Startsida / PBL kunskapsbanken – en handbok / Planering / Detaljplanering / Temadelar detaljplan / Dagvatten i detaljplan / Förutsättningar för genomförande
Dagvatten i detaljplan

Förutsättningar för genomförande

Granskad: 28 mars 2024

Under framtagandet av en detaljplan måste kommunen genomföra de utredningar, undersökningar och ta fram de underlag som behövs för att planen sedan ska kunna genomföras. Genomförandet av en detaljplan ska grundas på en planbeskrivning som bland annat kan beskriva dagvattenlösningen som ska genomföras. Vanligtvis behöver processen att genomföra planen också regleras i olika typer av genomförandeavtal som exploateringsavtal och markanvisning. Ibland kan det behövas en dagvattenutredning som tar ett större grepp.

Plangenomförande

Med plangenomförande avses alla de åtgärder som vidtas för att markanvändningen enligt en antagen detaljplan ska bli verklighet. Åtgärderna kan vara av teknisk, ekonomisk, rättslig eller administrativ karaktär. I praktiken handlar det till exempel om att bygga gator och anordningar för vatten och avlopp samt att genomföra fastighetsrättsliga åtgärder som fastighetsbildning, att inrätta gemensamhetsanläggningar med mera.

När mark ska exploateras är det markägaren och kommunen som är huvudaktörer i exploateringsprocessen. Kommunens roll är väsentlig, eftersom det är kommunen som genom planläggning avgör hur mark och vatten ska användas. För att genomföra en exploatering av en bebyggelse är inte kommunens planering i sig tillräcklig utan en mängd olika åtgärder behöver vidtas och samordnas. Ansvaret för dessa åtgärder regleras mellan kommunen och exploatören i ett genomförandeavtal.

Kommunens rätt att lösa in allmän plats och kvartersmark

Kommunens ansvar för planläggningen innebär bland annat att en antagen detaljplan ska vara genomförbar. När det gäller dagvattenhantering betyder det att detaljplanen ska ge de förutsättningar som krävs för att den valda dagvattenlösningen ska kunna komma till stånd. Om det behövs så har kommunen rätt att lösa in mark, både för allmän plats som kommunen är huvudman för och för kvartersmark som behövs för annat än enskilt bebyggande, om markens användning inte ändå kan anses säkerställd. Det kan exempelvis gälla mark som behövs för tekniska anläggningar som ingår i den allmänna va-anläggningen.

13 §
   Kommunen får lösa in mark eller annat utrymme som enligt detaljplanen ska användas för
   1. en allmän plats som kommunen ska vara huvudman för, eller
   2. annat än enskilt bebyggande, om markens eller utrymmets användning för det avsedda ändamålet inte kan anses säkerställd ändå.

Kommunens rätt enligt första stycket 2 upphör att gälla om kommunen ger bygglov enligt 9 kap. 32 a § första stycket.

Bestämmelser om skyldighet för kommunen att lösa in mark eller annat utrymme finns i 14 kap. Lag (2014:900) .

Iordningställande av allmänna platser

Huvudregeln, som anges i PBL, är att kommunen ska vara huvudman för allmänna platser. Kommunen får dock bestämma att huvudmannaskapet i stället ska vara enskilt för en eller flera allmänna platser i detaljplanen om det finns särskilda skäl för det.

7 §
   Kommunen ska vara huvudman för allmänna platser. Kommunen får dock, om det finns särskilda skäl för det, i detaljplanen bestämma att huvudmannaskapet i stället ska vara enskilt för en eller flera allmänna platser. Lag (2014:900) .

Om kommunen inte är huvudman för allmän plats innebär att det är upp till fastighetsägarna inom planområdet att bestämma hur den allmänna platsen ska ordnas och underhållas. Normalt hanteras detta genom att man i enlighet med anläggningslagen inrättar en gemensamhetsanläggning, som sedan förvaltas av en samfällighetsförening.

I detaljplanen ska kommunen bestämma hur de allmänna platser som kommunen är huvudman för ska utformas och användas. Skälet till detta är att kommunen får ta ut ersättning av fastighetsägare för att anlägga eller förbättra allmänna platser och det är därför viktigt att sakägarna får möjlighet till inflytande på hur dessa platser ska utformas.

5 §
   I en detaljplan ska kommunen
   1. bestämma och ange gränserna för allmänna platser, kvartersmark och vattenområden,
   2. bestämma användningen och utformningen av allmänna platser som kommunen är huvudman för, och
   3. bestämma användningen av kvartersmark och vattenområden.

Efter hand som bebyggelsen färdigställs enligt detaljplanen ska kommunen ordna de gator och andra allmänna platser som kommunen är huvudman för, så att de kan användas för avsett ändamål.

18 §
   Efter hand som bebyggelsen färdigställs enligt detaljplanen, ska kommunen ordna de gator och andra allmänna platser som kommunen är huvudman för, så att platserna kan användas för deras avsedda ändamål.

Kommunen ska upplåta platserna för allmän användning så snart det område som platserna finns inom har bebyggts enligt planen eller, om genomförandetiden har löpt ut, efter hand som bebyggelsen färdigställs.

När platserna upplåts för allmän användning ska de vara ordnade på ett ändamålsenligt sätt och i enlighet med ortens sed. De ska i fråga om gatubredd, höjdläge och utformning i övrigt följa detaljplanen. Kommunen får göra små avvikelser från planen, om det inte motverkar syftet med planen.

Dagvattenutredning

Dagvattenplaneringen behöver hanteras både på en översiktlig och strategisk nivå och en mer detaljerad och praktisk nivå. Kommunen kan därför ta fram en översiktlig dagvattenstrategi som underlag till översiktsplanen. De strategiska avvägningarna kommer då till nytta vid efterföljande detaljplaneläggning. Dagvattenutredningar görs sedan för att i det enskilda detaljplaneärendet visa hur dagvattenhanteringen kan lösas.

Innehållet i en dagvattenutredning måste givetvis anpassas efter förhållandena och behovet i det enskilda ärendet. Det går därför inte att generellt säga att en dagvattenutredning ska ha ett visst innehåll. Men det är lämpligt att bland annat följande frågor får ett visst utrymme för att analyser och slutsatser ska bli användbara vid planläggningen.

Det bör tydligt framgå vilka kunskapsunderlag som använts i utredningen. Underlagen kan variera, bland annat med hänsyn till vilka behov man har. Underlagen kan exempelvis vara:

  • översiktsplan
  • kommunal dagvattenstrategi
  • redovisning av befintliga ledningar
  • befintliga ytvattenvägar för dagvatten
  • markförhållanden och grundvatten
  • bebyggelse och höjdförhållanden
  • hänsyn till stigande havsnivåer
  • miljökvalitetsnormer.

För att utredningen ska vara användbar beskrivs platsen och den planerade exploateringen så tydligt som möjligt.

Finns det antagna riktlinjer för dagvattenhanteringen på platsen redovisas dessa liksom om det finns skäl att lämna särskilda rekommendationer om detta med anledning av det enskilda ärendet.

Utredningen beskriver en eller flera möjliga dagvattenlösningar. Här kan exempelvis redovisas:

  • förslag till höjdsättning och dimensionering
  • förslag och alternativa lösningar på avledning, infiltration och fördröjning
  • lämplig lokalisering av öppna vattenstråk, fördröjningsmagasin och dagvattendammar
  • vilka olika växtmaterial som kan vara lämpliga att använda på olika platser
  • hur reningen av dagvattnet ska hanteras.

Det kan också finnas goda skäl att särskilt behandla de krav som ställs under byggskedet liksom att det redan i utredningen kan vara klokt att försöka ge en uppfattning om det kommande driftskedet.

Planbeskrivningen är ett underlag för plangenomförandet

Till en detaljplan ska fogas en beskrivning av hur planen ska förstås och genomföras. Av beskrivningen ska det bland annat framgå vilka organisatoriska, tekniska, ekonomiska och fastighetsrättsliga åtgärder som behövs för att planen ska kunna genomföras på ett samordnat och ändamålsenligt sätt. Av planbeskrivningen ska förutsättningarna för dagvattenhanteringen framgå. Det innebär att valda delar av en eventuell dagvattenutredning med fördel kan redovisas här. Av planbeskrivningen ska också framgå vilken lösning som valts och hur denna kan genomföras. Det ska också framgå vilka konsekvenser dessa åtgärder får för fastighetsägarna och andra berörda. Planbeskrivningen ska även innehålla information om kommunen avser att ingå exploateringsavtal eller markanvisning, avtalens huvudsakliga innehåll samt vilka konsekvenser avtalen får för genomförandet.

31 §
   En beskrivning av hur detaljplanen ska förstås och genomföras
(planbeskrivning) ska finnas tillsammans med planen.

33 §
   Planbeskrivningen ska innehålla en redovisning av
   1. planeringsförutsättningarna,
   2. planens syfte,
   3. hur planen är avsedd att genomföras,
   4. de överväganden som har legat till grund för planens utformning med hänsyn till motstående intressen och planens konsekvenser,
   5. om planen avviker från översiktsplanen, på vilket sätt den i så fall gör det och skälen för avvikelsen, och
   6. om något av de underlag som avses i 5 kap. 8 § har tagits fram av en enskild, vilket underlag det i så fall är och vem som har tagit fram det.

Planbeskrivningen ska innehålla det illustrationsmaterial som behövs för att förstå planen.

Av redovisningen enligt första stycket 3 ska framgå de organisatoriska, tekniska, ekonomiska och fastighetsrättsliga åtgärder som behövs för att planen ska kunna genomföras på ett samordnat och ändamålsenligt sätt samt vilka konsekvenser dessa åtgärder får för fastighetsägarna och andra berörda. Vidare ska det framgå om kommunen avser att ingå exploateringsavtal eller genomföra markanvisningar, dessa avtals huvudsakliga innehåll och konsekvenserna av att planen helt eller delvis genomförs med stöd av ett eller flera sådana avtal. Lag (2021:752) .

33 a §
   Om en detaljplan avser en eller flera bostadsbyggnader ska planbeskrivningen, om det inte kan anses obehövligt med hänsyn till bullersituationen, innehålla en redovisning av beräknade värden för omgivningsbuller
   1. vid bostadsbyggnadens fasad, och
   2. vid en uteplats om en sådan ska anordnas i anslutning till byggnaden. Lag (2014:902) .

33 b §
   Om en betydande miljöpåverkan inte kan antas enligt det beslut som avses i 5 kap. 11 a § tredje stycket, ska skälen för bedömningen i den frågan anges i redovisningen enligt 33 § första stycket 4. Lag (2021:785) .

I planbeskrivningens genomförandedel kan också frågor om markförvärv, fastighetsbildning, ansvar för olika genomförandeåtgärder, tekniska undersökningar och innebörd i exploateringsavtal eller markanvisning redovisas.
Genomförandet av detaljplanen ska sedan grundas på planbeskrivningen som därför behöver vara så genomtänkt att plangenomförandet är realistiskt och anvisar bästa sättet att uppnå planens syfte.

2 §
   Genomförandet av en detaljplan ska grundas på den planbeskrivning som kommunen har gjort enligt 4 kap. 31 och 33 §§. Lag (2014:900) .

Kommunen och exploatören kan, om det behövs, teckna någon form av genomförandeavtal för att styra upp processen för genomförandet av planen. När kommunen är markägare kallas det markanvisning och när någon annan äger marken kallas det exploateringsavtal.

Markanvisningar regleras i lagen om riktlinjer för kommunala markanvisningar.

Lag (2014:899) om riktlinjer för kommunala markanvisningar (på Sveriges riksdags webbplats)

39 §
   Om kommunen avser att ingå exploateringsavtal, ska kommunen anta riktlinjer som anger utgångspunkter och mål för sådana avtal. Riktlinjerna ska ange grundläggande principer för
   1. fördelning av kostnader och intäkter för genomförandet av detaljplaner,
   2. medfinansieringsersättning, om kommunen avser att avtala om sådan ersättning, och
   3. andra förhållanden som har betydelse för bedömningen av konsekvenserna av att ingå exploateringsavtal. Lag (2017:181) .

40 §
   Ett exploateringsavtal får avse åtagande för en byggherre eller en fastighetsägare att vidta eller finansiera åtgärder för anläggande av gator, vägar och andra allmänna platser och av anläggningar för vattenförsörjning och avlopp samt andra åtgärder. Åtgärderna ska vara nödvändiga för att detaljplanen ska kunna genomföras.

Ett exploateringsavtal får omfatta medfinansieringsersättning, under förutsättning att den väg eller järnväg som kommunen bidrar till medför att den fastighet eller de fastigheter som omfattas av detaljplanen kan antas öka i värde.

Byggherrens eller fastighetsägarens åtagande ska stå i rimligt förhållande till dennes nytta av planen. Lag (2017:181) .

41 §
   Ett exploateringsavtal får inte innehålla ett åtagande för en byggherre eller en fastighetsägare att helt eller delvis bekosta byggnadsverk för vård, utbildning eller omsorg som kommunen har en skyldighet enligt lag att tillhandahålla. Lag (2014:900) .

42 §
   Ett exploateringsavtal får inte avse ersättning för åtgärder som har vidtagits före avtalets ingående i andra fall än när detaljplanen avser ett steg i en etappvis utbyggnad eller avtalet omfattar medfinansieringsersättning. Lag (2017:181) .

Exploateringsavtal

Exploateringsavtal regleras i PBL och definieras i lagen som ett avtal om genomförande av en detaljplan mellan en kommun och en byggherre eller en fastighetsägare avseende mark som inte ägs av kommunen, dock inte avtal mellan en kommun och staten om utbyggnad av statlig transportinfrastruktur.

4 §
   I denna lag avses med

allmän plats: en gata, en väg, en park, ett torg eller ett annat område som enligt en detaljplan är avsett för ett gemensamt behov,

bebygga: att förse ett område med ett eller flera byggnadsverk,
bebyggelse: en samling av byggnadsverk som inte enbart består av andra anläggningar än byggnader,

byggherre: den som för egen räkning utför eller låter utföra projekterings-, byggnads-, rivnings- eller markarbeten,

byggnad: en varaktig konstruktion som består av tak eller av tak och väggar och som är varaktigt placerad på mark eller helt eller delvis under mark eller är varaktigt placerad på en viss plats i vatten samt är avsedd att vara konstruerad så att människor kan uppehålla sig i den,
byggnadsnämnden: den eller de nämnder som fullgör kommunens uppgifter enligt denna lag,

byggnadsverk: en byggnad eller annan anläggning,

byggprodukt: en produkt som är avsedd att stadigvarande ingå i ett byggnadsverk,

exploateringsavtal: avtal om genomförande av en detaljplan och om medfinansieringsersättning mellan en kommun och en byggherre eller en fastighetsägare avseende mark som inte ägs av kommunen, dock inte avtal mellan en kommun och staten om utbyggnad av statlig transportinfrastruktur,

genomförandetiden: den tid för genomförandet av en detaljplan som ska bestämmas enligt 4 kap. 21-25 §§,

kvartersmark: mark som enligt en detaljplan inte ska vara allmän plats eller vattenområde,

markanvisning: ett avtal mellan en kommun och en byggherre som ger byggherren ensamrätt att under en begränsad tid och under givna villkor förhandla med kommunen om överlåtelse eller upplåtelse av ett visst av kommunen ägt markområde för bebyggande,
medfinansieringsersättning: ersättning som en byggherre eller en fastighetsägare i samband med genomförande av en detaljplan åtar sig att betala för en del av en kommuns kostnad för bidrag till byggande av en viss väg eller järnväg som staten eller en region ansvarar för,
miljönämnden: den eller de nämnder som fullgör kommunens uppgifter på miljö- och hälsoskyddsområdet,
nybyggnad: uppförande av en ny byggnad eller flyttning av en tidigare uppförd byggnad till en ny plats,
ombyggnad: ändring av en byggnad som innebär att hela byggnaden eller en betydande och avgränsbar del av byggnaden påtagligt förnyas,
omgivningsbuller: buller från flygplatser, industriell verksamhet, spårtrafik och vägar,
planläggning: arbetet med att ta fram en regionplan, en översiktsplan, en detaljplan eller områdesbestämmelser,
sammanhållen bebyggelse: bebyggelse på tomter som gränsar till varandra eller skiljs åt endast av en väg, gata eller parkmark,
tillbyggnad: ändring av en byggnad som innebär en ökning av byggnadens volym,

tomt: ett område som inte är en allmän plats men som omfattar mark avsedd för en eller flera byggnader och mark som ligger i direkt anslutning till byggnaderna och behövs för att byggnaderna ska kunna användas för avsett ändamål,
underhåll: en eller flera åtgärder som vidtas i syfte att bibehålla eller återställa en byggnads konstruktion, funktion, användningssätt, utseende eller kulturhistoriska värde, och

ändring av en byggnad: en eller flera åtgärder som ändrar en byggnads konstruktion, funktion, användningssätt, utseende eller kulturhistoriska värde. Lag (2019:949) .

Förutsättningarna för när ett exploateringsavtal får tecknas och vilket innehåll ett sådant avtal får ha regleras översiktligt i PBL. Om kommunen avser att ingå exploateringsavtal ska kommunen anta riktlinjer som anger utgångspunkter och mål för sådana avtal.

39 §
   Om kommunen avser att ingå exploateringsavtal, ska kommunen anta riktlinjer som anger utgångspunkter och mål för sådana avtal. Riktlinjerna ska ange grundläggande principer för
   1. fördelning av kostnader och intäkter för genomförandet av detaljplaner,
   2. medfinansieringsersättning, om kommunen avser att avtala om sådan ersättning, och
   3. andra förhållanden som har betydelse för bedömningen av konsekvenserna av att ingå exploateringsavtal. Lag (2017:181) .

40 §
   Ett exploateringsavtal får avse åtagande för en byggherre eller en fastighetsägare att vidta eller finansiera åtgärder för anläggande av gator, vägar och andra allmänna platser och av anläggningar för vattenförsörjning och avlopp samt andra åtgärder. Åtgärderna ska vara nödvändiga för att detaljplanen ska kunna genomföras.

Ett exploateringsavtal får omfatta medfinansieringsersättning, under förutsättning att den väg eller järnväg som kommunen bidrar till medför att den fastighet eller de fastigheter som omfattas av detaljplanen kan antas öka i värde.

Byggherrens eller fastighetsägarens åtagande ska stå i rimligt förhållande till dennes nytta av planen. Lag (2017:181) .

41 §
   Ett exploateringsavtal får inte innehålla ett åtagande för en byggherre eller en fastighetsägare att helt eller delvis bekosta byggnadsverk för vård, utbildning eller omsorg som kommunen har en skyldighet enligt lag att tillhandahålla. Lag (2014:900) .

42 §
   Ett exploateringsavtal får inte avse ersättning för åtgärder som har vidtagits före avtalets ingående i andra fall än när detaljplanen avser ett steg i en etappvis utbyggnad eller avtalet omfattar medfinansieringsersättning. Lag (2017:181) .

Av planbeskrivningen till en detaljplan ska det framgå om kommunen avser att ingå exploateringsavtal. Avtalens huvudsakliga innehåll och konsekvenserna av att planen helt eller delvis genomförs med stöd av ett eller flera sådana avtal ska också framgå.

33 §
   Planbeskrivningen ska innehålla en redovisning av
   1. planeringsförutsättningarna,
   2. planens syfte,
   3. hur planen är avsedd att genomföras,
   4. de överväganden som har legat till grund för planens utformning med hänsyn till motstående intressen och planens konsekvenser,
   5. om planen avviker från översiktsplanen, på vilket sätt den i så fall gör det och skälen för avvikelsen, och
   6. om något av de underlag som avses i 5 kap. 8 § har tagits fram av en enskild, vilket underlag det i så fall är och vem som har tagit fram det.

Planbeskrivningen ska innehålla det illustrationsmaterial som behövs för att förstå planen.

Av redovisningen enligt första stycket 3 ska framgå de organisatoriska, tekniska, ekonomiska och fastighetsrättsliga åtgärder som behövs för att planen ska kunna genomföras på ett samordnat och ändamålsenligt sätt samt vilka konsekvenser dessa åtgärder får för fastighetsägarna och andra berörda. Vidare ska det framgå om kommunen avser att ingå exploateringsavtal eller genomföra markanvisningar, dessa avtals huvudsakliga innehåll och konsekvenserna av att planen helt eller delvis genomförs med stöd av ett eller flera sådana avtal. Lag (2021:752) .

33 a §
   Om en detaljplan avser en eller flera bostadsbyggnader ska planbeskrivningen, om det inte kan anses obehövligt med hänsyn till bullersituationen, innehålla en redovisning av beräknade värden för omgivningsbuller
   1. vid bostadsbyggnadens fasad, och
   2. vid en uteplats om en sådan ska anordnas i anslutning till byggnaden. Lag (2014:902) .

33 b §
   Om en betydande miljöpåverkan inte kan antas enligt det beslut som avses i 5 kap. 11 a § tredje stycket, ska skälen för bedömningen i den frågan anges i redovisningen enligt 33 § första stycket 4. Lag (2021:785) .

En utgångspunkt vid utformningen av lagens bestämmelser har varit att avtalen bland annat kan reglera överlåtelser av mark som behövs för att tillgodose behovet av allmänna platser samt finansieringen av anläggande av gator och vägar och andra allmänna platser samt anläggningar för vattenförsörjning och avlopp. En annan utgångspunkt har varit att en byggherre eller en fastighetsägare endast ska bekosta anläggningar i den utsträckning som det kan anses vara skäligt med hänsyn till den nytta som exploatören kan väntas få av planens genomförande och med hänsyn till omständigheterna i övrigt.

40 §
   Ett exploateringsavtal får avse åtagande för en byggherre eller en fastighetsägare att vidta eller finansiera åtgärder för anläggande av gator, vägar och andra allmänna platser och av anläggningar för vattenförsörjning och avlopp samt andra åtgärder. Åtgärderna ska vara nödvändiga för att detaljplanen ska kunna genomföras.

Ett exploateringsavtal får omfatta medfinansieringsersättning, under förutsättning att den väg eller järnväg som kommunen bidrar till medför att den fastighet eller de fastigheter som omfattas av detaljplanen kan antas öka i värde.

Byggherrens eller fastighetsägarens åtagande ska stå i rimligt förhållande till dennes nytta av planen. Lag (2017:181) .

(prop. 2013/14:126 s.156)

En enklare planprocess, prop. 2013/14:126 (på Sveriges riksdags webbplats)

Ett exploateringsavtal kan också omfatta andra nödvändiga åtgärder som behöver vidtas utanför planområdet. Det kan exempelvis vara investeringar i teknisk infrastruktur som är nödvändiga för att genomföra planen eller frågor om att vissa skydds- eller säkerhetshöjande åtgärder kan behöva vidtas i ett sammanhang för att den kvartersmark som planen möjliggör ska anses vara lämplig för bebyggelse.

Ett exploateringsavtal kan också reglera frågor om bebyggelsens utformning, bland annat med hänvisning till ett gestaltningsprogram och utformningen av allmänna platser. Också administrativa frågor kan regleras i ett exploateringsavtal, som tidplaner, kontroller med mera. (prop. 2013/14:126 s.156 f)

En enklare planprocess, prop. 2013/14:126 (på Sveriges riksdags webbplats)

I övrigt kan exploateringsavtal innehålla krav för att säkerställa genomförandet av detaljplanen. Avtalets syfte är att så långt som möjligt garantera att planen blir genomförd på sådant sätt att till exempel krav på ett tidsenligt och väl fungerande bebyggelseområde som finns i bland annat byggnads-, va- och miljölagstiftning blir tillgodosedda. Det kan vara fråga om krav på tekniska egenskapskrav om det behövs för att säkerställa skydd mot störningar eller skydd av särskilt värdefulla områden. Även krav på utformning kan ställas om det finns stöd för det i planen för området. Däremot finns inget lagstöd för att ställa egna krav som är kopplade till byggnaders tekniska egenskaper i fråga om till exempel energieffektivitet eller tillgänglighet.

Även i de fall där kommunen inte är huvudman för gator och allmänna platser tecknas vanligen exploateringsavtal för att säkerställa att vägar och allmänna platser blir utbyggda i enlighet med planen. Det är viktigt att kommuner i sådana avtal, dels noga reglerar de frågor som är aktuella, dels försäkrar sig om och bevakar att exploatören vid plangenomförandet fullgör sina åtaganden gentemot kommunen och blivande fastighetsägare.

Exploateringsavtal är ett alternativt sätt att reglera sådant som har stöd i lag. Avtalsvillkoren får inte gå längre än vad PBL och LAV medger.

Markanvisning

I lagen om riktlinjer för kommunala markanvisningar och i plan- och bygglagen definieras markanvisning som en överenskommelse mellan en kommun och en byggherre som ger byggherren ensamrätt att under en begränsad tid och under givna villkor förhandla med kommunen om överlåtelse eller upplåtelse av ett visst av kommunen ägt markområde för bebyggande.

Kommun ska anta riktlinjer för markanvisningar för att få genomföra några markanvisningar. Riktlinjerna ska innehålla kommunens utgångspunkter och mål för överlåtelser eller upplåtelser. De ska också innehålla handläggningsrutiner och de grundläggande villkoren för markanvisningar samt principer för markprissättning.

Lag (2014:899) om riktlinjer för kommunala markanvisningar (på Sveriges riksdags webbplats)

När kommunen äger mark som ska detaljplaneläggas och säljas kan kommunen teckna ett avtal om markanvisning med köparen. Markanvisningen innehåller de förutsättningar, förutom köpeskillingen, som kommunen ställer upp för att köparen ska få ta över fastigheten.

Kommunens möjligheter att teckna avtal om markanvisning vilar på vad man som markägare civilrättsligt kan avtala om. Villkoren får emellertid inte gå utöver vad som följer av exempelvis kommunallagen, avtalslagen och jordabalken. Avtalsmöjligheterna begränsas också av vad som följer av PBL, LAV och MB.

Eftersom kommunen har en särskild ställning när det gäller planläggning, att man ensam bestämmer i frågan om ett område ska planläggas eller inte, kan kommunen inte enbart agera som markägare. Kommunens myndighetsroll medför ett ansvar att exploatören inte ges ett större ansvar utöver köpeskillingen, som till exempel att också utföra och bekosta dagvattenanordningar där kraven går utöver det utrymme som lagen (ex. PBL eller LAV) medger.

Boverket (2024). Förutsättningar för genomförande. https://www.boverket.se/sv/PBL-kunskapsbanken/planering/detaljplan/temadelar-detaljplan/dagvatten-i-detaljplan/forutsattningar-for-genomforande/ Hämtad 2024-11-21