Regional och mellankommunal samordning

Det regionala perspektivet – att sätta in kommunen i ett större funktionellt sammanhang – är avgörande för att kunna utveckla klimatsmarta strukturer för infrastruktur, vattenförsörjning samt arbets- och bostadsmarknad. Därför är det angeläget att även på en regional nivå styra mot minskad klimatpåverkan och ställa om till ett transportsnålt, fossilfritt och energieffektivt samhälle.

Regional samordning och planering

I Sverige bedrivs det regionala utvecklingsarbetet på olika sätt i olika delar av landet. Gemensamt är ändå att kollektivtrafiksystem, arbetsmarknader, infrastruktur och bostadsmarknader gör det angeläget att arbeta regionalt. Den kommunala översiktsplaneringen ska enligt plan- och bygglagen ta hänsyn till regionala mål, planer och program.

Större städers storlek och täthet ger goda förutsättningar för effektiva samhällsstrukturer med närhet till ett stort utbud av olika funktioner och hållbara transportsystem som gång-, cykel- och kollektivtrafik. Samtidigt ger stora städer upphov till ökad konsumtion och omfattande transporter mellan inner- och ytterområden, inom växande pendlingsregioner, samt till och från omvärlden.

Funktionella arbetsmarknadsregioner och mellankommunal samverkan

1985 fanns 125 arbetsmarknadsregioner i Sverige. Genom att pendlingen över kommungränser ökat har fler kommuner länkats samman så att det 2014 fanns 73 arbetsmarknadsregioner i landet. Störst förändringar har skett i storstadsregionerna där det bor mycket folk, där stora kollektivtrafikssatsningar gjorts och där det finns många mindre kommuner inom rimligt pendlingsavstånd. Trenden är att arbetsmarknadsregionerna växer och pendlingen ökar vilket kommer att ställa större krav på mer klimatsmarta strukturer och hållbar resursanvändning. Inte minst för att möta en kraftigt växande privatbilism.

Funktionella regioner

Kommunen är ofta för liten enhet för att möta de framtida planeringsutmaningar som följer med urbaniseringstrenden, befolkningsutvecklingen och klimathoten. För att uppnå en långsiktig hållbar utveckling i alla delar av landet krävs ett nytt synsätt. Människors vardagsliv utgår från en funktionell, inte administrativ, indelning av ytan. Detta borde planeringen också göra för att bli relevant och hantera de problem den har till uppgift att lösa.

Precis som infrastrukturen har bostadsmarknaden inte några kommunala gränser. En regional helhetsbild av samhällsplaneringen skulle resultera i en mer kraftfull utveckling för alla kommuner i regionen. De mindre kommunerna har mycket att vinna på att en större aktör, som en region, driver frågorna, inte minst för att skapa sig en större tyngd och ge ett större förhandlingsutrymme mot andra statliga och regionala aktörer.

Ökad regional fysisk planering

Det behövs ett regionalt perspektiv på den fysiska planeringen för att klara de stora frågor som behöver lösas för att nå klimatmålen. Det finns idag också ett ökat intresse för att koppla den regionala tillväxtplaneringen tydligare till en fysisk planering.

2015 presenterade Bostadsförsörjningskommittén sitt betänkande En ny regional planering – ökad samordning och bättre bostadsförsörjning. Där föreslås att varje län ska ha ett regionalt fysiskt program där planeringen för infrastruktur, kollektivtrafik och tillväxt samordnas med kommunernas planering för bostadsförsörjning. Bestämmelserna om regional fysisk planering ska regleras i en ny lag.

Avsikten är att bättre tillgodose bostadsförsörjning och hållbar utveckling i hela landet. Utgångspunkten är att den kommunala planeringen för bostadsförsörjning är beroende av, och måste samspela med andra typer av samhällsplanering. De enskilda kommunerna påverkar andra kommuners och regionens utveckling, och flera av de planeringsslag som bedöms ha effekter på bostadsförsörjningen bedrivs på regional nivå.

Kommittén föreslår att den aktör som har det regionala utvecklingsansvaret i länet ska ansvara för den regionala fysiska planeringen. Uppdraget handlar om att utreda, ta fram underlag och föra dialog kring regionala och mellankommunala frågor. Den regionala fysiska planeringen ska fungera som vägledande för översiktsplaner, detaljplaner och områdesbestämmelser men ska inte vara bindande.