Väg
Användningen Väg används för områden avsedda främst för trafik till, från och genom en ort samt mellan olika områden inom en ort. I användningen ingår även komplement som behövs för vägens funktion.
Användningen Väg
Väg används i detaljplan för de stråk som ingår i det sammanhängande huvudnätet med hög framkomlighet, stort korsningsavstånd, stort trafikflöde och få utfarter. Väg används främst för trafik till, från och genom en ort samt mellan olika områden inom en ort. Staten är ofta väghållare. Det handlar till exempel om infarts- och genomfartsvägar. I vissa fall kan även det som tidigare benämndes huvudgata ingå om karaktären kan likställas med Väg.
3 § Användningen väg ska tillämpas för områden avsedda främst för trafik till, från och genom en ort samt mellan olika områden inom en ort. I användningen ingår även komplement som behövs för vägens funktion.
Tabell 4.3 Väg
Tabellen kan inte visas, klicka här för att öppna den i en PDF-läsare.
Tabell 4.4 Precisering av bestämmelsen väg
Tabellen kan inte visas, klicka här för att öppna den i en PDF-läsare.
Användningen Väg bör medge god framkomlighet för fordonstrafik. Att ordna gatuparkering inom användningen är vanligtvis olämpligt, liksom integrerade gång- och cykelvägar. Separata cykelvägar i anslutning till vägen ingår dock i användningen liksom mindre tunnel eller bro för gång- och cykeltrafik, om det finns plats för det.
I användningen ingår komplement som behövs för vägens funktion som trafikanordningar, planteringar, gräsytor, hållplatsskydd, med mera. När detaljplanen utformas är det viktigt att tänka på att ge användningsområdet för vägen tillräckligt med utrymme så att hela vägområdet med dess funktioner ryms. Anläggningar och byggnader som behövs för vägens skötsel och bruk ingår också i användningen. Detta ingår i användningen oavsett om det redovisas som egenskapsbestämmelser eller inte. Är det viktigt för planens syfte att funktionerna placeras på en särskild plats så kan placeringen regleras med egenskapsbestämmelser.
Tekniska anläggningar kan rymmas inom allmän plats
Tekniska anläggningar som är till för ett allmännyttigt behov men som inte behövs för användningens funktion kan också rymmas inom allmän plats, till exempel en transformatorstation. Vilka anläggningar som kan inrymmas är alltid en bedömningsfråga i det enskilda fallet och beror på platsens förutsättningar och anläggningens storlek och påverkan på den allmänna platsen. Åtgärden får inte motverka den allmänna platsens syfte och inte heller hindra allmänhetens tillträde mer än i begränsad omfattning. Större anläggningar är därför lämpliga att reglera med en egen användning.
Markreservat behövs oftast inte
Normalt behöver markreservat för allmännyttiga ändamål, som till exempel underjordiska ledningar, inte läggas ut på allmän plats eftersom sådana ryms inom användningen. Är en närmare placering viktig kan dock en egenskapsbestämmelse om markreservat eller om utformning av allmän plats användas.
2 § Bestämmelser om utformning av allmän plats ska tillämpas för att reglera utformning på allmän plats.
Tabell 7.1 Utformning av allmän plats
Tabellen kan inte visas, klicka här för att öppna den i en PDF-läsare.
Markreservat för allmännyttiga ändamål19 § Bestämmelser om markreservat för allmännyttiga ändamål ska tillämpas på allmän plats, kvartersmark och vattenområde för att reglera att ett område reserveras för att ge utrymme för ett visst allmännyttigt ändamål.
Tabell 7.22 Markreservat för allmännyttiga ändamål, allmän plats
Tabellen kan inte visas, klicka här för att öppna den i en PDF-läsare.
Tabell 7.23 Markreservat för allmännyttiga ändamål, kvartersmark
Tabellen kan inte visas, klicka här för att öppna den i en PDF-läsare.
Tabell 7.24 Markreservat för allmännyttiga ändamål, vattenområde
Tabellen kan inte visas, klicka här för att öppna den i en PDF-läsare.
Trafikregleringar är inte lämpliga att göra i en detaljplan
Vägens trafikfunktion, tillgängligt gaturum och den omgivande bebyggelsens användning, som till exempel bostäder, skolor eller affärscentra är förutsättningar för hur trafik bör regleras på vägar. Det kan handla om särskilda åtgärder för hastighetsdämpning, begränsning av trafikslag (bil-, gång-, cykel-, kollektivtrafik med flera) eller tidsbegränsning av trafik. Dessa trafikregleringar är dock inte lämpliga att göra i en detaljplan utan regleras i stället företrädelsevis genom lokala trafikföreskrifter.
Fördelen med att inte göra trafikregleringar i detaljplan är att detaljplanen inte behöver ändras så fort trafiksituationen förändras och åtgärder behöver vidtas på vägen. Det är dock lämpligt att beskriva den planerade trafiksituationen i planbeskrivningen.
Skillnad på väg som allmän plats och allmän väg
Ibland blandas begreppen väg som allmän plats och allmän väg ihop. Detta är dock olika saker som regleras med olika lagstiftning. I en detaljplan kan kommunen reglera väg som allmän plats Väg. Kommunen är i de flesta fall huvudman för dessa. Allmän väg regleras istället i väglagen. Vad som är en allmän väg bestäms alltså inte genom detaljplan. Väghållaren för en allmän väg är alltid kommun eller staten genom Trafikverket.
5 §
I en detaljplan ska kommunen
1. bestämma och ange gränserna för allmänna platser, kvartersmark och vattenområden,
2. bestämma användningen och utformningen av allmänna platser som kommunen är huvudman för, och
3. bestämma användningen av kvartersmark och vattenområden.
8 §
I en detaljplan får kommunen bestämma
1. hur allmänna platser som är särskilt värdefulla från historisk, kulturhistorisk, miljömässig eller konstnärlig synpunkt ska skyddas, och
2. hur allmänna platser som har enskilt huvudmannaskap ska användas och utformas. Lag (2014:900) .
1 §
Denna lag gäller allmän väg.
Allmän väg är, förutom väg som anläggs enligt denna lag eller enligt lagen förändras till allmän, sådan för allmän samfärdsel upplåten väg som av ålder ansetts som allmän eller enligt äldre bestämmelser anlagts som eller förändrats till allmän och som vid denna lags ikraftträdande hålls av staten eller en kommun.
En väg upphör att vara allmän, när vägen dras in. Om en kommun är väghållare, upphör vägen att vara allmän, när den enligt plan- och bygglagen (2010:900) upplåts eller ska vara upplåten till allmänt begagnande som gata. Om en väg har upplåtits till allmänt begagnande som gata medan staten är väghållare, upphör vägen att vara allmän, när kommunen övertar väghållningen. Lag (2010:904) .
5 §
Staten är väghållare för allmänna vägar. Om det främjar en god och rationell väghållning får regeringen, eller den myndighet som regeringen bestämmer, besluta att en kommun skall vara väghållare inom kommunen.
Beslutet kan begränsas till att avse vissa vägar eller vissa områden inom kommunen. Lag (1986:636) .
Bestämmelsen måste följa föreskriften
I Boverkets föreskrifter om detaljplan anges vad som ingår i användningen Väg, hur bestämmelsen ska formuleras och vilken bestämmelsekod bestämmelsen ska ha.
Formulering av bestämmelse | Bestämmelsekod |
Väg | DP_AP_Vag |
3 § Användningen väg ska tillämpas för områden avsedda främst för trafik till, från och genom en ort samt mellan olika områden inom en ort. I användningen ingår även komplement som behövs för vägens funktion.
Tabell 4.3 Väg
Tabellen kan inte visas, klicka här för att öppna den i en PDF-läsare.
Tabell 4.4 Precisering av bestämmelsen väg
Tabellen kan inte visas, klicka här för att öppna den i en PDF-läsare.
Precisering av bestämmelsen
Om vägen ska ha en särskild funktion som kommer dominera användningen eller innebära en betydande omgivningspåverkan så kan användningen preciseras. En precisering innebär att enbart det som anges i preciseringen är tillåtet. En preciserad användningsbestämmelse ger alltså mindre utrymme för tolkning än då användningen inte preciseras. En precisering innebär att planen blir mindre flexibel samtidigt som det blir tydligt vilket ändamål som avses för området. Flera olika preciseringar av samma användning kan finnas inom samma detaljplan.
3 § En precisering av en planbestämmelse innebär att endast det som anges i preciseringen är tillåtet.
I Boverkets föreskrifter om detaljplan anges de preciseringar av Väg som får användas. Om kommunen behöver göra en precisering som ryms inom Väg men som inte finns formulerad i föreskriften får kommunen formulera en egen precisering. Detta görs genom att använda Annan precisering. På så sätt begränsar inte föreskriften kommunens möjlighet att göra regleringar i detaljplan. Formuleringar som inte finns med i föreskriften blir dock inte digitalt sökbara i samma utsträckning som övriga preciseringar och får endast användas när tillämpbar formulering saknas.
1 § Endast de användningar som är reglerade i 2–10 §§ får användas vid reglering med användningsbestämmelser på allmän plats i detaljplan.
Formuleringar av bestämmelser, formuleringar av preciseringar och bestämmelsekoder ska följa det som anges i tabellerna nedan. Annan precisering får endast användas när tillämpbar formulering saknas. Hakparentesen [Annan precisering] ska då ersättas med en egen formulering av preciseringen.
Formulering av precisering | Bestämmelsekod |
Genomfartsväg | DP_AP_Vag_Genomfart |
Infartsväg | DP_AP_Vag_Infart |
[Annan precisering] | DP_AP_Vag_Annan |
3 § Användningen väg ska tillämpas för områden avsedda främst för trafik till, från och genom en ort samt mellan olika områden inom en ort. I användningen ingår även komplement som behövs för vägens funktion.
Tabell 4.3 Väg
Tabellen kan inte visas, klicka här för att öppna den i en PDF-läsare.
Tabell 4.4 Precisering av bestämmelsen väg
Tabellen kan inte visas, klicka här för att öppna den i en PDF-läsare.
En närmare utformning av ett område regleras med egenskapsbestämmelser.
Redovisning av regleringar i detaljplan
Det finns inga bindande regler för hur en detaljplans reglering ska redovisas på plankartan. Det enda krav som måste uppfyllas är det så kallade tydlighetskravet som finns i plan- och bygglagen, PBL, och som ställer krav på att alla regleringar som görs i en detaljplan ska vara tydliga. Tydlighetskravet är i sig teknikneutralt och kan uppfyllas på flera olika sätt vilket innebär att redovisningen av regleringar i detaljplan kan göras på olika sätt så länge det tydligt framgår vad som regleras. Med den digitala teknikens hjälp är det därför möjligt att ta fram nya sätt att redovisa planbestämmelser.
32 §
En detaljplan får inte omfatta ett större område än vad som behövs med hänsyn till planens syfte och genomförandetid.
Den avsedda regleringen av bebyggelsen, byggnadsverk och miljön i övrigt ska tydligt framgå av planen.
Detaljplanen får inte vara mer detaljerad än som behövs med hänsyn till planens syfte. Lag (2011:335) .
Redovisning enligt det allmänna rådet om redovisning av reglering i detaljplan
Ett sätt att redovisa regleringar i detaljplan är att följa Boverkets allmänna råd om redovisning av reglering i detaljplan. Vid redovisning enligt det allmänna rådet kan användningen Väg anges med VÄG på plankartan och vid färgläggning av detaljplanen ges användningen ljusgrå färg.
Enligt det allmänna rådet kan precisering anges genom att beteckningen förses med index i form av en nedsänkt siffra, exempelvis VÄG1 - Infartsväg.
Det allmänna rådet anger bara ett sätt som redovisningen kan göras för att tillgodose kravet på tydlighet i PBL och föreskriftens regler. Redovisningen kan alltså även göras på andra sätt. För att underlätta framtida tolkning av detaljplanen är det lämpligt att det framgår i detaljplanen om det allmänna rådet använts.
32 §
En detaljplan får inte omfatta ett större område än vad som behövs med hänsyn till planens syfte och genomförandetid.
Den avsedda regleringen av bebyggelsen, byggnadsverk och miljön i övrigt ska tydligt framgå av planen.
Detaljplanen får inte vara mer detaljerad än som behövs med hänsyn till planens syfte. Lag (2011:335) .