Byggregler

Saknas koppling till föreskiftstext i BBR ger sådana allmänna råd vägledning om hur man lämpligen kan eller bör handla för att uppfylla krav enligt bestämmelser i huvudförfattningarna. Med huvudförfattningarna menas plan- och bygglagen (2010:900) och plan- och byggförordningen (2011:338). I inledningen av varje avsnitt i BBR förklaras till vilka bestämmelser i huvudförfattningarna som BBR-avsnittets föreskrifter och allmänna råd är kopplade.

BFS är förkortningen av Boverkets författningssamling. Boverkets föreskrifter och allmänna råd ingår i Boverkets författningssamling. Det innebär att alla regler som ges ut av Boverket får ett BFS nummer. Den ursprungliga BBR fick alltså ett BFS-nummer och därefter har alla ändringar av BBR fått BFS-nummer.

För att titta på nu aktuell lydelse av BBR och även äldre lydelser av BBR, gå gärna in på Boverkets webbplats under Lag och rätt. Där kan man söka i Boverkets författningssamling och få fram alla olika lydelser av BBR.

När man ska hänvisa till BBR är det lämpligt att använda sig av BFS nummer. Det räcker att hänvisa till grundförfattningen som för Boverkets byggregler är BFS 2011:6, och då gäller även alla ändringar som gjorts av den. Vill man av pedagogiska skäl vara tydligare kan man lägga till "med ändringar". Vill man hänvisa till BBR:s lydelse vid en viss tidpunkt, så lägger man även till BFS-numret för den sista ändringen.

Det är byggherren som inom "övergångstiden" väljer i fall det är de äldre eller de nya bestämmelserna som ska tillämpas. Byggherren kan inte välja att bara i vissa delar tillämpa de äldre bestämmelserna för att sedan i vissa andra delar tillämpa de nya bestämmelserna. Det handlar om "hela paketet" med äldre regler eller "hela paketet" med nya regler.

Det är självfallet viktigt att byggnadsnämnden ger byggherren möjlighet att göra detta val. Det måste vara tydligt vilka regler som ska tillämpas. Det måste vara klarlagt i ett mycket tidigt skede.

Det är naturligtvis viktigt att rätt regler används. Vid varje ändring av Boverkets byggregler finns det ikraftträdandebestämmelser och oftast även övergångsbestämmelser.

Boverkets byggreglers övergångsbestämmelser är ofta kopplade till tre olika tidpunkter. Om arbetena kräver bygglov är den avgörande tidpunkten när ansökan om bygglov kommer in till kommunen. Om arbetena kräver anmälan är den avgörande tidpunkten när anmälan kommer in till kommunen. Om arbetena varken kräver bygglov eller anmälan är den avgörande tidpunkten när arbetena påbörjas. Ofta finns det en övergångstid under vilken byggherren får välja om han/hon vill använda de äldre eller de nya reglerna. Byggherren kan dock inte välja att bara i vissa delar tillämpa äldre regler för att sedan i vissa andra delar tillämpa de nya reglerna.

Det saknas en definition av begreppet fritidshus i plan- och bygglagen (2010:900), plan- och byggförordningen (2011:338) och BBR. I plan- och bygglagstiftningen finns inte kriterier för hur mycket och ofta byggnaden får användas för att den ska betraktas som fritidshus. I avsaknad av närmare definition av en term i huvudförfattningarna eller i BBR hänvisar Boverket i avsnitt 1:6 BBR till den betydelse som anges i Tekniska nomenklaturcentralens publikation Plan- och byggtermer 1994, TNC 95.

I TNC 95 står det att med fritidshus avses Småhus som inte är inrättat för helårsboende. 

Läs om vilka krav som gäller för fritidshus på sidan fritidshus.

Fritidshus

Det samhället reglerar i bygglagstiftningen inklusive byggreglerna är krav på en miniminivå på det som byggs. Byggnadsnämnden kan ingripa med sanktioner enligt 11 kap. PBL endast om minimikraven inte uppfylls. Naturligtvis är det tillåtet och möjligt att bygga bättre än vad minimikraven anger, men det är inte kopplat till bygglagstiftningen.

Allmänna råd är generella rekommendationer om tillämpningen av en författning som anger hur någon kan eller bör handla i ett visst hänseende. Allmänna råd är alltså rekommendationer oavsett om de innehåller kan eller bör. I språket kan nog en del uppfatta det som att det finns en nyans mellan kan och bör. Men juridiskt är båda rekommendationer.

Kravet innebär att när huset byggs ska det på entréplanet finnas ett utrymme med viss inredning och utrustning för matlagning, så att det går att laga och förvara  mat samt diska. Förvaringen innefattar kylskåp, skåp för torrvaror och husgeråd. Det kan vara till exempel ett pentry, men det räcker inte att det bara är förberett för matlagning. Funktionen på entréplanet är ett komplement till huvudfunktionen matlagning, det vill säga det fullstora köket, som kan placeras på annat plan än entréplanet.

I bostäder i flera plan kan den avskiljbara sängplatsen på entréplanet vara en sovalkov utan fönster mot det fria. Den behöver inte vara ett rum eller kunna skiljas av med väggar till ett rum.

Vilket plan som är entréplan i suterränghus går inte att svara på generellt, det måste avgöras från fall till fall.  Faktorer som kan påverka är byggnadens placering på tomten och byggnadens placering i förhållande till angörings- och parkeringsplats. Entréplanet är det plan som åtminstone måste vara tillgängligt och användbart i en bostad i flera plan.

Entréutrymmet är ett utrymme, vilket betyder att det inte behöver vara ett rum som är eller kan vara avskilt från andra funktioner. Entréutrymmet kan alltså finnas i samma rum som andra funktioner, till exempel i vardagsrummet.

Boverkets byggregler, BBR, har inga regler om hur rum får placeras i förhållande till varandra. I BBR finns istället en generell regel som säger att bostäder ska dimensioneras, disponeras, inredas och utrustas med hänsyn till sin långsiktiga användning.

I Boverkets byggregler, BBR, finns det inte något krav eller någon regel, som anger att ett rum ska ha en golvarea med ett visst antal kvm. När det gäller frågan om hur bostäder benämns, till exempel 2 rum och kök, finns detta i lägenhetsregistret på Lantmäteriets webbplats.

Lantmäteriets webbplats

BOA betyder boarea. En beskrivning av hur du mäter din bostad finns i standarden SS 21054:2020 "Area och volym för husbyggnader-Terminologi och mätregler". Det finns även en handbok på SIS webbplats som heter ”Att beräkna area och volym för byggnader” som sammanfattar de regler som finns om BOA. Standarden och handboken kan beställas på SIS webbplats.

Att beräkna area och volym för byggnader (på SIS webbplats)  

Med bostad avses, enligt Terminologicentrum, TNC, hus, lägenhet, rum eller annat utrymme att bo i. En bostad kan antingen vara permanentbostad eller fritidsbostad. Enligt TNC är en permanentbostad en bostad som nyttjas för ett stadigvarande bruk.

Det är hyreskontraktet som avgör vad som räknas som en enskild bostadslägenhet. Plan- och bygglagstiftningen bygger på samma bostadslägenhetsbegrepp som hyreslagen. Om varje hyresgäst har eget kontrakt så är det att betrakta som enskilda bostadslägenheter, även om man har funktioner i gemensamma delar, som exempelvis kök och samvarorum.

En studentbostad definieras i Boverkets byggregler, BBR, som en bostad som är avsedd för studerande vid universitet eller högskola. Definitionen gäller när man tillämpar reglerna i BBR.

På entréplanet i en bostad i flera plan ska det som minst finnas ett tillgängligt hygienrum, avskiljbar sängplats, möjlighet till matlagning, utrymme för måltider, utrymme för sittgrupp, entréutrymme, utrymme för förvaring och utrymme för att tvätta och torka tvätt maskinellt om gemensam tvättstuga saknas. De generella bostadsfunktionerna som ska finnas i en bostad, t.ex. sovrum, vardagsrum och kök kan däremot finnas på andra plan.

Det finns inga undantag från brandskyddsreglerna i Boverkets byggregler (BBR) för bygglovsbefriade komplementbyggnader på högst 30 m², så kallade attefallshus. Det är byggherren som ansvarar för att reglerna uppfylls och i samband med startbesked ska byggnadsnämnden bedöma om reglerna kan antas bli uppfyllda.

Vad det gäller skydd mot brandspridning mellan byggnader regleras det i avsnitt 5:6 i BBR. Brandskyddet kan utformas enligt tabellen som finns i det allmänna rådet i BBR 5:611. I det fallet måste man utgå ifrån attefallshusets avsedda användning.

• Är det ett komplementbostadshus, det vill säga en självständig bostad, så gäller reglerna för småhus med krav på en timmes brandmotstånd (EI 60).
• Är det en komplementbyggnad, t.ex. ett garage, gäller reglerna för komplementbyggnader, det vill säga en halvtimmes brandmotstånd (EI 30)

Läs mer i Boverkets vägledningstext om hur kraven på skydd mot brandspridning mellan byggnader i BBR kan uppfyllas:

Brandskydd mellan byggnader

Verksamhetsklass 4, tillfälligt boende*, är en typ av verksamhet där man

• inte har god lokalkännedom
• sover
• har möjlighet att sätta sig själv i säkerhet.

Kortfattat är grundkraven på brandsäkerhet i hotell, vandrarhem och liknande verksamheter i Vk4 följande:

• varje rum/svit är en egen brandcell i klass EI 60
• varje rum/svit har tillgång två utrymningsvägar
• verksamheten är försedd med automatiskt aktiverat utrymningslarm
• nödbelysning finns i utrymningsvägarna.

Antalet personer i ett hotellrum är inte reglerat i byggreglerna utan det kan variera. Ett större hotellrum kan t.ex. användas av en familj och i en sovsal på ett vandrarhem är upp till 10 personer inte ovanligt. Avgörande blir istället andra krav som ventilation, tillgång till hygienutrymmen och likande, samt tillgången till utrymningsvägar.

Att brandskyddet i Vk4 är utformat för att man inte kan förväntas ha god lokalkännedom innebär att det är utformat för att många okända personer ska kunna bo koncentrerat i samma byggnad och med en stor omsättning av personer utan att säkerheten blir sämre än om man sovit hemma i sin egen bostad.

I vissa fall, som för asylboenden eller kursverksamhet med långa internat, kan personer bo under längre perioder och därmed efterhand få en god lokalkännedom. Det innebär i sig normalt inte att man då kan göra avkall på brandskyddet i byggnaden. Brandskyddets utformning är gjord utifrån förutsättningen att det kan vara en stor omsättning av personer och att det kan komma nya personer som stannar kortare perioder och har sämre lokalkännedom, samt att brandskyddet ska fungera under byggnadens hela livslängd eller tills man avsevärt byter verksamhet.

*tillfälligt boende är det begrepp som används i Boverkets byggregler i avsnitt 5 om krav på brandskydd för hotell och andra likande verksamheter. I detaljplaner används ofta begreppet tillfällig vistelse vad det gäller avsedd markanvändning. Tillfällig vistelse och tillfälligt boende är inte helt synonyma begrepp, men oftast är det samma typ av verksamheter som passar in under respektive reglering.

Verksamhetsklass 3B, gemensamhetsboende, är en typ av verksamhet där man

• har god lokalkännedom
• sover
• har möjlighet att sätta sig själv i säkerhet.

Inom boendet delar man vissa gemensamma funktioner av sin bostad så som kök, badrum och vardagsrum. I en grupp av boenderum inom ett gemensamhetsboende kan personer som inte har valt att bo tillsammans sen tidigare placeras men ändå bo med god säkerhet och eventuellt tillsammans med personal.

I begreppet "en grupp av boenderum" ligger att det inom gruppen av boenderum finns minst två stycken boenderum, dvs. sovrum. Att utforma en grupp av boenderum som en enda brandcell är därmed inte möjligt om inte gruppen av boenderum förses med sprinkler.

Skillnad mellan Vk3A och Vk3B

I verksamhetsklass 3A, vanliga bostäder, har man ett skydd mot grannarna då den egna lägenheten utgör en egen brandcell som har direkt tillgång till en utrymningsväg. För att man i verksamhetsklass 3B ska ha motsvarande skydd mot grannarna inom gruppen av boenderum krävs därför ett annat brandskydd. Eftersom utrymning kan ske över ett gemensamhetsutrymme som inte är en avskild utrymningsväg krävs det därför ett automatisk aktiverat utrymningslarm och nödbelysning.

Det krävs dessutom att boenderummen i en grupp av boenderum utförs i EI 30. Om man inte vill utföra avskiljningar i EI 30 så kan man välja att istället sprinkla gruppen av boenderum med boendesprinkler.

Hur många får bo i ett boenderum?

Varje grupp av boenderum ska vara i ett plan och bör bestå av rum sammanlagt avsedda för högst sex personer. Mellan olika grupper av boenderum är kravet på den avskiljande konstruktionen EI 60. Det är samma som för en vanlig lägenhet i Vk3A. Det finns inte angivit i reglerna att varje boenderum endast bör avse en person. Till exempel kan ett syskonpar eller två kompisar dela ett rum så länge maxantalet på sex personer inte överskrids i varje grupp av boenderum.

När man bygger en ny byggnad eller ändrar i en befintlig byggnad behöver byggnaden uppfylla vissa brandskyddskrav som finns preciserade i Boverkets byggregler, BBR. Vilka dessa krav är beror bland annat på vilken verksamhet som ska bedrivas i byggnaden. Beroende på vilken verksamhet som ska bedrivas klassas byggnaden i olika verksamhersklasser. Verksamhetsklasserna bygger på

• personers kännedom om byggnaden och dess utrymningsmöjligheter,
• om de som vistas i byggnaden kan utrymma på egen hand eller inte och
• om de som vistas i byggnaden är vakna eller inte.

I asylboenden, som det är tänkt att man ska bo i under en kortare tid, bör verksamhetsklassen normalt vara Vk4 dvs. tillfälligt boende. Det är alltså en verksamhet där man inte har kännedom om byggnaden, man har möjlighet att utrymma på egen hand och man sover i byggnaden. I mer lägenhetslika boenden där man ska bo en längre period kan Vk3B vara ett möjligt alternativ.

För hem för ensamkommande flyktingbarn, som är tänkt som ett permanent boende, bör verksamhetsklassen normalt vara Vk3B dvs. ett gemensamhetsboende. Det är alltså en verksamhet där man har kännedom om byggnaden, man har möjlighet att sätta sig själv i säkerhet och man sover i byggnaden.

Verksamhetsklass 5B kan i vissa fall vara aktuell, mer information om förutsättningarna när Vk5B ska användas kan du läsa i BBR avsnitt 5:21.

Mer om verksamhetsklasser:

Verksamhetsklasser (på PBL kunskapsbanken)

Boverkets byggregler, BBR, ställer krav på de kablar som stadigvarande ingår i en byggnad, dvs. signalkablar för tele- och datatrafik samt elkablar (ej lösa sladdar så som laddsladden till mobiltelefonen eller lampsladden och motsvarande). Dessa kablar är byggprodukter enligt byggproduktförordningen. Det innebär att kablarna måste ha en prestandadeklaration och vara CE-märkta.

Nationella val

I Sverige har vi valt vilka brandtekniska klasser kablar bör ha när de används i byggnader i Sverige. Beroende på var kablarna placeras och hur mycket kablar som finns i samma utrymme varierar kraven, se tabellen nedan för en sammanfattning av reglerna i BBR avsnitt 5:527.

Kravet på kablar i BBR avsnitt 5:527

Kablar och upphängningsanordningar ska utformas och installeras så att de inte bidrar till en snabb brandspridning eller producerar stora mängder värme och brandgaser.

När ska jag CE-märka

För tillverkare av kablar gäller sedan 2017 att kablar ska provas och klassas enligt detta system. Det är en förutsättning för att ta fram en prestandadeklaration och CE-märkta produkter som sätts på marknaden (säljs inom EU). Mer om provningsförfarande för att få produkter CE-märkta finns på sidan Att sälja byggprodukter.

Att sälja byggprodukter

Grunden är att de krav som gällde när byggnaden byggdes eller senast ändrades ska upprätthållas under byggnadens livstid, dvs. brandskyddet får inte bli sämre bara för att byggnaden blir äldre. Vilka krav som gällde när din byggnad byggdes eller senast ändrades går att läsa i äldre byggregler.

Äldre regler om byggande

Om man ändrar i en befintlig byggnad, t.ex. byter lägenhetsdörrar så är utgångspunkten att den ändrade delen ska uppfylla kraven som gäller vid uppförande av nya byggnader. Dörren ska då uppfylla brandklass EI 30-S200, se Boverkets byggregler, BBR, avsnitt 5:534. Dock ska man ta hänsyn till ändringens om fattning, byggnadens förutsättningar och varsamhetskravet. Vad detta innebär finns att läsa i BBR avsnitt 1:22 och 5:8.

En avfallsanordning, vilket bland annat inbegriper nedgrävda maskinellt lyftbara storbehållare, är inte att betrakta som en byggnad men är däremot ett byggnadsverk. I 3 kap. 8§ 3 plan- och byggförordningen (2011:338), PBF, ställs det krav på att spridning av brand till närliggande byggnadsverk begränsas. Det innebär att Boverkets byggregler, BBR, inte är rakt av tillämpliga då BBR inte gäller för andra byggnadsverk än byggnader. Det betyder inte att regler helt saknas utan kraven i PBF gäller och en viss vägledning kan ändå fås från BBR krav på byggnader.

Inom ramen för så kallad förenklad dimensionering, får två specificerade tekniska byten göras om sprinkler installeras (se BBR avsnitt 5:111). Att förlänga gångavstånden inom verksamhetsklass 2C från 15 till 40 meter är då möjligt inom ramen för förenklad dimensionering.

I det fallet används de båda tekniska byten som är möjliga vid förenklad dimensionering. Det första bytet innebär att gångavstånden kan vara detsamma som för verksamhetsklass 2B, dvs. 30 meter. Det andra bytet innebär att gångavståndet därefter även förlängs med en tredjedel och gångavståndet blir därmed 40 meter. Se BBR avsnitt 5:331.

Vi har i Sverige inga retroaktiva byggregler gällande brandskydd. Det gäller därför att uppfylla minst de krav som gällde när huset byggdes om inga större ändringar gjorts eller verksamheten skiftat från det som byggnaden ursprungligen var avsedd för. Det är alltid du som byggherre eller fastighetsägare som ska se till att brandskyddet minst uppfyller samhällets minimikrav och gärna bättre än så.

Kommunens räddningstjänst gör i vissa verksamheter tillsyn över att den enskilde tar detta ansvar. Denna tillsyn sker enligt lagen om skydd mot olyckor (LSO). Du bör därför vända dig till räddningstjänsten i din kommun om du har någon fråga om tillsynsverksamheten. Information om tillsyn enligt LSO finns även på webbplatsen för Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB. 

Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB

I Boverkets byggregler, BBR, finns föreskrifter och allmänna råd för ändring av byggnader. Generella krav vid ändring av byggnader finns i BBR avsnitt 1:22. Kompletterande krav som gäller specifikt för brandskydd finns i BBR avsnitt 5:8.

Huvudprincipen för brandskydd är att den del du ändrar ska uppfylla kraven som gäller vid uppförande av en ny byggnad. Kraven får dock uppfyllas på annat sätt om säkerhetsnivån ändå nås. I undantagsfall, om man har synnerliga skäl, får du göra avsteg från säkerhetsnivån. Mer information om ändring finns på PBL kunskapsbanken.

Prata med din kommun om du är osäker på vad du kan och får göra i ditt fall.

Ett automatiskt brandlarms uppgift är att snabbt detektera en brand, vilket normalt sker med så kallade rökdetektorer. Ett automatiskt brandlarm kan sedan användas för att aktivera andra funktioner som att till exempel larma personal eller räddningstjänsten och för att starta utrymningslarm.

Utrymningslarmets funktion är att varna personer som finns i en byggnad och få dem att utrymma byggnaden. Utrymningslarmet kan startas manuellt via tryckknappar eller automatiskt via ett automatiskt brandlarm. Utrymningslarmet består normalt av sirener eller talade utrymningsmeddelanden.

Vid nybyggnad krävs automatisk detektering av brand normalt för alla ställen där människor kan vara sovande, till exempel i vårdanläggningar, särskilda boenden, hotell och bostäder. Utrymningslarm krävs framför allt i byggnader där många människor kan påverkas av en brand, till exempel i samlingslokaler och hotell.

I bostäder kan en brandvarnare ersätta funktionen både för automatisk detektering och utrymningslarm.

I Boverkets byggregler (BBR) avsnitt 5:4 finns allmänna krav på skydd mot uppkomst av brand, till exempel maximal temperatur på brännbart material, täthet, eldstadsplan framför kaminen etcetera. Vid nyinstallation och vid väsentliga ändringar av befintlig eldstad är du skyldig att göra en så kallad anmälan. Ta därför kontakt med byggnadsnämnden i din kommun för att ta reda på om den ändring du gör kräver anmälan eller inte.

Imkanalen i sig ska inte sprida en brand vidare i ett tidigt skede. För storkök ska imkanalen därför stå emot brand i 60 minuter och imkanaler i bostäder ska motstå brand i 15 minuter (se Boverket byggregler, BBR 5:5332).

Själva anslutningslangen till fläkten i bostäder får vara av en sämre kvalité men ska ändå vara svårantändbar (minst brandteknisk klass E).

Det är viktigt att regelbundet rengöra filtren och runt fläkten för att minska risken för brandspridning, samt givetvis även av hygieniska skäl.

Avståndet mellan hushållsspis och fläkt bör vara minst 50 centimeter. För gasspisar bör du också beakta avståndet till och temperaturen på brännbart material beroende på gasplattornas effekt och placering. Tillverkare och återförsäljare av gasspisar bör ha information om hur deras spisar ska installeras och placeras. Normal brukar avståndet till fläkten från gasplattorna vara minst 65 centimeter, se BBR 5:43.

Ett pannrum är ett driftrum för värmepanna och eventuellt bränsleförråd. Ett avskilt pannrum är ett pannrum som särskilt har utformats för skydd mot utveckling och spridning av brand och brandgas till ett annat utrymme. Det innebär att ett avskilt pannrum alltid är en egen brandcell, se Boverkets Byggregler, BBR 5:249 och 5:427.

Pannor med en effekt över 60 kilowatt ska alltid placeras i ett avskilt pannrum.

En vanlig villapanna som t.ex. eldas med ved eller olja placeras ofta i pannrum även om de har en effekt på under 60 kilowatt. Det är dock inget krav i dagens byggregler och det finns pannor, till exempel kökspannor, som är gjorda för att stå i boendemiljön.

Ja! De flesta som omkommer i bränder gör det sovandes. Sedan 1999 finns det därför krav i Boverkets byggregler (BBR) på att brandvarnare ska installeras i alla nybyggda bostäder. För äldre bostäder finns det ett allmänt råd från Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB, som säger att det bör finnas brandvarnare där du sover.

Du ska placera brandvarnare i takets högsta punkt och inte på väggen. Du bör dessutom placera minst en brandvarnare per våning och i anslutning till ditt eller dina sovrum.

Batteridrivna brandvarnare är vanligast på marknaden men det finns också nätanslutna, dvs. anslutna till elnätet. Det finns brandvarnare som kan kopplas ihop så att en upptäckt brand på ena våningen uppmärksammas samtidigt i hela bostaden.

Undersökningar har visat att alltför många brandvarnare inte fungerar eftersom t.ex. gamla batterier inte bytts ut. Det är därför viktigt att du regelbundet, exempelvis en gång i månaden, kontrollerar din brandvarnare genom att trycka på testknappen.

Information om brandvarnare (på MSB:s webbplats)

Information om brandvarnare (på Brandskyddsföreningens webbplats)

Sedan 1994 finns det inga regler som begränsar höjden på trähus.

Kraven gällande brandsäkerhet är funktionsbaserade. Detta innebär att byggnaden måste uppfylla vissa funktioner och utifrån dessa krav kan material och konstruktioner väljas fritt. Exempel på ett funktionskrav är till exempel att brandavskiljande byggnadsdelar mellan lägenheter ska stå emot brand i en timme, det vill säga uppfylla brandteknisk klass EI 60.

Kraven utgör en lägsta nivå för vad som är tillåtet och återfinns i Boverkets byggregler avsnitt 5. Det innebär att du som byggherre har ett stort utrymme att välja t.ex. de material som du önskar förutsatt att funktionerna och samhällets minimikrav uppfylls.

En vanlig orsak till stora brandskador är brandspridning ut genom ett fönster och vidare upp på vinden. Boverket har gett ut informationsbrev om vad du bör göra för att skydda dig mot en sådan onödig storskada.

Från och med BBR 19 som infördes 2012 har Boverket infört tydligare krav på avskiljning av vindar och skydd mot brandspridning via takfot, se avsnitt 5:535.

Du kan läsa mer i Boverket informerar 2008:4:

Boverket informerar 2008:4 (PDF)

EI 30 respektive EI 60 står för att konstruktionen ska motstå brand i 30 minuter respektive en timme. Boverkets uppgift är att ställa krav på brandskydd och de funktioner som den färdiga byggnaden ska ha. Detta innebär att byggnaden måste uppfylla vissa funktioner och utifrån dessa krav kan material och konstruktioner väljas fritt. Hur du i detalj utformar en vägg eller ett bjälklag för att uppfylla kraven är därmed upp till dig som byggherre.

Till din hjälp, med förslag på lösningar hur man kan bygga en vägg i EI 30 eller 60, finns olika brandskyddshandböcker, till exempel från Svensk byggtjänst eller Brandskyddsföreningen. Byggmaterialtillverkarna har också information om hur deras produkter ska kombineras för att uppnå en viss brandmotståndsklass.

Om du är osäker bör du vända dig till en yrkesman.

En stor mängd standarder utarbetas på uppdrag av EU-kommissionen. De ska leda fram till att egenskaper deklareras på ett gemensamt sätt så att byggprodukter ska kunna cirkulera fritt mellan medlemsländerna. Det som harmoniseras är därför provningsmetoder och klassningssystem. Säkerhetsnivån bestäms däremot av varje enskilt medlemsland genom nationella byggregler, i Sverige finner du dessa i Boverkets byggregler (BBR).

Ett badrum ska utformas och underhållas så att det inte uppstår vatten- och fuktskador och så att fuktig luft snabbt kan ventileras ut. Vattenskador kan innebära stora kostnader. Det krävs kompetens, hantverkskunnande och kunskap om material och produkter för att bygga badrum och utföra vatten- och avloppsinstallationer. Kunskap och kompetens finns hos branschorganisationerna.

Ett badrum byggs med flera material och produkter som ska fungera tillsammans. Vid renovering är det viktigt att byta ut gamla våtrumsmattor, golvbrunnar och andra detaljer som har åldrats och blivit spröda, eller som inte passar ihop med de nya produkterna. På tillverkarnas hemsidor finns produktinformation och monterings- och dimensioneringsanvisningar.

Ska du bygga badrum i ett annat rum eller i källaren? Då behöver du ta reda på om det går att göra som du har tänkt dig. Anlita en sakkunnig person som på plats kan se förutsättningarna och begränsningarna, exempelvis kan byggnadens konstruktion och ventilation behöva ändras.

När det gäller krav på värmeisolering i BBR så ställs det krav på högst tillåten genomsnittlig värmegenomgångskoefficient (U_m) för de byggnadsdelar som omsluter byggnaden. Därmed ställs det inte några preciserade krav på enskilda byggnadskomponenters värmeisoleringsförmåga, t.ex. industriportar. Dock finns det krav på termisk komfort i byggnadens vistelsezon i form av riktad operativ temperatur enligt BBR avsnitt 6:42. Kravet på termisk komfort medför en lägsta nivå på en byggnadsdels värmeisolering, t.ex. industriport.

Boverkets byggregler är utformade som funktionskrav. Dessa ska dessutom gå att verifiera på ett rimligt sätt. Ytterligare krav är att reglerna ska vara enkla och inte alltför omfattande. Detta gör sammantaget att det inte hittills varit möjligt att beskriva och reglera alla typer av byggnader på ett detaljerat sätt. Det skulle leda till omfattande texter och ändå inte täcka in alla tänkbara fall. BBR är en rimlig avvägning av detaljeringsnivån.

Enligt 1:21 BBR får byggnadsnämnden i enskilda fall medge mindre avvikelser från föreskrifterna i BBR om det finns särskilda skäl och byggnadsprojektet ändå kan antas bli tekniskt tillfredsställande och det inte finns någon avsevärd olägenhet från annan synpunkt.

Vissa badanläggningar kan vara extra speciella och kan vara svåra att naturligt placera in i begreppet lokal. Exempelvis där badandet är förlagt både inomhus och utomhus samtidigt på så sätt att man håller någon del öppen för passage in och ut. Alternativt där fönsterandelen görs särskilt stor för att medge mer naturligt ljus och skapa bättre visuell kontakt med utomhusmiljön eller där taket eller delar av taket kan öppnas för att skapa ett mer naturnära badande. I sådana fall kan även undantag enligt BBR avsnitt 9:11 övervägas. Det gäller främst strecksatsen "-växthus eller motsvarande byggnader som inte skulle kunna användas för sitt ändamål om dessa krav behövde uppfyllas.". Vid projektering av denna, relativt sett ovanliga, byggnadstyp bör därför byggherre och kontrollansvarig etablera kontakt med byggnadsnämnden redan i ett tidigt skede av projekteringsarbetet för att diskutera bl.a. vilka krav som gäller enligt BBR. Verksamheten i ett badhus är även speciell på så sätt att både varmvattenbehovet och inomhustemperaturbehovet normalt är högre än i lokaler i allmänhet. Här gäller det att hålla isär vilken energianvändning som är kopplad till verksamheten och vilken energianvändning som är kopplad till byggnadens behov. Tidig kontakt med byggnadsnämnden är därför viktig.

Något generellt undantag från kraven på energihushållning för förrådsbyggnader med hög takhöjd finns inte. Av 9:11 BBR Tillämpningsområde, framgår när reglerna gäller och de undantag som finns. T.ex. framgår det att undantag gäller för "byggnader där inget utrymme avses värmas till mer än 10 grader C och där behovet av energi för komfortkyla, tappvarmvatten och byggnadens fastighetsenergi är lågt". Denna förutsättning kan vara aktuell för en del förrådsbyggnader.

För en uppvärmd byggnad med hög takhöjd kan det vara svårt att uppnå ett lågt primärenergital eftersom den uppvärmda luftvolymen är stor i förhållande till A_temp. Av 9:11 BBR framgår att man får göra undantag från energihushållningskraven för "... byggnader som inte skulle kunna användas för sitt ändamål om dessa krav behövde uppfyllas." Denna förutsättning kan också vara aktuell för en del förrådsbyggnader.

Det är också viktigt att skilja på om förrådet ska vara uppvärmt eller inte, eftersom energihushållningsreglerna endast blir tillämpliga om byggnaden ska värmas till mer än 10 grader.

Det är viktigt att samråda med byggnadsnämnden kring frågan om något av undantagen kan tillämpas i det enskilda fallet.

Krav på byggnadens primärenergital för en tillbyggnad avser den tillbyggda delen. Ett sätt att verifiera kravet på byggnadens primärenergital är att göra en energiberäkning för den tillbyggda delen. Detta bestäms i kontrollplanen.

Riktvärden på värmegenomgångskoefficienter för olika byggdelar vid ändring finns i 9:9 BBR.

Beräkningar ska följa Boverkets föreskrifter och allmänna råd om fastställande av byggnadens energianvändning vid normalt brukande och ett normalår, BEN.

I normalfallet är det enbart den ändrade delen, d.v.s. tillbyggnaden som omfattas av kraven. Det är viktigt att ta kontakt med byggnadsnämnden i det enskilda fallet.

Energikravet för småhus, flerbostadshus och lokaler anges med ett värde uttryckt i primärenergital som gäller för hela landet. Uppvärmningsbehovet korrigeras med en faktor som finns angiven för varje kommun när man beräknar byggnadens primärenergital. Anledningen är de klimatförutsättningar som finns i vårt avlånga land.

Enligt BBR kan man tillåta högre primärenergital och högre installerad eleffekt än energikraven i tabell 9:2a BBR för lokaler avsedda för tillfällig verksamhet. Som utgångspunkt avses verksamhet som ska pågå under högst två år. Det är viktigt att skilja detta undantag i BBR från reglerna om tidsbegränsat bygglov. Det finns också särskilda regler i BBR för lokaler och bostäder under 50 kvadratmeter som skulle kunna bli aktuella för byggmoduler och arbetsbodar. Vänd dig till kommunen om du undrar vad som gäller i ditt fall.

Om mätpunkten för fjärrvärmen är placerad utanför byggnaden, t.ex. vid en undercentral för fjärrvärme, kan detta mätvärde användas i de fall kulvertförlusterna kan antas vara låga. Vid högre kulvertförluster bör mätvärdena justeras eftersom kulvertförlusterna inte ska ingå i en byggnads energiprestanda. Alternativt kan man välja att installera ytterligare en mätare i anslutning till varje byggnad.

I 11 kap. plan- och bygglagen (PBL) anges påföljder och ingripande vid överträdelser av krav på byggnader. Om mätresultaten visar att man inte uppfyller energikraven i BBR ska kommunen ta ställning till om någon sanktion ska utdelas. Det kan exempelvis bli fråga om föreläggande med vite enligt 11 kap. 20 § PBL. 

Av definitionen i Boverkets byggregler, BBR, avsnitt 9:12 framgår att med installerad eleffekt avses den eleffekt som maximalt kan upptas av de elektriska apparaterna för uppvärmning. I fallet elpatron får denna vara så konstruerad att mer eleffekt än avsett och som framgår av märk­effekten inte kan upptas.

Hur detta rent praktiskt löses är fritt för byggherren att välja. Att elektron­iskt begränsa eleffektuttaget eller genom att koppla olika element i serie eller parallellt, kan vara sådana tekniska lösningar under förutsättning de är en varaktiga och inte enkelt kan ändras utan ingrepp i apparaten (jämför till exempel med byte av elpatron till större storlek). Om en effektbegränsning gjorts i apparaten och det krävs behörighet och yrkeskunskap för att återställa till ursprungsinställningen kan detta bedömas vara tillräckligt för att effektbegränsningen ska vara godkänd vid bedömning av installerad eleffekt. Förutsättningen är givetvis också att övriga eventuella säkerhetskrav och standarder som kan finnas beträffande elektrisk utrustning uppfylls.

Ja, det är märkeffekten/maxeffekten på apparaterna som ska summeras.

Av det allmänna rådet till 9:25 BBR framgår att installerad effekt för uppvärmning bör beräknas vid projekteringen och verifieras i färdig byggnad genom summering av märkeffekter.

För nya byggnader ställs krav på maximalt tillåten installerad eleffekt för uppvärmning Installerad eleffekt för uppvärmning definieras som den sammanlagda eleffekt som maximalt kan upptas av de elektriska apparater för uppvärmning , tappvarmvatten­produktion och ventilation.

Med installerad eleffekt för uppvärmning avses alltså den eleffekt som behövs för själva uppvärmningsanordningen (uppvärmningen). Häri ingår inte eleffekt för kringutrustning, till exempel för interna distribu­tionssystem så som fläktar och pumpar. Observera dock att energi för kringutrustning medräknas i byggnadens energianvändning.

När uppvärmningsanordningen är en värmepump medräknas den energi och eleffekt som används för att driva värmepumpen samt den energi och eleffekt som åtgår för att förse värmepumpen med energi från sin externa källa. Exempelvis pump för värmebärare (brine) vid bergvärme eller fläkt för uteluftsvärmepump. I det fall värmepumpen innehåller fläkt som även används för att ventilera byggnaden (exempelvis frånluftsvärmepump) är fläktens eleffektbehov vanligen så lågt att detta förslagsvis kan inkluderas i värmepumpens eleffektbehov med bibehållen precision i effektberäkningen.

Parhus kan betraktas som två stycken småhus vid bedömning av kraven enligt avsnitt 9 BBR.

I avsnitt 1:6 Terminologi BBR anges att "Termer som inte särskilt förklaras i huvudförfattningarna eller i dessa föreskrifter och allmänna råd, har den betydelse som anges i Terminologicentrums publikation Plan- och byggtermer 1994, TNC 95.

Definitionen av "parhus" i Plan- och byggtermer 1994 är: " småhus som är sammanbyggda parvis i mellanliggande tomtgräns". Definitionen av parhus medför att man kan betrakta parhus som två stycken småhus.

Enligt Boverkets byggregler, BBR, (BFS 2011:6) så ska DVUT användas vid beräkning av installerad eleffekt för uppvärmning enligt 9:12. Enligt 6:42 BBR så ska också krav på termisk komfort uppfyllas vid DVUT.

Enkelt uttryckt kan man beskriva DVUT som den lägsta medel­temperaturen under ett eller flera dygn för en ort. På Boverkets webbplats redovisas DVUT för tidskonstanten 1 till 12 dygn för perioden 1981–2010.

Öppna data - Dimensionerande vinterutetemperatur (DVUT 1981-2010) för 310 orter i Sverige

I Boverkets föreskrifter och allmänna råd om fastställande av byggnadens energianvändning vid normalt brukande och ett normalår (BEN) anges vilken innetemperatur som ska användas vid energiberäkningar. I bostäder används 21 grader C och i lokaler används den temperatur som är avsedd att vara vid brukandet.

Den lägsta innetemperatur som kan användas vid energiberäkningar för lokaler är den temperatur som behövs för att uppfylla kraven på termisk komfort enligt Boverkets byggregler, BBR, avsnitt 6:42. Den innetemp­eratur som kraven på:

• riktad operativ temperatur i vistelsezonen
• den riktade operativa temperaturens differenser vid olika punkter i rummets vistelsezon
• yttemperatur på golv och lufthastighet i rummets vistelsezon

leder fram till, får beräknas i varje enskilt fall. Innetemperaturen som erhålls beror på ett flertal faktorer hos byggnaden såsom värmeisolerings­förmåga hos olika byggnadsdelar, fönsterstorlekar, uppvärmningssystem, ventilationssystem med mera.

I Boverkets föreskrifter och allmänna råd om fastställande av byggnadens energianvändning vid normalt brukande och ett normalår (BEN) finns indata som används vid energiberäkningar. Många av uppgifterna i BEN ar tagits fram av SVEBY.

­I en energiberäkning tar man hänsyn till alla de energitekniska egenskaper som byggnaden och installationerna har och som påverkar byggnadens energianvändning. Det kan t.ex. vara byggnadens värmetröghet, klimatskärmens värmeisolering eller interna energitillskott från exempelvis belysning och personvärme. Detta förutsätter att dessa egenskaper också finns att tillgå när byggnaden är i drift för att uppfylla kravet på byggnadens primärenergital enligt BBR.

Hjälp till att avgöra vad som kan räknas till byggnadens verksamhetsenergi finns på sidorna Bygg och renovera energieffektivt.

Bygg och renovera energieffektivt.

SVEBY är en branschstandard där bygg- och fastighetsbranschen fastställer standardiserade brukardata och hur verifiering av byggnadens energianvändning kan gå till. Branschstandarden finns att tillgå på SVEBY:S webbplats . Vid verifiering av energikraven i BBR ska värden i Boverkets föreskrifter användas.

SVEBY:s webbplats

Om utrymmet, i detta fall vindsvåningen, är anordnad för användning för normalt bostadsändamål eller motsvarande (till exempel vardagsrum, sovrum, förrådsutrymme, kontor) och är avsett att värmas till mer än 10 grader C, medräknas A_temp för vindsvåningen. Givetvis räknas också energin för att värma vindsvåningen. Det bör finnas en normal trappa upp till vindsvåningen och en anordning som kan värma utrymmet för avsedd användning, dock till mer än 10 grader C. I annat fall medräknas inte vindsvåningens golvarea i A_temp.

Är vinden inte anordnad för användning som beskrivs ovan, utan ska inredas vid ett senare tillfälle, ska vindsvåningens golvarea inte med­räknas i Atemp. Samma gäller för oisolerad vindsvåning eftersom vindsvåningen då hamnar utanför klimatskärmens insida. En oisolerad vindsvåning är rimligen inte heller avsedd att vara temperaturreglerad.

Det ska uppmärksammas att om man håller en lägre temperatur i vinds­våningen än den normala rumstemperaturen som valts vid energibe­räkning, ska hänsyn tas till detta vid normalårskorrigering av uppmätt årlig energianvändning.

Arean i kyl- och frysrum ska inte inräknas i arean A_temp. Energi som åtgår för att kyla/frysa exempelvis matvaror ska inte heller medräknas i byggnadens energianvändning då denna energianvändning hänförs till verksamhetsenergi.

Fristående garage som värms till mer än 10°C omfattas av reglerna för lokaler i avsnitt 9 BBR och primärenergitalet beräknas på samma sätt som andra byggnader utifrån den levererade energin, primärenergifaktorerna och dividerat med garagets golvarea A_temp.

För garage som finns i andra byggnader, t.ex. i ett bostadshus, ingår inte garagets golvarea i A_temp. Anlednin­gen är att om garagearean i sådana byggnader inräknas i A_temp, blir energikravet omotiverat lågt. Den energi som eventuellt används för att värma ett sådant garage, inräknas dock i byggnadens energi­användning.

Begreppet A_temp definierar den golvarea som byggnadens primärenergital ska beräknas efter.

BBR ställer krav på maximalt tillförd primärenergi per kvadratmeter golvarea och år (kWh/m² och år) till byggnaden. För detta ändamål har byggnadens energi­användning och den area som energianvändningen ska fördelas på, A_temp, definierats i BBR avsnitt 9:12. Genom att dividera byggnadens primärenergianvändning med A_temp erhålls byggnadens primärenergital, som byggreglerna sätter en övre gräns för.

A_temp beskriver i stora drag arean för våningsplan som uppvärms och befinner sig inom byggnadens klimatskärm. Det finns ingen begränsning av denna area med hänsyn till takhöjden i utrymmet

[A_temp = Summan av invändig area för respektive våningsplan, vindsplan och källarplan som värms till mer än 10 °C. Area som upptas av innerväggar, öppningar för trappa, schakt och dylikt, inräknas. Area för garage, inom byggnaden, i bostadshus eller annan lokalbyggnad än garage, inräknas inte.]

Boverkets grundinställning är att byggreglerna som gäller för enskilda byggnader bör kunna tillämpas även om byggnaden delas upp mellan olika ägare. För mer information se Boverkets rapport Fastighetsindelning i tre dimensioner - en första vägledning.

Fastighetsindelning i tre dimensioner - en första vägledning (rapport)

Observera att byggreglernas brandskyddsavsnitt har omarbetats efter vägledningen om fastighetsindelning i tre dimensioner. Principerna i rapporten kan dock fortsatt tillämpas.