Parkering och PBL

Granskad: 11 augusti 2022

Stora markytor i städernas centrala lägen används ofta till parkeringsplatser. Genom att använda parkering som verktyg kan ett effektivt markutnyttjande och en bättre stadsmiljö skapas. Med stöd av ett antal lagar, förordningar och föreskrifter, till exempel plan och bygglagen, PBL, plan- och byggförordningen, PBF och Boverkets byggregler, BBR kan kommunen ställa krav på var och hur parkering får eller inte får anläggas.

I PBL anges att en tomt som ska bebyggas ska ordnas så att det på tomten eller i närheten av den i skälig utsträckning finns lämpligt utrymme för parkering, lastning och lossning av fordon. Enligt lagen om vägtrafikdefinitioner räknas såväl bilar som cyklar som fordon.

9 §
  En obebyggd tomt som ska bebyggas ska ordnas på ett sätt som är lämpligt med hänsyn till stads- eller landskapsbilden och till natur- och kulturvärdena på platsen. Tomten ska ordnas så att
   1. naturförutsättningarna så långt möjligt tas till vara,
   2. betydande olägenheter för omgivningen eller trafiken inte uppkommer,
   3. det finns en lämpligt belägen utfart eller annan utgång från tomten samt anordningar som medger nödvändiga transporter och tillgodoser kravet på framkomlighet för utryckningsfordon,
   4. det på tomten eller i närheten av den i skälig utsträckning finns lämpligt utrymme för parkering, lastning och lossning av fordon,
   5. personer med nedsatt rörelse- eller orienteringsförmåga ska kunna komma fram till byggnadsverk och på annat sätt använda tomten, om det med hänsyn till terrängen och förhållandena i övrigt inte är orimligt, och
   6. risken för olycksfall begränsas.

Om tomten ska bebyggas med byggnadsverk som innehåller en eller flera bostäder eller lokaler för fritidshem, förskola, skola eller annan jämförlig verksamhet, ska det på tomten eller i närheten av den finnas tillräckligt stor friyta som är lämplig för lek och utevistelse. Om det inte finns tillräckliga utrymmen för att ordna både friyta och parkering enligt första stycket 4, ska man i första hand ordna friyta.

10 §
  Det som gäller i fråga om utrymme för parkering, lastning och lossning och om friyta i 9 § första stycket 4 och andra stycket ska i skälig utsträckning också tillämpas om tomten är bebyggd.

2 a §
  Trots 2 § ska ett fordon som registreras med stöd av ett godkännande enligt en EU-rättsakt höra till det slag av fordon som motsvarar den fordonskategori som anges i godkännandet. Lag (2015:793) .

PBL reglerar också att kommunen får reglera placering och utformning av parkeringsplatser och att mark eller byggnad inte får användas för parkering.

13 §
  I en detaljplan får kommunen bestämma
   1. de krav i fråga om att ordna utrymme för parkering, lastning och lossning som behövs med hänsyn till 8 kap. 9 § första stycket 4,
   2. placeringen och utformningen av parkeringsplatser, och
   3. att viss mark eller vissa byggnader inte får användas för parkering.

Fastighetsägaren har ansvaret att lösa det behov av parkering, som kommunen bedömer att fastighetens användning ger upphov till. Kommunen har inte ansvar att ordna parkering, om inte kommunen själv är fastighetsägare, till exempel för skolor, förskolor och fritidsanläggningar. Det övergripande ansvaret för planeringen av parkeringen har dock kommunen.

Tillgången på parkeringsplatser är en av de faktorer som har störst betydelse för val av transportmedel och för resmönstret. Det innebär att det finns stora möjligheter att använda parkering som ett styrmedel i samhällsplaneringen för att främja en hållbar stadsutveckling. För att lyckas med detta är det viktigt att få med parkeringsfrågorna tidigt i planprocessen och att de behandlas integrerat med den övergripande planeringen i kommunen.

Parkering som styrmedel

Parkeringsfrågan behöver genomlysas redan i de tidiga stadierna av detaljplaneprocessen även om vissa åtgärder inte kan fastställas förrän i bygglovsskedet.

Flera kommuner betonar att deras samarbete kring parkeringsfrågorna, såväl internt som externt, är en framgångsfaktor. Ett bra samarbete ger goda förutsättningar för en väl sammanvägd utformning med tillgänglighet för olika behov, vilket ökar möjligheterna att uppnå en hållbar stadsutveckling.