Personliga miljöer och graden av stimuli i skolans lärmiljöer

Lärmiljöer där eleverna känner en tillhörighet och ett ägandeskap påverkar lärandet positivt. För att skapa sådana miljöer tillförs personliga inslag, exempelvis i form av egna alster som sätts upp på väggarna. Detta påverkar i sin tur graden av stimuli. Mängden stimuli bör varken vara för hög eller för låg för att ge de bästa förutsättningarna för lärande.

Klassrum med elevarbeten på väggen som skapar en känsla av ägandeskap på Lilla Alby skola i Sundbyberg. Rummet har en lagom nivå av stimuli genom att det som hängts upp samlats på den färgstarka fondväggen, och att övriga väggar hållits tomma. Arkitekt: Marge. Foto: Johan Fowelin.

Medskick

• Om eleverna känner en tillhörighet och ett ägandeskap kring den fysiska miljön bidrar det positivt till både lärande och trivsel.
• Både för mycket och för lite stimuli, i betydelsen komplexitet i synintryck, försämrar lärandet. Bäst är en miljö som varken känns överbelamrad eller kal.
• Genomtänkta förvaringslösningar kan stödja en aktiv och flexibel lärmiljö med lagom mycket stimuli.
• Att få vara med och påverka, utforma och sköta om utemiljön vid sin skola kan bidra till en känsla av ägandeskap och tillhörighet.

Personliga miljöer och ägandeskap ger bättre möjlighet för lärande och trivsel

Det är viktigt att eleverna känner en tillhörighet och ett ägandeskap i den fysiska lärmiljö där de vistas mest i skolan. De behöver känna att det finns en plats som är just deras plats. En sådan plats ökar förmågan att ta in, komma ihåg och förmedla kunskap. För att öka elevernas upplevelse av ägandeskap är det viktigt att deras åsikter och lärdomar kan speglas i den fysiska miljön. Det påverkar vad det fysiska rummet signalerar, vad rummet har för berättelse och att eleverna kan göra tillägg och ändringar i berättelsen. Det kan exempelvis göras genom att sätta upp deras arbeten på väggen, att eleverna har en egen bänk, eller att det sitter namnlappar på elevernas personliga lådor. Att sätta upp elevarbeten på väggarna ökar även deltagandet och engagemanget i undervisningen. (Barrett, P. m.fl. 2015) Barn och elever kan också få vara delaktiga i utformning och förvaltning av utemiljön.

Att utforma lärmiljön så att den känns personlig och att eleverna känner ett ägandeskap och en tillhörighet kan dessutom öka den allmänna trivseln. Det kan skapa en känsla av kontroll, vilket kan öka upplevelsen av trygghet och säkerhet. (de Laval, S. 2019; Lippman, P. 2010)

Personliga miljöer och ägandeskap i gemensamma lärutrymmen

Att lärmiljön känns personlig och att eleverna känner delaktighet och ägandeskap är viktigt även i gemensamma lärytor samt på lärytor utomhus. Det kan åstadkommas genom att sätta upp elevarbeten även där. Ofta sätts det inte upp elevarbeten i gemensamma lärytor vilket kan leda till att dessa miljöer ger låg stimulans. (Barrett, P. m.fl. 2019)

Elevarbete i gemensamt lärutrymme på Landamäreskolan i Göteborg. Arkitekt: Wahlström och Steijner. Foto: Angelica Åkerman/Boverket.

Graden av komplexitet och stimuli påverkar lärandet

Egna alster och andra personliga objekt som tillförs den fysiska lärmiljön är nära kopplat till graden av stimuli. Graden av komplexitet i miljön, som till exempel färg och mönster, påverkar lärandet. Såväl för hög som för låg grad av komplexitet och stimuli försämrar lärandet. För lite stimuli och alltför avskalade miljöer kan skapa stress och öka destruktivt beteende som skolk och vandalism, medan för mycket stimuli ger en sämre inlärningsmiljö för elever med bland annat neuropsykologiska funktionsnedsättningar. (de Laval, S. 2019; de Laval, S. red. 2017; Walsö, M. & Malmgren, M. 2019) Bäst resultat ges i en miljö som känns personlig, men som inte har för stor komplexitet. En generell regel kan vara att miljön inte ska kännas kaotisk eller plottrig, men inte heller kännas tråkig eller vara som en vit box. (Barrett, P. m.fl. 2015)

Små förändringar i lärmiljön kan minska upplevelsen av störande visuella intryck

Väggen runt den whiteboard eller smartboard som används vid genomgångar och samlingar behöver ha en låg grad av andra stimuli. Ofta sitter det scheman, informationslappar eller presentationer intill, och det kan även stå förvaringsmöbler där. För att minska störningsmoment och hjälpa till att rikta fokus mot genomgången är det bra att hålla den väggen så fri från andra stimuli som möjligt. Elevarbeten, information och förvaring kan därför med fördel placeras på de andra väggarna i rummet samt sättas upp på ett strukturerat sätt. (Barrett, P. m.fl. 2015; Walsö, M. & Malmgren, M. 2019) Det kan exempelvis vara inom ett färgfält eller en ram på väggen, eller på särskilda panåer.

För många elever är det bra att inte ändra för mycket eller för ofta i lärmiljön. Exempelvis för elever med autism, som ofta är bättre på att se detaljer än helheter, blir varje nytt klassrum, ny elevgrupp eller ny lärare en helt ny situation. Det är då viktigt att skolmiljön skapar ett igenkännande. (Walsö, M. & Malmgren, M. 2019)

Förvaringslösningar som stödjer en aktiv och flexibel lärmiljö

Förvaring och flyttbara möbler kan planeras så att de stödjer lärandet. Att minimera antalet möbler i klassrummen frigör yta för den pedagogiska verksamheten och att begränsa antalet öppna hyllor minskar mängden stimuli och gör samtidigt miljön mer lättstädad. Var olika saker förvaras påverkar även hur mycket stök det blir i klassrummet när alla elever ska hämta något eller plocka undan samtidigt. En lösning på detta kan vara bänkar med förvaring under ett lock i bänken. Det är viktigt att den gemensamma förvaring som finns är strukturerad och att varje sak har sin plats. Det blir då lättare för eleverna att bidra till ordningen. Saker som inte används lika ofta kan förvaras i korridoren utanför klassrummet eller i gemensamma centralförråd. Även när det gäller lärmiljöer utanför klassrummen är det viktigt att förvaringen är strukturerad och organiserad så att elevernas rörelsemönster för att nå det material de behöver vid olika moment stödjer och inte motarbetar deras lärande. (Barrett, P. m.fl. 2015; Walsö, M. & Malmgren, M. 2019) Exempelvis kan datorer gärna kan vara bärbara, alternativt finnas tillgängliga på olika platser så att de är lättillgängliga i olika lärsituationer. (Lippman, P. 2010)

Förvaring i gemensamt utrymme på Glömstaskolan i Huddinge. Arkitekt: Origo. Foto: Foto: Lasse Olsson.

Möjlighet att sätta egna spår i utemiljön

Skolans utemiljö är ofta förhållandevis flexibel och mottaglig för egna uttryck och påverkan. Vegetation och löst material stimulerar leken och gör att elever kan skapa egna platser, vilket är bra för deras utveckling. Det kan handla om möjlighet att bygga kojor eller iscensätta olika rollekar med hjälp av lekutrustning eller vegetation. Om skolgården är tillräckligt stor kan det som eleverna har skapat få finnas kvar på skolgården och bidra till en känsla av ägandeskap.

En personlig relation till platsen kan också utvecklas genom att elever aktivt deltar i förvaltningen av utemiljön. Det eleverna själva är med och tar hand om förstör de inte i samma utsträckning. Det kan handla om möjlighet att odla, räfsa eller att de är med och fyller i mönster på asfalten och bygger lekmiljöer. Studier visar att barn som har varit delaktiga i plantering och skötsel av plantering på skolgårdar också känner ett stort engagemang för dessa miljöer. (Janson, M. et al. 2018)

Att odla tillsammans med eleverna är ett sätt att låta dem sätta egna spår i utemiljön. Foto: Maria E Teder/Boverket.