Parkering som styrmedel

Tillgången på parkeringsplatser är en av de faktorer som har störst betydelse för val av transportmedel och för resmönstret. Det innebär att det finns stora möjligheter att använda parkering som ett styrmedel för hållbar stadsutveckling. Parkeringsfrågor bör behandlas integrerat med den övergripande planeringen i kommunen. Avvägningen mellan olika intressen bör hanteras genom en sammanhållen parkeringspolicy som utgår från områdesvisa bedömningar av tillgång och efterfrågan samt anspråk från övriga intressen.

Att tänka på i översiktsplaneringen

Detta behöver man tänka på vid översiktsplaneringen:

• Ta fram en parkeringspolicy som stödjer planeringen där gång-, cykel- och kollektivtrafik är normen.
• För dialog med byggherrar, fastighetsägare och exploatörer om parkeringsbehov kopplat till kommunens olika delar.

Parkeringspolicy

Parkeringsförutsättningarna har ett stort genomslag på bilanvändningen och därför behöver parkering behandlas integrerat med den övergripande planeringen i kommunen. De mål som många städer ställer upp idag gällande färdmedelsandelar i staden, förtätning, utveckling av innerstadshandeln, satsningar på kollektivtrafik och ökad hållbarhet är inte möjliga att förverkliga utan en genomtänkt parkeringspolitik som är integrerad med övrig kommunal fysisk planering.

Parkeringsnormer vid nyexploatering

Att jobba aktivt med parkeringsnormer och parkeringstal är ett framgångsrikt sätt att jobba med parkeringsutbudet och med människors resvanor. Parkeringstal syftar till att reglera hur många parkeringsplatser som måste byggas vid exploatering. Dessa bör vara flexibla och anpassade så att fastighetsägare uppmuntras till att medverka till beteendeförändringar vid transportval.

Kommunen bör redan i översiktsplaneringen anta riktlinjer för hur många parkeringsplatser, gällande såväl bil som cykel, som krävs per bostad. Riktlinjerna kan variera för olika delar av kommunen beroende på till exempel närhet till kollektivtrafik eller närhet till olika servicefunktioner.

Inom varje tätort/stadsdel/område bör sedan flexibla parkeringstal användas. Flexibla parkeringstal är en regleringsform som innebär att kommunen ger byggherrar möjlighet att påverka antalet parkeringsplatser som måste byggas i samband med uppförandet av nya lägenheter och kontorshus. Kommunen har då möjlighet att tillåta färre bilparkeringsplatser än vad riktlinjerna säger där byggherren väljer att tillhandahålla positiva mobilitetstjänster. Sådana mobilitetstjänster är lösningar som ökar boendes och verksammas mobilitet och minskar deras behov och intresse av att äga egen bil. Lösningar på detta kan vara integrering av en bilpool vid nybyggnad av bostäder eller rabatt på kollektivtrafikkort.

Tillgång till parkering och parkeringsavgifter på allmän platsmark

Genom att styra tillgång och närheten till bilparkering, samt parkeringsavgifter, kan andra trafikslag framstå som attraktivare val för transporter. En tätorts- eller stadsdels närhet till kollektivtrafik eller till ett högkvalitativt gång- och cykelvägnät bör styra tillgången till och eventuella avgifter på parkeringsplatser på allmän platsmark.

Differentiering av parkeringsavgifterna med höga parkeringsavgifter i centrumområden och successivt minskande parkeringsavgifter längre från centrum, gör att den synliga kostnaden för biltrafiken kan hamna i nivå med kostnaden för kollektivtrafik, vilket leder till ökad konkurrenskraft för kollektivtrafiken. Att minska antalet bilparkeringsplatser i närheten av målpunkternas entréer leder till att de andra trafikslagen blir tidsmässigt mer konkurrenskraftiga. Denna strategi leder också till att de tidigare parkeringsytorna kan användas för att skapa mötesplatser, välkomnande entréer eller kanske till cykelparkering.

I "Relaterad information" finns en länk till Trafikverkets handbok om trafikstrategiskt arbete.

I "Relaterad information" finns en länk till SKRs Parkeringshandbok.

Läs mer om stadsutveckling och hållbara transporter i Malmö under rubriken kommunexempel.