Att arbeta med gestaltning i detaljplan

Nästan allt arbete med detaljplanering handlar om att gestalta våra gemensamma livsmiljöer och i detaljplanen slår kommunen fast ramar att förhålla sig till i det fortsatta gestaltningsarbetet. Genom detaljplaneringen har kommunen stora möjligheter att skapa förutsättningar för en omsorgsfullt gestaltad livsmiljö.

Detaljplanering handlar om gestaltning

Under detaljplanearbetet hanteras en stor mängd frågor och i detaljplanen kan regleringar behöva göras av många olika anledningar. Det kan handla om hälsa och säkerhet, skydd av känsliga natur- eller kulturmiljöer, vattenfrågor, tillgänglighet, service, visuella upplevelser, rörelsestråk, vad som ska vara privat och vad som ska vara offentligt och mycket annat. Oavsett syftena bakom olika regleringar så är de på olika sätt delar av gestaltningen av livsmiljön.

I detaljplanearbetet handlar gestaltandet i första hand om de större dragen, så som strukturer, topografi och volymer. I detaljplanen läggs områdets grundläggande gestaltning fast genom reglering av förhållandet mellan allmän plats och kvartersmark samt olika markanvändningar. Detaljplanen reglerar även placering av byggnadsverk, vilka volymer som tillåts, genom att bestämma om vegetation samt genom gator och vägars sträckning och lutning. Vidare har exempelvis regleringar av storlek på fastigheter, markhöjder och skydd av kulturvärden gestaltande verkan.

Den gestaltning som kommunen beslutat i detaljplanen är juridiskt bindande. Planen har därmed stor betydelse för utveckling och förvaltning av levande och trygga livsmiljöer och kan därmed bidra till att motverka utanförskap och ohälsa. Genom att ta om hand befintliga värden och tillföra nya medverkar detaljplanen till en god livsmiljö. En central del i detta arbete är samverkan mellan olika kompetenser och att olika perspektiv beaktas. 

PBL stödjer arbetet med gestaltning i detaljplan

Detaljplanering syftar i första hand till att pröva markens lämplighet för bebyggelse. Utgångspunkten i lämplighetsprövningen är de allmänna intressena i plan- och bygglagen, PBL. Vid tillämpningen av flertalet av dessa intressen ingår gestaltningsfrågor i olika omfattning. Ett av de allmänna intressena handlar om att detaljplanering ska främja en ändamålsenlig struktur och en estetiskt tilltalande utformning av bebyggelse, grönområden och kommunikationsleder, detta med hänsyn till bland annat natur- och kulturvärden. Detta innebär att centrala frågor i gestaltningsarbetet under planprocessen är ändamålsenlighet och estetik, det vill säga bärande delar inom arkitektur. Intresset prövas slutgiltigt genom detaljplaneringen.

Det finns också allmänna intressen som handlar om hänsynstagande till omgivningen. Även detta är viktiga frågor i gestaltningen. I detaljplaneringen ska det beaktas att bebyggelse och byggnadsverk utformas och placeras på ett sätt som är lämpligt med hänsyn till stads- och landskapsbilden, natur- och kulturvärdena på platsen och intresset av en god helhetsverkan. I förekommande fall ska det i detaljplaneringen även beaktas att bebyggelseområdens särskilda historiska, kulturhistoriska, miljömässiga och konstnärliga värden skyddas, samt att ändringar och tillägg i bebyggelsen görs varsamt så att befintliga karaktärsdrag respekteras och tillvaratas. Dessa intressen innebär att kommunen i detaljplaneringen behöver ta hänsyn till och förhålla sig till platsens befintliga värden, dess former och karaktärsdrag, alltså även här arkitektoniska frågor. Dessa intressen ska beaktas i detaljplaneringen men får även betydelse vid bygglovsprövning, både inom och utanför detaljplanelagt område.

De bedömningar och ställningstaganden som kommunen gör utifrån de allmänna intressena ska förklaras och beskrivas i planbeskrivningen. Efter planprocessens intresseavvägningar ska bedöma vilka regleringar som behövs för att säkerställa att olika värden skyddas och utvecklas i genomförandeskedet.

Reglera främst strukturer och detaljer när det krävs

Vid detaljplanering görs största delen av gestaltningsarbetet på en strukturell nivå genom prövningen av markens lämplighet och formandet av bebyggelsemiljön. Det handlar framför allt om gränser och användningar, om byggnadsvolymer och deras mellanrum samt om markhantering. I detta gestaltningsarbete fungerar de allmänna intressena och reglerna om detaljplanering i PBL och Boverkets föreskrifter om detaljplan som ramar och verktyg.

Tidigare ställningstaganden är vägledande och ett hjälpmedel i arbetet. Det kan exempelvis vara konkretiseringar av de allmänna intressena i översiktsplaner, planprogram eller andra beskrivande eller mer strategiska dokument. I detaljplaneringen konkretiseras de allmänna intressena ytterligare och kan så småningom resultera i regleringar av strukturen i form av gränser och planbestämmelser på plankartan.

Grundläggande bestämmelser sätter en övergripande struktur

Att reglera mark till allmän plats respektive kvartersmark är obligatoriskt i detaljplanering, likaså att bestämma markens användning. Arbetet med dessa grundläggande bestämmelser sätter den övergripande strukturen och är en viktig del i gestaltningsarbetet. Denna övergripande struktur styr parallella och kommande ställningstaganden, till exempel i bygglovsskedet. Även regleringar av fastighetsindelning, fastighetsstorlek med mera sätter strukturer som verkar gestaltande.

Rita inte byggnader i detaljplaner – rita mellanrummen

Det finns sällan skäl att reglera byggnadsverks detaljerade utformning i en detaljplan.  Gestaltning i detaljplanering handlar i stället ofta om byggnadsvolymer och deras mellanrum, vilka skapar förutsättningar för en senare gestaltning på en mer detaljerad nivå när planen genomförs.

Frågor som ofta får betydelse för byggnaders volymer och placering är exempelvis väderstreck, dagsljus, buller, vegetation, angöring och trafik, entréförhållanden och brandskydd. Hur topografin hanteras inom ett område har också stor betydelse för hur området kan fungera, hur byggnader, tomter och gator kan inpassas och användas, och överhuvudtaget hur området kan komma att upplevas. Hur detaljplanen omhändertar dessa frågor är alltså viktigt för områdets gestaltning.

Reglera mera vid behov

Även om gestaltning i detaljplaneringen oftast handlar om den strukturella nivån så är det, om det finns behov av det, även möjligt att reglera gestaltning och utformning mer i detalj redan i detaljplanen. Värden i den befintliga miljön kan behöva skyddas och nytillkommande bebyggelse kan behöva anpassas till befintliga miljöer, såväl kulturmiljöer som naturmiljöer. Hänsyn till förhållanden på platsen eller i omgivningen, till exempel anpassning till terrängen och befintliga byggnader, kan alltså innebära skäl att göra mer detaljerade regleringar av utformningen av tillkommande bebyggelse i detaljplanen. Skyddsbestämmelser och bestämmelser för den tillkommande bebyggelsen kan då behöva ha en detaljeringsgrad som säkerställer att värdet skyddas på rätt sätt.

Mer detaljerad reglering av utformningen kan också användas om det finns en ambition att åstadkomma en speciell karaktär eller arkitektoniskt uttryck. För att slå fast sådana ambitioner på en mer detaljerad nivå i detaljplan måste planbestämmelserna alltid vara väl underbyggda och ha ett tydligt stöd i planens syfte. Bland annat kan det finnas stöd i översiktsplanen, gestaltningsprogram, en arkitekturstrategi eller andra politiska beslut om en viss utformning av ett område. Skälet till att utformningen regleras ska motiveras i planbeskrivningen för respektive reglering.

Nivån sätts av sammanhanget – en grundregel

Hur detaljerad regleringen i en detaljplan behöver vara beror alltid på situationen. Det beror både på förhållandena på platsen och på vilken typ av bebyggelse som planeras. Platsspecifika omständigheter kan vara olika typer av värden, som stadsbild, kulturvärden, siktlinjer eller motstridiga enskilda intressen. Vilken detaljeringsnivå som krävs kan också bli olika beroende på hur viktiga värdena är på platsen, till exempel utifrån upplevelse och historisk betydelse.

Kommunens viljeinriktning för ett område kan komma till uttryck på olika sätt och behöver alltså inte resultera i detaljerade bestämmelser i detaljplanen. I många fall går det att lämna bedömningen till lovskedet vilket kan ge en större flexibilitet att hitta goda lösningar. I lovprövningen kan det ofta räcka att ha stöd i till exempel en arkitekturstrategi eller värdebeskrivningar i planbeskrivningen.

Gestaltning av allmän plats

På allmän plats med kommunalt huvudmannaskap har kommunen stora möjlighet att reglera utformningen i detalj. Där har kommunen rådighet över marken och kan själv bestämma över gestaltningen. Genom en genomarbetad och detaljerad gestaltning av den allmänna platsen kan kommunen föregå med gott exempel och påverka gestaltningen av omkringliggande kvartersmark utan att reglera den i detalj.

Gestaltningen av allmän plats är i hög grad beroende av hur byggnader placeras och utformas, byggnader som då huvudsakligen planeras till kvartersmark. Denna bebyggelse utgör inte sällan den allmänna platsens ”väggar” och gestaltar mer eller mindre dessa platser på en övergripande nivå. Hur allmän plats och kvartersmark samverkar har stor betydelse för platsens eller områdets gestaltning och för vilka värden som främjas. I detta gestaltningsarbete behöver flera tekniska frågor särskilt beaktas så som trafik- och brandskyddsfrågor, vilka i olika omfattning kan komma att bli styrande för den allmänna platsens gestaltning.

På allmän plats med kommunalt huvudmannaskap kan kommunen också reglera utformningen mer i detalj. Det kan exempelvis handla om att med hänsyn till den strukturella nivån i detaljplanen gestalta de allmänna platserna i detalj med hjälp av element som byggnader, markbehandling, vegetation, offentlig konst med mera.