Dagvatten vid detaljplaneläggning

Vid detaljplaneläggning behöver kommunen visa hur dagvattenhanteringen kommer att lösas. Med planbestämmelser kan kommunen skapa de förutsättningar som behövs för att genomföra en viss dagvattenlösning. Beroende av om planområdet omfattas ett verksamhetsområde för dagvatten enligt LAV eller inte kan det finnas olika behov av reglering med planbestämmelser.

Dagvattenhantering

Utgångspunkten i plan- och bygglagen, PBL, är att marken som ska tas i anspråk för bebyggelse ska vara lämplig för det ändamål som detaljplanen anger. Är dagvattnet ett problem som behöver lösas för att marken ska anses vara lämplig ska kommunen kunna visa att ett genomförande av detaljplanen klarar av att lösa problemet. I vissa fall kan det räcka att kommunen i planbeskrivningens genomförandedel visar hur lösningen ska genomföras. I andra fall kan kommunen också behöva införa särskilda planbestämmelser för att dagvattenlösningen ska kunna genomföras och marken ska bli lämplig. Hur dessa lösningar utformas blir beroende av bland annat de krav som anges i lagen om allmänna vattentjänster, LAV, samt de möjligheter som finns i fjärde kapitlet PBL att i detaljplanen exempelvis reglera markanvändningen, bebyggelsens omfattning och placering och markens höjdläge och anordnande.

Inom eller utanför verksamhetsområde för dagvatten

Varje gång det är aktuellt att detaljplanelägga ett område ska kommunen klargöra om planområdet ingår i ett verksamhetsområde för dagvatten eller om den exploatering som föranleder planläggningen medför att kommunens verksamhetsområde ska utvidgas eller att ett nytt verksamhetsområde ska bildas. För länsstyrelsen gäller det att vid samråd om detaljplan bevaka denna fråga.

Med anledning av att ansvarsförhållandena skiljer sig åt om ett detaljplaneområde omfattas av ett verksamhetsområde för dagvatten eller inte får kommunen ta olika hänsyn vid utformning av detaljplanen och planbestämmelserna.

Är dagvattnet ett problem som behöver lösas i ett större sammanhang och planområdet ligger inom ett verksamhetsområde för dagvatten är det va-huvudmannen, kommunen eller ett kommunalt bolag, som enligt LAV är skyldig att ta hand om vattnet.

De allmänna dagvattenanläggningarna

De tekniska anläggningar eller de tekniska installationer, som ingår i en allmän va-anläggning och som inte ska vara allmänt tillgängliga, lokaliseras till kvartersmark avsedd för annat än enskilt bebyggande. I detaljplan betecknas användningen av sådan mark för tekniska anläggningar med beteckningen E och användningen preciseras så att det framgår vilken typ av teknisk anläggning eller installation som avses. Det kan vara fördröjningsmagasin, infiltrationsbädd, brunn, pumpstation osv.

I den mån en anläggning kan tillföra kvaliteter som kan vara till nytta för allmänheten kan också sådana allmänna anläggningar lokaliseras till allmän plats. Vattenspeglar i form av dammar, ytor eller diken där vatten samlas tillfälligt efter kraftiga regn är exempel som kan vara miljöskapande inslag i en park. Även naturliga eller anlagda våtmarker kan vara inslag i en park- eller ett naturområde som tillför värden utan att begränsa allmänhetens användning av dessa områden. I gatumiljö kan infiltrationsbäddar och fördröjningsmagasin anläggas och antingen döljas eller synliggöras med växtlighet. Dessa anläggningar regleras med egenskapsbestämmelser för utformning av allmän plats. På plankartan betecknas de i klartext med gemena bokstäver.

I den mån det behövs kan kommunen i detaljplan också reservera mark för allmännyttiga dagvattenledningar inom kvartersmark. Ett markreservat för en ledning kan säkras genom ledningsrätt vilket regleras med bestämmelser i ledningsrättslagen.

Bestämmelser om vattenflöden eller bestämmelser som anger vilken teknik som ska användas för att reglera dagvattnet kan inte användas. Något sådant lagstöd finns inte i PBL. Genom att ange anläggningens fysiska utbredning, exempelvis dammens eller fördröjningsmagasinets utbredning och djup kan förutsättningarna för att klara ett visst dagvattenflöde indirekt regleras.

Att reglera med detaljplan

Avvattningen av de allmänna platserna

Om det finns behov av att reglera markförhållandena för att dagvattenhanteringen ska kunna lösas kan kommunen i detaljplan införa bestämmelser om markens höjd och lutning. Detta betecknas i detaljplanen med plushöjd, exempelvis + 8,5 meter - markens höjd över ett angivet nollplan och med en angivelse om åt vilket håll och hur mycket marken ska luta, vilket betecknas med en pil som pekar åt det håll marken lutar uppåt och en angivelse om hur stor lutningen ska vara exempelvis i förhållandet 1:5, som innebär att marken stiger 1 meter inom ett 5 meters intervall. En säker avvattning kan också vara beroende av att avskärande diken eller skyddsvallar anläggs. I detaljplan kan bestämmelser om sådant skydd anges. Inom allmän plats betecknas detta på plankartan i klartext – dike, vall. Dikets djup respektive vallens höjd bör också anges.

Vid behov kan bestämmelser också användas för att reglera i vilken mån marken ska vara genomsläpplig. Detta kan exempelvis anges med att – marken får inte hårdgöras, minst 50 procent av ytan ska vara genomsläpplig. Inom allmän plats betecknas detta på plankartan i klartext – infiltration. Även förekomsten av vegetation kan regleras med planbestämmelser. Denna typ av bestämmelser bör emellertid användas med viss försiktighet. Anledningen till detta är bland annat att planen kan komma att gälla under lång tid och vegetation är något föränderligt och därmed blir bestämmelserna i praktiken svåra att tillämpa och ha tillsyn över.

Avvattning av kvartersmark och skydd mot översvämning

Om det behövs för att en viss dagvattenlösning ska kunna genomföras kan kommunen inom kvartersmark, på samma sätt som inom allmän plats, ange vissa förutsättningar för att avvattningen av de enskilda fastigheterna ska fungera säkert. Det görs exempelvis genom att markens höjd över ett givet nollplan och marken lutning bestäms. Vid behov kan kommunen också reglera i vilken mån marken ska vara genomsläpplig.

Om det krävs särskilda skyddsåtgärder inom en enskild tomt för att dagvattnet inte ska skada byggnader kan detta regleras och i planen kan genomförandet av dessa åtgärder uttryckas som villkor för att bygglov eller startbesked ska kunna ges.

Som skyddsåtgärder kan också restriktioner vad gäller möjligheten att anlägga källare och en lägsta golvnivå anges.

Planläggning utanför verksamhetsområde för dagvatten

Även om planområdet ligger utanför verksamhetsområde för dagvatten har kommunen ansvar för att marken som ska tas i anspråk bli lämplig för den användning detaljplanen medger. Finns det behov av att reglera de fysiska förutsättningarna får kommunen även i ett sådant område göra detta med planbestämmelser så att dagvattenhanteringen kan lösas. De bestämmelser som kan användas är de samma som för planläggning inom verksamhetsområde för dagvatten.

De gemensamma anläggningarna

När LAV inte är tillämplig hamnar ansvaret för att ta hand om dagvattnet på de enskilda fastighetsägarna. Principen för hur kommunen hanterar regleringen med planbestämmelser är densamma som om området skulle ligga inom ett LAV-område, med den skillnad att de anläggningar som ska vara gemensamma särskilt kan behöva regleras för att säkra ett genomförande. I detaljplan kan kommunen ange vilka anläggningar som ska vara gemensamma, vilka fastigheter som ska ingå i gemensamhetsanläggningen och vilka utrymmen som ska tas i anspråk för anläggningarna.

Avvattningen av allmänna platser

Förutsättningen för att reglera avvattningen av allmän plats inom ett planområde som ligger utanför ett verksamhetsområde för dagvatten är den samma som när planområdet ligger inom ett sådant verksamhetsområde.

Avvattningen av kvartersmark

Förutsättningen för att reglera avvattningen av kvartersmark inom ett planområde som ligger utanför ett verksamhetsområde för dagvatten är den samma som när planområdet ligger inom ett sådant verksamhetsområde.