Planbeskrivningen och gestaltning

I planbeskrivningen beskriver kommunen vilka värden och karaktärsdrag som finns i området eller i omgivningarna samt hur dessa omhändertas och utvecklas i planen. Med genomarbetade principer och utgångspunkter för gestaltningen kan planbeskrivningen bli ett stöd för tolkningen av detaljplanen och en konkretisering av de allmänna intressena i plan- och bygglagen.

Beskrivning av karaktärer och värden

Planbeskrivningen är en central del av kommunens arbete med att gestalta genom detaljplan. Genom att beskriva områdets karaktärsdrag och olika värden får planbeskrivningen gestaltningsmässig verkan. Det handlar dels om en beskrivning av vilka värden och karaktärsdrag som finns i området eller på platsen, dels om hur dessa omhändertas och utvecklas i planen. Det bör även beskrivas vilka karaktärsdrag och värden som planen förväntas åstadkomma.

Checklista karaktärsdrag

I planbeskrivningen kan kommunen beskriva principer och utgångspunkter för gestaltningen. Beskrivningarna kan om möjligt grunda sig på underlag så som dokumenterade värden och ställningstaganden i översiktsplaner eller andra strategiska dokument. Det är viktigt att beskrivningarna har utgångspunkt i de allmänna intressena i plan- och bygglagen, PBL, för att gestaltningsarbetet i planen ska få det rättsliga stöd som krävs. I planbeskrivningen kan kommunen utifrån de allmänna intressena konkretisera och beskriva de karaktärsdrag och värden som finns, hur kommunen ser på dem och vad som är viktigt att bevara och bygga vidare på.

Med genomarbetade principer och utgångspunkter för gestaltningen kan planbeskrivningen bli ett stöd för tolkningen av detaljplanen och en konkretisering av allmänna intressen och krav som enligt PBL ska prövas vid bygglovet, exempelvis det allmänna intresset av hänsyn och god helhetsverkan eller kravet på tomter. Har en fråga om exempelvis en viss bebyggelses karaktärsdrag beskrivits och även värderats i planbeskrivningen ger detta en vägledning om vad som är en lämplig gestaltning av bebyggelsen, även utan detaljerade regleringar i detaljplanen.

Detaljplanens syfte

I planbeskrivningen ska kommunen redovisa detaljplanens syfte. Syftet fungerar som utgångspunkt för planläggningen och ska, utöver vad detaljplanen ska möjliggöra, också kortfattat uttrycka vilka värden på platsen eller i omgivningen som är grundläggande för planläggningen och som detaljplanens reglering ska förhålla sig till.

Syftet är grundläggande för bedömningen av vilken reglering som behövs i planen och har därför stor betydelse för kommunens arbete med gestaltning i detaljplanen. Detaljplanens regleringar behöver anpassas eller på något sätt förhålla sig till de värden som anges i syftet. Grundläggande värden som är viktiga för områdets gestaltning ska alltså övergripande anges i syftet, både befintliga värden och sådana som ska tillskapas. Det kan till exempel handla om hänsyn till värden i den befintliga bebyggelsen eller om kommunen avser skapa en särskild karaktär i området.

Motiv till planbestämmelser

I planbeskrivningen ska kommunen motivera alla planbestämmelser. Motiveringen ska göras utifrån planens syfte och de allmänna intressena i andra kapitlet PBL. I motivet ska kommunen beskriva varför den enskilda regleringen behövs i planen, till exempel för att bibehålla en befintlig siktlinje med hänsyn till stadsbilden eller för att begränsa tillkommande volymer vid nybyggnad med hänsyn till kulturvärden. Motiven kan också användas för att ge en förståelse för hur olika bestämmelser hänger ihop för att tillsammans få avsedd gestaltande effekt i området. 

Motiven är inte bindande men är viktiga för att kunna tolka detaljplanen, till exempel vid bygglovsprövning eller vid länsstyrelsens bedömning av om en detaljplan ska överprövas. Det kan exempelvis handla om tolkning av en bestämmelse om skydd av kulturvärden som gäller för en viss byggnad. I planbeskrivningen kan det då framgå att motivet till bestämmelsen är att bevara byggnadens särskilda kulturhistoriska värden, där den välbevarade fasaden från 1700-talet är en viktig del. Kulturvärdet som beskrivs i motivet kan då bidra med viktig tolkningsinformation för till exempel en bygglovhandläggare för att bedöma en viss åtgärd är förenlig med skyddsbestämmelsen.

Illustrationer i planbeskrivningen

Planbeskrivningen ska innehålla det illustrationsmaterial som behövs för att planen ska kunna förstås. Det kan handla om kartor, skisser, foton, volymstudier, bilder på detaljer med mera. Illustrationerna kan användas för att förtydliga och förklara de gestaltningsmässiga värden som finns i området och i omgivningarna och som kommunen tar fasta på i planeringen. Dessa kan ibland vara svåra att beskriva enbart i text och kan då illustreras genom till exempel bilder och kartor på viktiga siktlinjer, volymer eller bebyggelsemönster men också bilder på fönstersättning eller andra byggnadsdetaljer som kommunen anser vara viktiga.

Illustrationerna kan också användas för att beskriva den planerade miljö som detaljplanen möjliggör. Illustrationerna kan då visa de strukturer som detaljplanen reglerar så som volymer, höjder, avstånd, placering och ljusstudier. Det är dock viktigt att illustrationerna inte är för detaljerade utan visar det som faktiskt regleras i planen. Mer detaljerade illustrationer kan vara missvisande och leda läsaren att tro att illustrationen visar det som kommer genomföras trots att flera andra sätt att utforma miljön är möjliga. Om kommunen väljer att visa den kommande miljön med detaljerade illustrationer och miljöbilder i planbeskrivningen är det viktigt att det framgår att dessa endast visar en möjlig utformning bland flera. Det kan då också vara lämpligt att illustrationerna visar flera alternativa sätt att utforma den planerade miljön.

Beskrivningar, syfte och motiv - ett exempel

I prövningen av bygglov är beskrivningar, syfte och motiv i planbeskrivningen av stor betydelse för tolkningen av planens gestaltningsmässiga avvägningar och regleringar. Nedan följer ett exempel på planbeskrivningens betydelse för gestaltningsfrågor i ett bygglovsärende.

Ärendet

En bygglovsansökan för nybyggnad av enbostadshus lämnas in till byggnadsnämnden. Ansökan avser en byggnad som är en enkel kropp i två våningar med en mindre del i en våning inåt tomten. Byggnadsarean är 96,0 m² och nockhöjden 8,1 meter. Taket är låglutande pulpettak utan markerad takfot. Till fasaden föreslås i huvudsak svartlaserad stående träpanel och byggnadens huvudentré vetter mot gatan.

Detaljplanen

Detaljplanen för området omfattar i huvudsak befintlig villabebyggelse med ett tjugotal hus. Enligt detaljplanens syfte ska planen möjliggöra viss förtätning med nya enbostadshus samtidigt som områdets kulturvärden och enhetliga bebyggelsekaraktär bibehålls.

Enligt planbeskrivningen karaktäriseras området av enhetliga och förhållandevis små och resliga enbostadshus med en regelbunden placering relativt nära de svagt svängda gatorna. Karaktäriserande är även bostadshusens utformning med enkla volymer med sadeltak utan större takkupor och med entréer i huvudsak på fasader mot gatan. Till områdets karaktär bidrar också fastigheternas närapå kvadratiska form och att de sällan är större än 800 m² samt en frodig vegetation. Trots vissa förändringar sedan området byggdes ut bedöms dess karaktär fortfarande vara typisk för mellankrigstidens egnahemsbebyggelse och vittnar därför om denna särskilda tid i svenskt bostadsbyggande. Sammantaget anses området ha höga kulturhistoriska värden där värdena främst ligger i strukturen så som enhetliga och enkla byggnadsvolymer och kvarters- och fastighetsindelningen.

Planbestämmelser

I detaljplanen regleras byggnaders utformning främst med tre bestämmelser:

e₁ – Största byggnadsarea är 100,0 m² per fastighet,
h₁ - Högsta nockhöjd är 8,0 meter och
f₁ – Bostadshus huvudentré ska placeras mot gatan.

Motiv till bestämmelserna

e₁ - Största byggnadsarea är 100,0 m² per fastighet

Motiv: De befintliga byggnaderna inom planområdet är uppförda inom en kort tidsperiod av en och samma byggherre vilket har inneburit enhetliga storlekar på byggnaderna med byggnadsarea på cirka 90 m². Denna enhetlighet är en väsentlig del i områdets höga kulturhistoriska värde som behöver värnas. Högsta byggnadsarea för bostadshus begränsas därför för att anpassa tillkommande bebyggelse till den befintliga bebyggelsestrukturen samt för att bibehålla befintliga byggnaders byggnadsarea.

Lagstöd: 2 kap. 6 § 1 PBL, intresset av en god helhetsverkan och hänsyn till natur- och kulturvärden och 2 kap. 6 § tredje stycket PBL, skydd för områdets särskilda historiska, kulturhistoriska, miljömässiga värden samt varsamhetskravet.

h₁ - Högsta nockhöjd är 8,0 meter

Motiv: Befintliga byggnader inom planområdet har en förhållandevis enhetlig höjd vilket är en väsentlig del i det kulturhistoriska värdet med enhetliga byggnadsvolymer. Den enhetliga höjden bedöms även bidra till goda klimat- och dagsljusförhållanden. För att värna det kulturhistoriska värdet samt bibehålla goda klimat- och hygienförhållanden begränsas nockhöjden.

Lagstöd: 2 kap. 6 § 1 PBL, hänsyn till stads- och landskapsbilden och kulturvärdena på platsen. 2 kap. 6 § 4 PBL, behovet av goda klimat- och hygienförhållanden.

f₁ – Bostadshus huvudentré ska placeras mot gatan

Motiv: I stort sett samtliga befintliga bostadshus inom planområdet har huvudentré mot gatan. Detta gjordes medvetet med hänsyn till trafik och parkering på tomterna samt att spara de solljusbelysta ytorna på tomten för rekreation och trädgårdsändamål. Entréförhållandena är även en del i områdets enhetlighet och därmed del i det kulturhistoriska värdet. För att bibehålla denna enhetlighet och värna det kulturhistoriska värdet regleras att huvudentréer ska placeras mot gatan.

Lagstöd: 2 kap. 3 § 1 PBL, främja en ändamålsenlig struktur och en estetiskt tilltalande utformning av bebyggelse. 2 kap. 6 § 1 PBL, hänsyn till stads- och landskapsbilden och kulturvärdena på platsen.

Byggnadsnämndens prövning

När byggnadsnämnden ska pröva den aktuella bygglovsansökan behöver nämnden i huvudsak ta ställning till dels planenlighet och dels förenlighet med allmänna intressen och krav i PBL. Nämnden konstaterar först att byggnadens pulpettak inte har någon taknock i traditionell mening, men att taknock enligt rättspraxis är takkonstruktionens högsta del. Nämnden bedömer därför att den föreslagna byggnaden har en nockhöjd på 8,1 meter, alltså 0,1 meter högre än tillåtna 8,0 meter, och behöver därför bedöma om detta är en godtagbar avvikelse. Detaljplanens syfte och hur bestämmelsen om nockhöjd har motiverats i planbeskrivningen ramar in och underlättar nämndens bedömning av om avvikelsen är liten och förenlig med planens syfte.

Prövningen av den föreslagna byggnaden mot de allmänna intressena om hänsyn till stadsbilden och kulturvärden, intresset av en god helhetsverkan, och varsamhetskravet uppehåller sig mycket kring pulpettaket. Pulpettak förekommer inte på bostadshus i området sedan tidigare men sadeltak nämns i planbeskrivningen som del i områdets karaktär och även i kulturvärdet. Det finns ingen planbestämmelse om sadeltak. Samtidigt har nockhöjd reglerats till 8,0 meter med motiveringen att detta bidrar till att bibehålla områdets kulturvärden och klimat- och hygienförhållanden. Med det som utgångspunkt får nämnden bedöma om utformningen med pulpettak tar tillräcklig hänsyn till stadsbilden och områdets kulturvärden.

Byggnadens huvudentré föreslås som en utskjutande byggnadsdel på fasaden mot ena granntomten där själva ytterdörren är riktad mot gatan. Hela angörings- och parkeringslösningen är även föreslagen mellan gatan och ytterdörren. Vid nämndens prövning uppkommer därför frågan om detta är förenligt med planbestämmelsen om huvudentré mot gatan. Med stöd av planbeskrivningen kan nämnden tolka om planbestämmelsen innebär att huvudentrén måste placeras på huvudfasaden mot gatan och på så sätt avgöra om den föreslagna entrélösningen är planenlig.