Exempel: Mindre tillbyggnad inom riksintresse för kulturmiljövården

En kommun antog en detaljplan som möjliggjorde mindre tillbyggnader inom ett riksintresse för kulturmiljövården. Länsstyrelsen ansåg att bebyggelsen skulle bli olämplig med hänsyn till risken för översvämning och upphävde planen. Regeringen bedömde att detaljplanen kunde godtas, trots att det inte var klarlagt vilka åtgärder som ska vidtas för den befintliga bebyggelsen, och ändrade Länsstyrelsens beslut.

Regeringsbeslut S2014/5422/PBB

Regeringsbeslut S2014/5422/PBB den 11 december 2014.

En kommun ville möjliggöra mindre tillbyggnader till befintliga bostadshus inom ett redan planlagt område som var utpekat som riksintresse för kulturmiljövården.

Planeringsförutsättningar

Planområdet omfattade tre enbostadsfastigheter, och den omgivande bebyggelsen bestod av villor och radhus med ett parkområde i öster. Planområdet ingick bland annat i riksintresse för kulturmiljövård och omfattades av ett bevaringsprogram från 1991. Huvudbyggnaderna på fastigheterna klassades i programmet som särskilt värdefull bebyggelse enligt 3 kap 12 § ÄPBL.

Detaljplanen innebar skydds- och bevarandebestämmelser för kulturmiljövärdena vid huvudbyggnaderna inom fastigheten, och eftersom området var låglänt infördes lovplikt för schaktningsarbeten. Inga nya huvudbyggnader planerades. I detaljplanen reglerades att hus inte fick ha källare. Generellt infördes en rätt att uppföra komplementbyggnad om 40 kvadratmeter per fastighet. Sammanlagt innebar det ny byggrätt på 78 kvadratmeter.

Bedömning av översvämningsrisker

Kommunen konstaterade att det fanns en översvämningsrisk i området. Den hade som del i sin långsiktiga planering och för att hantera höjda havsnivåer tagit fram en studie om klimatanpassning, där det redovisas risker och åtgärdsstrategier. I en tillhörande risk- och sårbarhetskarta framgick hela tätortens sårbarhet avseende översvämningar, och att det inte var lämpligt med ny bebyggelse belägen under 5,0 meter över havet i det aktuella området.

Kommunen ansåg dock att utökningen av byggrätter var av sådan begränsad omfattning att den inte kunde innehålla åtgärder mot framtida översvämningar, utan kan omfattas av åtgärder planerade för hela tätorten som fanns angivna studien om klimatanpassning. Kommunen antog detaljplanen 2013.

Länsstyrelsen tog in planen för prövning, och upphävde den i juni 2014 till följd av till risken för översvämning. Länsstyrelsen hänvisade bland annat till en egen rapport med riktlinjer om att markområden som översvämmas vid en återkomsttid på 100 år inte är lämpliga för bebyggelse, samt att ny bebyggelse på genomsläppliga jordar i kustnära lägen inte är förenlig med PBL om den placeras på nivåer lägre än 3.0 meter.

Länsstyrelsen bedömde att större delen av planområdet var beläget inom ett område som med en återkomsttid på 100 år riskerade att översvämmas av vatten från en närbelägen å. Länsstyrelsen påtalade att de redovisade riskerna endast tog hänsyn till översvämningar till följd av flöden i vattendragen, och att riskerna är betydligt större i kustnära områden. Påverkan från tillfälligt höjda vattennivåer i havet skulle kunna leda till ännu större översvämningsrisk än MSBs karteringar visar.

Länsstyrelsen bedömde att skyddsvallar som ensam åtgärd inte säkerställde markens framtida lämplighet i ett förändrat klimat, utan att låglänta områden kommer behöva användas som utjämningsmagasin för hantering av regnvatten och grundvatten som måste pumpas bort. Länsstyrelsen bedömde att det inte var lämpligt att utöka byggrätterna inom området innan det utretts hur samhället skulle kunna skyddas.

Regeringen beslutade i december 2014 att ändra länsstyrelsens beslut. Regeringen påtalade att det i planläggning ska tas hänsyn till risken för översvämning, men eftersom det rörde sig om mindre förändringar av bevarandevärda bostadsbyggnader som hade stöd i gällande detaljplaner, ansåg regeringen att de befintliga byggnaderna och deras bevarandevärde skulle tillmätas betydelse vid prövningen om förevarande detaljplan kunde godtas.

Regeringen konstaterade att de aktuella fastigheterna ingick i ett större område med stor risk för översvämning, och att fysiska åtgärder behövdes för att förhindra översvämning av befintlig bebyggelse. Men eftersom den aktuella detaljplanen rörde ett begränsat område och endast medförde mindre förändringar i en pågående markanvändning bedömde regeringen att detaljplanen kunde godtas, trots att det inte var klarlagt vilka åtgärder som ska vidtas för den befintliga bebyggelsen.

Kommentarer:

I följande avsnitt beskrivs några av de synpunkter som Boverket lämnade i det aktuella ärendet.

Avvägningar i befintlig bebyggelse

Boverket konstaterade i ärendet att marken inte var lämplig för nya bostäder, men i detta fall finns särskilda omständigheter att ta hänsyn till. Frågan var om lokaliseringen av tre mindre tillbyggnader, på sammanlagt 78 kvadratmeter, kunde anses förenligt med lagens krav om lämplig markanvändning med hänsyn till översvämningsrisker.

Vid planläggning ska hänsyn tas till olika allmänna och enskilda intressen och en avvägning ska göras där det grundläggande kravet som ställs är att marken används för de ändamål som områdena är mest lämpade för med hänsyn till beskaffenhet, läge och behov. Företräde ska ges åt sådan användning som från allmän synpunkt medför en god hushållning.

Vid prövningen utifrån 2 kap. PBL måste samtliga allmänna intressen beaktas, bland annat att befintlig bebyggelse med höga kulturvärden bevaras och att marken kan användas ändamålsenligt även fortsättningsvis. Boverket skrev att den lokaliseringsprövning som gjorts av de befintliga bostäderna, måste tillmätas ett visst värde, både från enskild och allmän synpunkt. Boverket bedömde i det aktuella fallet, att även om det finns en risk för att området översvämmas vid ett 100-årsflöde bör en fortsatt användning från allmän synpunkt anses vara en god hushållning och en lämplig markanvändning.

Boverket ansåg även att det måste vara möjligt att genom mindre kompletteringar vidareutveckla och förvalta den bebyggelse och de värden som de byggrätter har som finns inom områden som riskerar att översvämmas vid ett 100-årsregn. Att tillåta mindre tillbyggnader till bostadshus för att dessa ska kunna anpassas till modernare standardkrav för en bättre tillgänglighet bedömdes i detta fall vara rimligt.