Skolans nya plats i staden

Sverige införde under 1990-talet nya skolreformer som gav vårdnadshavare en ökad möjlighet att välja skola för sina barn. Vid sidan av förändringarna på skolans område har många kommuner antagit principer om en kompakt och funktionsblandad stadsutveckling. Det väcker frågor om hur de många nya skolor som nu behövs ska organiseras och lokaliseras. Syftet med denna studie är att undersöka hur kommunerna anpassar planeringen av grundskolor till skolvalet och konkurrensen från friskolorna, i kombination med stadsbyggnadsprinciperna.

Studien genomfördes med hjälp av semistrukturerade intervjuer med 18 kommunala tjänstepersoner, kommunala lokalförsörjningsprogram och andra strategiska dokument. Fem kommuner med stark befolkningsökning och behov av nya skollokaler ingick i studien.

Resultaten visar att skolreformerna från 1990-talet påverkar städernas rumsliga utveckling och ger skolor en ny plats i staden. En huvudstrategi är att bygga större skolor i kombination med en kompakt stadsutveckling. Högstadieskolor lokaliseras oftare i centrala lägen medan perifera stadsdelar undviks. Skolor med förskoleklass (F) – 6 placeras officiellt nära behovet.

Men effektivitetskrav, små markresurser och planeringspraktiken bidrar till större avstånd mellan bostäderna och skolorna. Detta kontrasterar mot närhetsambitionerna i stadsbyggnadsprinciperna. En vanlig intention är att samutnyttja lokaler och parkmark. Allmänna parker avses kompensera för små skolgårdar. Förväntningarna är att skolresorna blir längre, att utbudet av högstadieskolor centraliseras och att skolbarn kan bli mer frekventa användare av allmänna parker och centrala stadsdelar.

Den övergripande slutsatsen är att planeringen av kommunala skolor och deras lokaler kan bli bättre integrerad med den strategiska fysiska planeringen.