Kolsänkor

För att vi ska nå klimatmålen behövs kompletterande åtgärder i form av kolsänkor. Lagringen av kol i skogar, sjöar och annan markanvändning är av betydelse för att vi ska kunna nå målet om netto nollutsläpp. Kolsänkorna hjälper till att balansera växthusgasutsläppen.

Kolsänkornas betydelse

Möjligheten till kolinlagring i skogar och sjöar samt genom annan effektiv markanvändning behöver öka för att vi ska nå klimatmålen. Detta för att skapa balans mellan kolinlagring och växthusgasutsläpp, vilket är av betydelse för att nå klimatmålen.

FN:s Kyotoprotokoll ställde fram till och med år 2020 krav på de enskilda medlemsstaterna att se till att utsläpp och upptag av växthusgaser från markanvändning, förändrad markanvändning och skogsbruk (LULUCF) inte genererar några ytterligare utsläpp.

I Parisavtalet har Kyotoprotokollets medlemsstater avtalat om att det under andra hälften av 2000-talet ska finnas en "balans mellan antropogena utsläpp av växthusgaser och upptag av växthusgaser i sänkor". Länderna har också tagit på sig att bevara och förbättra sänkor och reservoarer för växthusgaser.

Kolsänkor i Sverige och LULUCF

För att nå netto nollutsläpp behöver åtgärder inom de områden som ger mest växthusgasutsläpp kompletteras med en ökad kolsänka. Sedan 1990 har LULUCF stått för ett upptag på mellan 31 och 45 miljoner ton koldioxidekvivalenter årligen. Insatser inom jordbruket och skogsbruket för att öka upptaget av kol är därför en effektiv åtgärd. Exempelvis ett långsiktigt hållbart skogsbruk och återställande av våtmarker.