Alnarps landskapslaboratorium, Alnarp, Sverige

Översikt av Landskapslabbet med sina olika planteringar och artblandningar. Foto: Anders Folkesson och Jitka Svensson

Alnarps landskapslaboratorium är ett fullskaligt fältlaboratorium för design, konstruktion och skötsel av skogsbestånd och andra typer av landskapselement. Här prövas, utvärderas och demonstreras hur estetiska, rekreativa och biologiska värden kan tillskapas i tätortsnära jordbrukslandskap. I landskapslaboratoriets skogsbestånd testas specifikt hur de nämnda värdena kan samexistera med skoglig produktion. Landskapslaboratoriet är idag, ca 25 år efter att det anlades, ett högt uppskattat rekreationsområde. Det är i hög grad den kreativa skötseln som givit laboratoriet och skogsbestånden dess stora kvalitéer.

Allmänt om Alnarps landskapslaboratorium

Ny skog blir testbädd för intilliggande tätort

Projekt

Alnarps landskapslaboratorium är en del av Sveriges Lantbruksuniversitets campus i Alnarp och omfattar ca 20 hektar fullskaligt fältlaboratorium för design, konstruktion och skötsel av tätortsnära landskap. Laboratoriet består av skogsbestånd och bryn, väg- och läplanteringar, ängsmark, våtmarker och vatten, som alla är försöksmässigt utformade och skötta, med syftet att kunna utpröva, utvärdera och demonstrera hur ett tätortsnära, storskaligt jordbrukslandskap kan berikas med estetiska, rekreativa och biologiska värden.

Genom särskild skötsel har krontaket lyfts och gångar öppnats upp för att skapa en upplevelse av en plats eller ett torg. Foto: Anders Folkesson

Skogsplanteringar

Ytmässigt domineras laboratoriet av skogsplanteringar. Huvudsyftet med dessa är att visa på möjligheten att skapa skogar och lundar där man redan i planeringsstadiet lägger stor vikt vid miljöaspekter och rekreation, men som ändå ger möjlighet till mer eller mindre rationell virkesproduktion.

Laboratoriet används regelbundet som arena för studentövningar. Hit kommer ett stort antal besöksgrupper för att lära sig och inspireras och inte minst har området kommit att bli ett populärt rekreationsområde för intilliggande tätorter.

Plan

Alnarps landskapslaboratorium är ett fakultetsövergripande projekt där både Skogsvetenskapliga fakulteten och Fakulteten för landskapsarkitektur, trädgårds- och produktionsvetenskap vid Sveriges Lantbruksuniversitet har varit engagerade i planeringen och uppbyggnaden. Den basplan (Folkesson, A. (1996). Att forma ett rikare landskap, Stad & Land nr 144, SLU Alnarp) som ligger till grund för laboratoriets lokalisering och grundutformning utarbetades under början av 1990-talet.

Ängsstråk genom skogen med höhässja och draperi av hybridasp som agerar utropstecken och signalerar extra omsorg om detaljer. Foto: Anders Folkesson

Multifunktionalitet och “modell-landskap”

Multifunktionalitet har varit ett viktigt mål vid planeringen av landskapslabbet. En bärande idé har varit att skapa “modell-landskap”, d v s representationer av en rad olika, men alla realistiskt fungerade och användbara, landskapsutsnitt. Några viktiga utgångspunkter vid utformningen av labbet har därför varit att:

• så många olika landskapliga situationer och så manga olika landskapselement som möjligt ska finnas representerade,
• det ska ges förutsättningar för så hög biodiversitet som möjligt,
• skogsplanteringarna ska ge ekonomisk avkastning, samtidigt som de visar hur detta går att förena med estetik, rekreation och biologiska värden,
• allmänheten ska ha fullt tillträde till området och kunna använda detta för vardagsrekreation.

Vissa delar av Landskapslaboratoriet sköts mer intensivt och får därmed ett annat uttryck och en annan formgivning. Bilden visar ett bestånd av bokträd och lärkträd där vissa trädrader har fått formen av ett böljande landskap. Foto: Anders Folkesson

Mål

Eftersom det handlar om ett område för forskning och demonstration, har det dessutom under planerings- och utformningsarbetet funnits följande mål för ”modell-landskapen”:

• De ska vara utformade för att man lätt ska kunna utföra vetenskapliga försök och vetenskapliga jämförelser, till exempel genom att man har flera upprepningar av samma element som sedan kan jämföras inbördes.
• De ska vara så “pedagogiska” som möjligt; till exempel genom vara extra “läsbara” och genom att olika varianter återfinns tätt intill varandra och därigenom blir lätt jämförbara.
• Dessutom ska inslagen generellt vara nyskapande och visionära.

Planteringarna i landskapslabbet har i initialfasen gjorts med billiga småplantor i stora block. Planerna för planteringarnas långsiktiga utveckling har initialt endast varit formulerade som mer generella målbilder. Strategin har istället varit att låta detaljkvalitéerna dynamiskt växa fram genom skötseln.

Process

Skogar och landskap är dynamiska system under ständig utveckling. När växter interagerar med varandra i konkurrensen om ljus, vatten och näring formas de som individer. Denna dynamik går att medvetet påverka och styra i olika riktning, vilket planteringarna i landskapslabbet vill visa. Designarbetet upphör inte för att ritningarna är gjorda och växterna är planterade; istället har i landskapslabbet skett ett fortsatt designarbete genom att via gallringar och andra skötselåtgärder styra utvecklingen mot karaktärsstarka miljöer med tydlig identitet.

Allékänsla längs stigen inne i ett bestånd av björkar. Foto: Björn Wiström

”Master-förvaltare”

Detta arbete har letts av en ”master-förvaltare” i samarbete med en styrgrupp. Masterförvaltaren, som har konstnärlig bakgrund, har arbetat med skötseln nästan dagligen under en lång rad år och har därmed haft en extremt god platskännedom och kontinuitet, men också en särskilt stark ansvarskänsla för en god utveckling. Man kan här verkligen tala om en kreativ skötsel, där idéer skapats i dialog mellan den konstnärligt sinnade förvaltaren och den mycket kunniga styrgruppen samt andra inblandade parter. Processen har nämligen i viss mån också påverkats genom interventioner från studenter under workshopar, av forskare som velat testa någon hypotes i labbet och dessutom i någon mån även av kojbyggande dagisbarn och andra besökare.

Detaljerade upplevelser

Under processens gång har det utvecklats en tydlig differentiering mellan olika delytor; bland annat har det i efterhand tagits ett medvetet beslut om att skapa mer detaljerade upplevelser längs de huvudsakliga stigarna. Här har man bitvis nästan närmat sig en trädgårdsmässig omsorg. Samtidigt har man arbetat med mer traditionell skogsskötsel i ytor som ligger längre bort från de frekventerade stråken – vissa av de mest perifera områdena har t o m avsatts till fri utveckling, där besökaren kan uppleva en mer vild karaktär och faunan kan få vara mer ostörd. Detta skötselkoncept bidrar till att ge besökarna - som normalt rör sig längs större stigar - en känsla av att alltid röra sig genom ett påtagligt välskött landskap, utan att detta genererar de större kostnader det skulle innebära om hela området sköttes på ett uniformt sätt.

Del av Landskapslaboratoriet med skogslind i höstfärger där gallringen gynnat flerstammiga träd och en blandning av mer öppet och slutet. Foto: Björn Wiström

Med åren har sammantaget vuxit fram en mycket rik och varierad rekreativ miljö som är extremt högt värderad av dess besökare; allt till en påtagligt låg kostnad per kvadratmeter.

Medskick

Hur kan en skogsplantering genom målinriktad, kreativ skötsel förvandlas till ett högt uppskattat parkområde för intilliggande tätort?  

Skogsbruk, rekreation och höga naturvärden kan samexistera. I ett område med stadsnära skogsbruk är det smart att skapa en diversitet mellan å ena sidan rationellt skötta ytor och å andra sidan ytor med högre bearbetningsnivå och skötsel. På detta kan man till liten kostnad få minst lika stora rekreativa värden som i mer påkostade grönområden. Detta kan uppnås genom kreativ skötsel av en förvaltare med stort och långvarigt mandat.