunen ska så snart som möjligt underrätta sökanden om det fullständiga innehållet i beslutet (33 § förvaltningslagen).

Observera att bestämmelsen inte bara gäller slutliga beslut, det vill säga beslut där kommunen tar ställning till ansökan och avgör ärendet. Även rena handläggningsbeslut omfattas.

Om sökanden är ett underårigt barn med båda föräldrarna som vårdnadshavare ska båda underrättas om beslutet.

Underrättelse måste inte göras om uppenbart obehövligt

Någon underrättelse behöver inte ske om det är uppenbart obehövligt. Undantaget ska tolkas snävt. Avsikten är att undantaget ska vara tillämpligt enbart i sådana fall där behovet av underrättelse i princip helt saknas objektivt sett ur den enskildes perspektiv. En underrättelse bör kunna underlåtas i princip bara om det framstår som självklart för var och en att en underrättelse inte har någon som helst funktion att fylla. (Proposition 2016/17:180 sid. 206 och 324.)

Boverket bedömer att det ytterst sällan, om ens någon gång, kan anses vara uppenbart obehövligt att underrätta en sökande om det slutliga beslutet där kommunen tar ställning till om bidrag ska beviljas eller inte.

Hela beslutet

Det framgår av 33 § förvaltningslagen att det är det fullständiga innehållet i beslutet som ska redovisas. Det innebär att sökanden ska underrättas om beslutet i sin helhet (proposition 2016/17:180 sid. 323).

Information om hur man överklagar

Om sökanden är missnöjd med beslutet om bostadsanpassningsbidrag kan han eller hon överklaga till förvaltningsrätten. Sökanden ska underrättas om hur ett överklagande går till.

En underrättelse om hur ett överklagande går till ska innehålla information om vilka krav som ställs på överklagandets form och innehåll, vad som gäller i fråga om överklagandetid samt till vilken myndighet överklagandet ska vara ställt och vart det ska skickas.

Ur säkerhetssynpunkt är det att rekommendera att beslutshandlingen också innehåller beskedet om hur man kan överklaga (se Trygve Hellners och Bo Malmqvist, Förvaltningslagen med kommentarer, tredje upplagan, sidan 263). För att inte riskera att informationen om hur man överklagar kommer bort bör den alltså finnas med i själva beslutshandlingen.

Skriftlig underrättelse

En myndighet bestämmer själv om underrättelsen om ett beslut ska vara skriftlig eller muntlig, såvida inte parten begär att få en skriftlig underrättelse. Då har parten alltid rätt att få underrättelsen i skriftlig form. (33 § förvaltningslagen.) 

Skriftliga underrättelser förordas. Muntliga underrättelser bör lämnas endast i undantagsfall. En skriftlig underrättelse kan ges genom översändande av en handling i en vanlig postförsändelse. En annan tänkbar överföringsmetod kan vara användning av e-post. (Proposition 2016/17:180 sid. 324.) 

En sökande i ett ärende om bostadsanpassningsbidrag ska alltså normalt få en skriftlig underrättelse om beslutet om bidrag.  Enklast är att skicka en kopia av beslutet. 

I propositionen påpekas vidare att myndigheter måste beakta tillgänglighetsaspekter, exempelvis om någon enskild till följd av en funktionsnedsättning har svårigheter att tillgodogöra sig muntlig eller skriftlig information (proposition 2016/17:180 sid. 324-325). Det kan alltså finnas anledning för en kommun att i en del ärenden inte bara skicka en kopia av beslutet utan också kontakta sökanden muntligen för att förklara vad beslutet innebär.

Delgivning

En underrättelse får ske genom delgivning (33 § förvaltningslagen). Att myndigheten får använda delgivning innebär att myndigheten kan använda sig av de metoder för delgivning som regleras i delgivningslagen för att säkerställa att parten får del av underrättelsen (proposition 2016/17:180 sid. 325). Boverket skriver mer om delgivning under avsnittet "Kommunikation" som du hittar i menyn.

Rättelse av beslut

Om ett beslut innehåller en uppenbar felaktighet på grund av kommunens eller sökandens eller någon annans skrivfel, räknefel eller liknande får kommunen rätta beslutet. 

Det framgår av lagtexten i 36 § förvaltningslagen att kommunen inte är skyldig att göra en sådan rättelse. I propositionen till förvaltningslagen skriver regeringen att bestämmelsen är avsedd att ha samma innebörd som motsvarande bestämmelse i den tidigare förvaltningslagen (proposition 2016/17:180, sid. 327-328).

I den juridiska litteraturen har, om den motsvarande bestämmelsen i den förra förvaltningslagen, uttalats att det ligger i sakens natur att en myndighet ska använda sig av möjligheten att rätta fel när felet har praktisk betydelse i något avseende. Bagatellartade fel, till exempel felstavade namn, behöver i allmänhet inte rättas. Om någon part uttryckligen har begärt att ett fel ska rättas bör dock myndigheten gå med på personens begäran. (Trygve Hellners och Bo Malmqvist, Förvaltningslagen med kommentarer, tredje upplagan, sid. 341.)  

Om sökanden i ett ärende om bostadsanpassningsbidrag ber kommunen att rätta den här typen av felaktigheter är det alltså lämpligt att kommunen gör det.  

Skyldighet att ändra ett beslut

Kommunen är i vissa fall skyldig att ändra sitt beslut om bostadsanpassningsbidrag (38 § förvaltningslagen).

Det gäller närmare bestämt om

• kommunen finner att beslutet är uppenbart felaktigt i något väsentligt hänseende på grund av nya omständigheter eller av någon annan anledning, 
• beslutet kan ändras snabbt och enkelt, och
• beslutet kan ändras utan att det blir till nackdel för sökanden.

Varför beslutet har blivit uppenbart felaktigt saknar betydelse (proposition 2016/17:180 sid. 330).

Uppenbart felaktigt

Med uttrycket "uppenbart felaktigt" markeras att det ska vara fråga om ett fel som är enkelt för myndigheten att konstatera. Det innebär till exempel att kravet sällan torde vara uppfyllt om det krävs omfattande kompletterande utredningsåtgärder för att klarlägga om sakförhållandena som beslutet grundar sig på är felaktiga. (Proposition 2016/17:180 sid. 330.)

Väsentligt hänseende

Kravet att felaktigheten ska avse ett "väsentligt hänseende" innebär bland annat att ändring av felaktigheter som rör förhållanden som i praktiken saknar betydelse för utgången i ärendet eller som av andra skäl kan bedömas som mindre väsentliga i många fall kan underlåtas även om de är enkla att konstatera (proposition 2016/17:180 sid. 330).

Inte till nackdel

Beslutet får inte ändras om ändringen är till nackdel för sökanden.